Hur vet man om man är älskad?

I mitt fall vet man det när ens syster taggar en i en film på fb av två små nyfödda getter som studsar sådär gulligt. Jag har tittat på videon åtta gånger. Boink boink.

Photoshopping Mr Bean Into Things

Bored panda på Facebook hade tio bilder på Mr Bean som diverse andra och de var såååå roliga. Här är en. Nästan så man vill rama in den och ha hemma.

What is the deal with Kate Moss???

Jag kan snart inte se en inredningsbild utan att se den där eländiga fotoboken med Kate Moss. Vad är det med henne som gör att alla måste ha en bok med henne på? Kan ju tänka mig tio personer jag hellre skulle ha en bok om.

Här är beviset:
1. Babben Larsson
2. Estrid Ericsson
3. Elle Macpherson, om det nu måste vara en supermodell
4. Elsa Billgren kanske?
5. Victoria Bernadotte. Och don't get me started on Mary och Máxima!
6. En ung gets äventyr och för-hopp-ningar
7. Audrey Hepburn
8. Moder Theresa
9. Karen Carpenter
10. Bobbie Burgers

Bebislip

Helt från ingenstans började jag gråta när jag såg ett foto på Ebba Kleberg von Sydow med sin alldeles färska bebis som vilade i hennes nacke. Jag blev alldeles förtvivlad över att jag bara har upplevt det under korta stunder. Saknaden är så stor, mycket större än jag visste.

Det är säkert den där psykologen som börjar få mig att öppna mig för jobbiga känslor.

Och jag tänker inte riskera att nån av er börjar gråta, så jag sätter inte in fotot. Men om det kniper heter hon sitt namn på Instagram.

Lite ledsen

Min goda vän och ängel, M, miste sin far för inte länge sen. Klart man blir ledsen, men jag tror aldrig jag har träffat honom, så det känns som sorg med vadd runt omkring.

Sen går Mikael ofta och besöker en äldre man från kyrkan som har varit med om än det ena, än det andra. Och varje gång blir jag säker på att han inte klarar sig. Men hittills har han klarat av allt, och kände till och med igen Mikael igen vid senaste besöket.

Så är det en kvinna som är änka och hon brukar pinna iväg i sina röda skor och köpa allt hon behöver, men hon skadade sig nyligen ganska svårt vid ett fall.

Så nu har Mikael nästan täckt in vartenda vårdhem och sjukhus i omgivningen, och för säkerhets skull besökte han härom dagen en annan gammal man som inte kan klara nånting själv och han var inte så uppåt.

Jag har pratat en del med min hemtjänstperson om döden. Hennes mamma dog i Alzheimers relativt nyss. Och i torsdags hade hon varit på begravning för en vän som var flera år yngre än mina föräldrar.

Ja, och så börjar jag tänka Tänk om Mikael har krockat och aldrig kom fram. En millisekund tar det för oron att som en mygga surra sitt budskap in your face faktiskt. Men jag lär mig att tänka logiskt och risken är väldigt liten att han ska dö just idag. Men han berättade att han pratat med grannen och hennes man Krister har gått bort. Han hade cancer och de förväntade sig inget annat, men för mig var det ändå en chock. Jag är liksom för nära döden just nu, och det skrämmer mig. Jag vill inte vara synsk eller förberedd. Jag SKA gå på hans begravning så be att den inte är kl 11 för då kommer jag att få minnesluckor av att ha sovit för lite.

Mig, mig, mig! Allt på den här bloggen handlar om mig. Ibland blir jag trött på själva ämnet och vill skriva om påhittade människors liv. Men jag orkar inte och det är jag ledsen för.

En bekant disputerade idag och då blir jag också avundsjuk. Doktorera och skriva böcker har jag velat göra i 20 år men den här förbålna sjukdomen dikterar tvångsvila.

Jag är i alla fall väldigt tacksam för att Mikael lever. Varje dag är jag tacksam för att han är hos mig.

Och jag blev väldigt berörd av min fina hemtjänstperson i torsdags. Hon visar mig sån omtanke, och hennes kropp visar min kropp sån respekt. Hon gör det viktigaste man kan göra på denna jord, förutom älska sina barn. Men jag känner mig som om hon är en omtänksam mor.

Men hjälp, min mamma har bakat hembakat bröd till mig. DET är det finaste man kan göra för en annan människa.

Jag är omgiven av kärlek. Lite död också, som påverkar mig mer än det borde. Men Mikael höll aftonbön på telefon ikväll och bad Gud bevara oss tills vi ses igen. Han vet att han är viktig för mig. Och jag vet att jag är viktig för honom. Ni skulle se vilken enorm lila tulpanbukett som stod på vardagsrumsbordet när jag kom upp idag.

Att han finns! Att han är min!

Döden. Döden. Döden.

Hoppas ni kan må så bra ni kan.

Lampedusa på Sicilien

Lauterbrunnen, CH

Erkänn, ni dånar?!

Påskfjädrar

Det har tydligen varit någon exposé i Uppdrag granskning (?) om att djur far illa (vilka djur har fjädrar, höns då antar jag) vid tillverkningen av påskmiddag. Ojdå, min platta ändrade tillverkningen av påskfjädrar till påskmiddag. Det var väl en freudiansk felsägning om nåt!

Men seriöst, hur naiv är jag när jag trodde att fjädrar var tillverkade av typ nylon och plast. Har aldrig ens tänkt tanken att de där grälla, hemska påskfjädrarna i knallgult, lila och limegrönt kom från en levande varelse? Möjligtvis att man drog bort fjädrarna och färgade dem när hönsen ändå hade dött. Fy, man ska veta var maten kommer ifrån och man ska vara tacksam och man ska inte skjuta levande djur för skojs skull om man inte tänker äta dem, förutom om det har flyttat in en klan om sju svarta bökgrisar, vad heter de?, vildsvin, på ens tomt och har bökat runt sig i alla rabatter och gräsmattor, lagt sina ton vikt på svartvinbärsbuskarna och skrämmer barnen så de inte vågar gå hemifrån utan puffra, förlåt, jag menar vuxet sällskap.

Vad hade jag för mening med det här? Jag såg en artikel med 40 olika sätt att göra påskägg och jag ville nog göra hälften. Men påsk blir väl hemskt hos oss i år, gult, lila och limegrönt. Fast egentligen vill jag klä in påskägg i gamla boksidor och använda massa band och spetsar i vitt och blått, och bara ha de där påskäggen på ett tårtfat, marinblå ballonger i taket och möjligtvis en sån där med snöre och hängande vimplar.

Jag skulle gilla att koka ett tjog ägg med massa rödbetor. Det blir fina färger det.

Och idag såg jag hur man skulle skära en rödlök i åtta klyftor från ena ändan, men glömde vilken, men om man då bakar dem på låg värme i ugn vecklar de ut sig och blir grymmaste vackra sidorätten som en pion. Sale, pepe, olio e det där svarta som kan vara så gott, jag har det på tungan, sam... str... balsamico! Det tycker jag vi ska prova som sidorätt nån gång.

Ja, blåsa ur ägg gör man inte gärna med anlag för migrän. Så vi kanske helt enkelt skiter i mathygienen och bara målar dem kokta och låter dem ligga framme. Kokta ägg klarar väl sig ett tag? En, två, tre dagar i rumstemperatur?

De fjädrar man har hemma ska man visst skyndsamt använda, så häxornas lidande inte går om intet, men man ska för tjyvingen inte köpa några fler traditionsenliga tortyrredskap och hänga i nypollinerande syrenkvistar som man möjligtvis har snott. Eller köper man björkris i affären? Jag har aldrig i mitt liv haft björkris med fjädrar i i mitt hem. Där nånstans går en gräns. Men allt är ju nytt nu, nu kör vi så det ryker. Kycklingar och ägg, chokladharar ( ja), jag får nog läsa på vad det ska vara mer.  För påsken handlar ju om påsk hade, godis och ägg jakt i trädgården. Det var helt säkert påskharen som uppstod. Blir det middag med barnbarnen här så ska det kuppas. Ordet Jesus SKA nämnas, om det så är det sista jag gör. Jag har blivit som mamma, som alltid ville läsa Julevangeliet men vi var mer sugna på att öppna presenter. Men är det en kristen högtid och man tror på Honom, så måste man faktiskt ge tid åt honom. Jag ska tänka lite mer på detta.

Ett inlägg utan bilder, men jag orkar inte leta fram grejer som jag inte vet var de är för att jag aldrig sparade dem in the first place.

Haha. [Syntolkning. Massa fjädrar, harar, vackra påskdukningar, och en äkta Jesus! Typ så.]

Nu drömmer jag igen

För bara 200 000:- mer än vad vi skulle få för vår lägenhet kan man nu få (få???) denna 3:a på 81 kvm. Likadant badrum som vårt, även färgmässigt, så där behöver vi sätta upp förvaringsskåp på väggen och kanske kasta ut badkaret (nej, sälja såklart).

Sen ska vi tapetsera, jag håller på och tänker ut det på nätterna.

Vi behöver också en del nya möbler och det börjar jag få styr på också.

Varför just denna, undrar ni? Jo, den ligger i vårt område och jag var och tittade på den och undrade om Mikael och jag skulle bo där när det begav sig. Men sen insåg vi att det var nog jobbigt att flytta hans grejer, så vi flyttade inte mina också, och nu har vi ju det bra här hemma. Men jag vill ha ett rum till som Mikael kan få ha som arbetsrum. Och att de andra rummen, vardagsrummet och sovrummet, är större ön här skulle göra att vi kunde ha bättre förvaring och ha plats för våra saker, samt ha ordning överallt jämt. Jag säger inte Ty det är Mikaels prylar som är problemet och att hans arbetsrum skulle fixa det, men jag har ju en del prylar, för många prylar och som jag "ska sälja på tradera". Jag vet inte vad jag inbillar mig.

Sen är denna lägenheten på andra våningen. Fördelen med det är ingen gräsmatta att klippa! Och också att vi inge har områdets gångväg bredvid både balkongen och lönesättningen p framsidan. Där satt jag i barnbarnen innan de byggde de andra områdena, nu orkar jag sällan klä på mig på sommaren för det är för varmt inne för att ha kläder och, och både på framsidan och baksidan känns det som om folk går precis förbi en. Gångvägen börjar vid lägenheten ovan, men då skulle man vara några meter upp i luften. Där skulle jag gärna sitta.

Men andra våningen. Om jag inte ens orkar gå till brevlådan varje dag, hur skulle jag tro att jag orkar gå i trappor varje gång jag måste lämna lägenheten, eller ännu värre, hur skulle jag orka gå UPP för trappor när jag är slut av ett vårdbesök osv. Går inte.

Jag är inte heller nöjd med insynen vi har i vår lägenhet och jag tror det skulle vara bättre i denna.

Sen är det en bekant som bott där, och det skulle vara fint att bo i hans gamla
lägenhet.

Man kan alltid drömma. Det skulle kosta mycket mer i månaden, och vi ska inte sätta oss i den positionen just nu. Vår gamla trotjänare Blunebilen (Brunos bil, som Elsa kallade den i Borås) har ju dött och vi har fått köpa en ny. Vi är ju inte rika. Men vi har det bra här. Många av problemen skulle lösas om jag hade energi. Då skulle jag orka plocka bort å!på mina olika högar, sortera ut sånt vi inte använt, kanske hjälpa Mikael med papper osv. Och så skulle jag tapetsera här hemma. Jag kanske ska önska mig en liten tapetsering av hallen i födelsedagspresent. Det vore inte så jobbigt. Och betydligt lättare ön att flytta till en ny lägenhet :-)

Ett klick bort

Vinröd lackskor. Ankelrem. Rejäl klack. Va-len-ti-no. Det står ju att man kan klicka för att köpa. Hur gör man för att låta bli?

Kollar priset antar jag.

Och kommer ihåg att även om klacken skulle funka toppen på mig, så kan jag inte knäppa såna där pilliga remmar så långt ner. Jag är vig som en trädstam.

Men om vi hade vunnit på Lotto eller vad heter det, Triss, det får jag ibland när jag svarat på enkäter, så hade jag köpt dem.

Måndagsbuketten

Färgerna, blommorna, jag får krupp, så vackert är det. (Det försvinner lite om nån läser bloggen översatt!!) Men den där mörkrosa färgen är det vackraste som finns.

Idag på Masterchef AU så var de sju och en skulle elimineras. De fick varsin färg i regnbågen och skulle inspireras av den färgen. En tallrik var så vacker, med rödbetor och sånt. Jag funderade seriöst när jag gifte mig om man inte kunde göra nåt med auberginer i dukningen. Den färgen.

Tulpaner och våren

Nu luktar det vår ute. Min hemtjänstperson är inne på andra veckan med skor (ja, till skillnad från stövlar el dyl). Idag lär det ska ha varit drygt 10 grader. Det är ju verkligen passé med snö. Johans fru Beth postade massor av snöbilder härom dagen, de kunde knappt komma ut genom ytterdörren och tjejerna hann med att åka pulka 10 minuter före skolan. Det var flera decimeter snö och hon var hur lycklig som helst.

Men nej, jag är inte inne på det spåret. Både semlor och tulpaner kommer tidigare varje år, men nu tycker jag det är dags. Längtar så efter att de ska ta bort allt grus framför vårt hus. Då är det verkligen vår.

Dagens organisering

Dålig reklammakare

När jag sparade ner den här bilden förut såg jag särskilt till att minnas vilken ort det var. Men tror ni jag har nån aning? Jag skulle hur som helst gärna bo på det där hotellet, åka skidor hela dagarna och äta middag där på kvällen.

Har jag berättat om den gången jag stod i liften i Engelberg i Schweiz, när jag bodde där, och mina skidor var kortast i hela liften fast de stod på pjäxan, inte på golvet. Det är så man vet att man varken har lagt pengar på nya skidor på flera år, samt att man ingalunda är en lika bra skidåkare som schweizarna. Fast jag är van vid att vara sämst i backen. En gång började folk i sittliften ovanför mig att skratta. Det var min första gång i en svart backe så jag plogade en hel del, om man säger så.

Tänk om hela me-föreningen skulle åka till fjälls när vi blivit friska. Köra som dårar i backarna, orädda för att vi nyss fått livet åter. Mmm!

Rosa!!!

När vi skulle gå en gång och alla tog på sig jackorna, stod Belle och var stum av beundran. Jag fattade först inte vad det var. Men jo, i en värld där alla vuxna har svarta vinterjackor så kommer jag där med en knallrosa!! Varje flickas önskedröm, i alla fall en sån flicka som gillar prinsessor och rosa.

Och härom dagen läste jag en artikel om färgord och som gick ut på att rosa har vunnit över skär och i viss mån även cerise, och lila har vunnit över purpur och violett. Mormor använde andra ord för en del färger än vad jag gjorde redan för 30 år sen. Vi pratade ju mycket om färger när vi var ute och letade reatyger till mina klänningar. Jag hade faktiskt en rosa klänning som hon kallade skär. Personligt minne känns som mest övertygande beviset.

Vad säger ni för ord om färgerna?

Cinque Terre

Fast hit måste man åka en vecka, här duger inte en helgresa.

Dior 1931

Beauty is timeless.

Den här klänningen!!

Carolina Herrera. Jag har sånt fantastiskt habegär efter den här klänningen. Den är livlig och konservativ på samma gång. Bästa blandningen.

Hotellfrukost i Luzern

Helgresor, jag sa ju det!

Idag tog jag jordgubbssylt på två croissanter som blev över efter min näradödenupplevelse/migränepisod igår. Så fullkomligt dekadent. Mikael såg konfunderad på mig där jag stod över slasken och försökt parera fallande brödflagor och jag svarade bara Hotellfrukost! Jag har nog inte ätit hotellfrukost, eller frukost över huvud taget för den delen, på drygt 15 år. Så går det när sömnen inte beter sig. Men själv är bäste dräng, croissanter med jordgubbssylt tog mig på en ögonblicksresa till frukost vid bord med vita dukar. Bra med så mycket fantasi.

Och tre par strumpor åt lille lillebror

Det verkar som om nån har behållit strumporna själv.

Dagens får

Att hoppa av glädje är bokstavligt talat vad jag ska göra när/om jag får prova Rituximab och det verkar!

Räkor är så gott!

För att inte tala om lax! Jag är så hungrig! Efter att igår inte ha ätit nåt efter migränen, har jag idag varit hungrig som en varg. Det är lite starkt att kalla det tortyr, men det blev faktiskt lite jobbigt ett tag på Pinterest jag såg det ena mer läskande receptet än det andra. Kyckling, lasagne, lax. Och denna hunger sammanfaller givetvis med nån mental middagshunger, eftersom vi åt MACKOR till middag idag. Och även om brödet var färskt och påläggen goda, och man blev mätt, så är det liksom inte vad kroppen vill ha vid 19-tiden om man nu inte har ätit middag klockan 18. Jag krånglar till det mer än nödvändigt. Comme d'habitude.

Vad längtar ni efter för mat?

Helgresor

Förutom att åka till Sicilien på sensommaren och till fjällen på vintern, är det ett annat sorts resande som jag saknar väldigt mycket.

Helgresorna. Man tar en extra dag ledigt och tar helg borta. Trosa såklart, men även Österlen, Karlskrona, Göteborg, Smögen, Marstrand, Nacka (Vår gård), Köpenhamn, Bornholm, Oslo, Bergen, Tromsö, Helsingfors, triumviratet söderut Estland, Lettland och Litauen. Paris, Bordeaux, Camargue, Nice. Wien, Salzburg, Basel, Bern, Luzern, Genève, Locarno, Lugano. Mallorca, Kreta, nä, dit behöver man en vecka och läsa böcker vid vattnet. Mera då? Krakow, nån gammal badort. Sofia, Budapest, Prag!! Tyskland, jag måste egentligen se nån reklam för jag vet inte vart man åker i Tyskland. Folk köper öl över gränsen med det är inte den sortens helgresa jag vill göra. Frankfurt såklart, för att jag nästan har bott där. Venedig, Florens, Milano, Capri, Rom. London, Oxford. Dublin. Amsterdam, Bryssel. Självklart Sardinien och Korsica, men en vecka på vardera.

Fast i den här verkligheten när jag inte vet om vi har minst av pengar eller energi, så blir det förhoppningsvis en dygnskryssning/kväll till nästa kväll med middag, lite shopping, kanske köpa en räkmacka och äta på rummet. I hytten alltså. Förra gången betalade vi stort och fick ett rum som var 23-30 kvm om jag minns rätt. Så det var superlyxigt. Där kanske vi inte måste sova nästa gång, det är ju taxfreen man vill åt, plus en fin middag.

Usch, nu önskar jag vi skulle resa bort nästa vecka!

Opulence

Jag tror opulence betyder lyx, överflöd. Så det tänkte jag visa nu. Jag är inte helt på det klara med vad jag tycker. En del är fina, men...

Njut!

Män!

Vi är olika, kvinnor och män, jag och min man. Sen är kvinnor och män olika sinsemellan och därför tycker jag hen bara ska användas sparsamt. Det är inget fel att vara en han men gilla att klä sig i rosa eller välja ett kvinnodominerade yrke. Man får vara hurdan man vill. Åsikter har jag såklart, men jag tänker inte alltid säga dem högt. Ibland blir jag ju rentav trött på mig själv.

Mikael och jag har sagt flera gånger på sistone att det är så mycket lättare att säga rätt sak till nån annan, än att komma på motsvarande råd angående ett eget problem. Och nyss kom jag på en helt ny tes. Ny för mig i alla fall. Nån dag när Mikael inte hade en bra dag, och jag inte än visste vad det var som orsakade känslorna, råkade jag tänka: Men det är ju bättre att vara på gott humör istället. Det förminskar kanske den andres problem om man säger det som svar på att hen berättar om nåt jobbigt/tråkigt. Men det är faktiskt en bra sak att använda på sig själv, när man tvivlar på att man duger, klarar det, är snygg nog osv, så kan man, istället för självtvivel välja att vara glad och att tro på sig själv. Man är ju fri att välja det ena eller det andra, så varför inte välja det roliga, det glada, det positiva, det lyckade, det fantastiska, att man är bäst!

Det är ju så enkelt faktiskt, är du sur, sluta. Men ibland vill man ju sura, och det har jag ännu inte något svar på.

Bokrea

Årets bästa tid var för mig i många år bokrean. Att gå omkring bland hav av bokhögar och vraka och välja, ta god tid på sig och sen ha med sig en kasse som nästan var för tung att bära, det var livet! Numera kan jag i princip inte läsa böcker och för en som lärde sig att läsa själv som 4-åring och där själva ordet semester alltid har inneburit en handfull böcker i packningen, så är det en stor saknad. Detta har jag sagt ungefär hundra gånger här på bloggen.

Så igår natt, jag tror det var igår i alla fall, så skulle jag bara "kolla lite" på cdon:s bokrea. De är ju inte ens en bokaffär, så det räknas knappt. Jag har gett mig själv köpstopp på allt som jag inte behöver, och jag behöver knappt fler böcker. Så jag kände mig rätt trygg med mig själv.

När jag hade kommit halvvägs hade jag lagt 45 böcker i varukorgen, och bara ett par stycken var presenter.

Jag ska ju givetvis inte köpa några av dem, hur frestande det än är. Jag har till och med ställt ut en ansenlig mängd böcker som jag aldrig kommer att orka läsa i föreningens lånebibliotek, dvs en bokhylla i soprummet. Jag har även (skäms!) plockat åt mig ett par böcker därifrån som jag tänkte att jag skulle prova att läsa. De har stått bredvid min säng i kanske tre år nu. Och de där böckerna jag gav bort till att börja med, de var såna jag inte hade läst. Så dubbel dos liksom.

I ett parallellt universum kan man både vara svårt sjuk men ändå läsa böcker. Är inte det själva vitsen med att vara sjuk? Att klämma en tegelsten på en influensa. Själv plöjde jag Törnfåglarna på en vecka när jag var tolv och sjuk. Minns det som igår.

Ja, livet är inte rättvist. Somliga kan inte läsa, andra kan men hinner inte, andra har glömt av hur man gör, och så jag. Jag är visst precis som alla andra.

Hur många böcker har ni köpt på bokrean? På riktigt eller på låtsas?

Köldrekord

Vi har inte varit välsignade/förbannade (välj åsikt själv) med mycket snö den här vintern heller. Fortfarande mest barmark, med en själv grus, grr. Men nu ska det visst snöa imorgon.

Och apropå väder så har vi köldrekord i sovrummet ikväll, 22°. Jag försöker ingalunda reta någon läsare som eventuellt bor "charmigt".

Tempen ute ikväll var bara -2.1 men det kändes svinkallt att bara grill brevlådan. Så jag har en teori. Jag är inte intresserad av att testa denna tes, så kör på, ingenjörer. Min tes är inte helt originell, till och med min telefon har dels gradantal och en annan siffra för hur det känns.

För det tycker varenda människa att grader inte är grader. Nåt år, förra?, var det visst 12° på midsommar och 12° på julafton. Inte.samma!

Såna som bryr sig om väglaget vill gärna veta om det är minus eller plus och hur mycket det känns som.

Vi andra i livet undrar mest vIlken jacka som blir lagom och måste jag ha vantar. Och mössa.  Jag har köpt en Odd Molly-mössa som är superfin till min normala jacka, ganska lång, med såna där ränder sydda i duntyget, men den är inte jättevarm.

Men vet ni vad. Här har jag suttit och andats och skrivit halvointressanta blogginlägg, och tempen har gått upp till 22,2°.

Happy weather!

Finaste tavlan

Ser ni att det är jag i mitten, med glasögon och blomma i håret, sen Belle till höger och Neo i till vänster. Att rama in en barnteckning och sätta upp på väggen kan vara farligt för hjärtat, för jag har tittat på den teckningen varje dag sen han ritade den, och nu spricker jag nästan av kärlek.

Den enda blomman som överlevt

Ni vet hur absolut galen jag är i blommor. Minns att mormors alla fönster var knöfulla av frodiga, välmående växter. Så jag trodde det var lätt, eller åtminstone att jag hade det i mig. Minns en gång hur Lina kom med en stor, fet, blå hortensia, som jag ÄLSKAR. Dra mig baklänges in i fågelholken men jag tror den var död innan det gått en vecka.

Vid jul passar det bra, för om jag inte köper blommor i första vändan räcker de lagom över jul och sen kan man utan dåligt samvete slänga dem. Har hört talas om folk som sitter där med prima julstjärnor långt in i januari och inte har hjärta att döda dem så medvetet. Ge dem till mig, jag tar kål på det mesta.

Och det är inte att jag är helt puckad, eller inte läser instruktionerna.

Men jag fick en vit amaryllis som var så smäktande vacker att man dånade lite. Jag typ klippte bort det som såg dött och övergivet ut, och vattnade lite försiktigt runtomkring, som det stod. Och dra på trissor, härom dagen hade jag fyra nya bamsiga blommor på den! Jag kan knappt tro det, den är helt urtjusig!

Eller hur, folkens?

Framtida yrke

Nuförtiden är det inte bara amerikanska barn som får höra You can become anything you want, the President of the United States even. [Fast nu är det ju så att man måste vara rik så man har råd med kampanjen, och så måste man nog ha gjort rätt val av skola och vidareutbildning och politisk karriär. Och man kan inte vara dum som ett spån.] Of a doctor or a lawyer. Jag har aldrig förstått varför det just är de två yrkena som räknas. Här i Sverige vet jag inte riktigt hur det låter, mer än att jag hört mer Du kan bli vad du vill. Men vad som är bäst att vara vet jag inte, jag antar läkare och advokat för att de har krävande långa akademiska utbildningar. Men jag vet också både läkare och jurister som verkligen inte var klassens ljus.

Men om man nu kan bli vad man vill, och det är ju det nya, och borde gälla mig, då, sen, när jag har fått mig några doser Rituximab och det har fått verka i ett år eller två, så tänkte jag mig att bli frisk och börja jobba. Att börja översätta igen känns som att bara ta upp pennan där jag slutade. Men egentligen vill jag skriva, bli författare, och jag vet inte om jag kommer att orka båda samtidigt. Och kanske skulle jag börja med nån skrivarkurs så man får lite kött på benen. Ingen är så begåvad att de inte blir bättre av lite skolning.

Men så kom jag på det. Ballerina. De har ju kort karriär, ca 20 år, och det är precis vad jag har kvar till pensionen. Det blir ju perfekt ju! De tar ju pinuppbilder av några engelska tanter och gör film av det, Kalenderflickorna, så då kan väl jag. Jag har varit överrörlig så jag har ju helt klart rätt förutsättningar för yrket.

Boeuf Bourguignon

Ica:s recept på denna favoritgryta har varit så känt i familjen att vi bara kallar det "den där grytan" och alla vet vilket mästerverk det handlar om. Boquet garni är när man gör ett knyte med färska örter som kokar med men som man sen tar ur grytan. Men ni fattar, detta är avancerad matlagning, inte fiskpinnar å makaroner.

Vi hade inga timjanskvistar hemma så det blev torkad från burk. Vi hade inget rödvin så jag tog svart blåbärssylt. Jag klarade inte av att räkna ut hur många buljongtärningar som skulle motsvara fonden och vattnet, så det var lite pyssel. Jag har alltså lagat den där grytan idag och jag berättar om hur det gick. Mikael hade köpt fint rött kött i grytbitarformat som jag brynte. Sen hällde jag dem i grytan och saltade och pepprade "rikligt", som det stod. Pepparen blev för mycket, så jag tog bort ca 2 eller 3 dl vätska innan jag redde den, och hällde i en burk crème fraiche, men det var ändå lite för pepprigt. Ja, fast före det stekte jag lök, vi hade inga syltlökar, men vi hade små skogschampinjoner och så klippte jag ner ett paket bacon också så det fick lite färg och löken blivit genomskinlig och mjuk. Sen i med allt. Istället för lite tomatpuré som vi inte hade tog jag ketchup. Men när jag hittat ersättning till det mesta förutom balsamvinäger, för det hade vi, så lät jag grytan puttra i över en timme. Egentligen ska man ställa grytan i ugnen på 90 min på 150 grader, men vi har ingen sån gryta.

Men jag vet inte om det bara var det, för denna maten smakade INTE som "den där grytan" vi fått två gånger hos mamma och pappa hela familjen och alla gråter stora tårar av hur god den är. Nej, vi är inte italienare och gråter inte ens över ett lasagneinlägg.

Men jag antar att för många saker var annorlunda, inte noga mätt osv, och framförallt att jag bytte ut saker. Som mat betraktad var den lyckad, men som "den där grytan" var den då verkligen inte. Men vi provar gärna igen. Har du nåt särskilt lyckat recept så säg gärna till eller länka.

Djupa tankar

Igår grät jag under ett långt samtal med Mikael. Jag berättade att jag i början av sjukdomen bad Gud att bli frisk. Sen när jag inte blev frisk bad jag att jag skulle lära mig min läxa fort, så att jag kunde bli frisk. Men sen vet jag inte vad jag ska be om. Jag ber ofta om att orka stå ut med någon specifik smärta eller när jag mår så dåligt att jag inte kan fatta hur jag ska orka. Men den sista sortens bön har inte gått åt rätt håll, känns det som. Jag blir mer introvert, mer en människa som bara lever och andas och beklagar smärtor. Det är inte sån jag vill vara, men det känns som om sjukdomen tar all min kraft och det blir inget kvar för att sträcka mig utåt, hjälpa någon, glädja någon, se någon.

Mamma taggade mig i ett klokt blogginlägg som nån delat på fb. Det gav mig nya perspektiv och tankar. Jag får fortfarande inte ihop mitt eget behov av att sörja min försämring och att knappt stå ut ibland, med tanken på att jag har något att lära ut, som artikeln nämner. För er som inte orkar läsa en artikel också går den ut på att Gud verkligen inte orsakar allt lidande. Han gör inte så att barn blir sexuellt misshandlade så att de ska lära sig nåt. När man säger det så blir det fullkomligt självklart. Men man kan alltid lära sig nåt. Man kan också visa andra hur man lider graciöst osv.

Artikeln finns här om ni är intresserade.

Vilka blommor?

Stram eller fyllig, symmetrisk eller kaotisk. Vad gillar ni?

Till mig

Var i hela friden skulle det passa sig att man hade en sån hatt? På kungligt dop? Lär jag inte bli inbjuden till, om det blir fler.

Jag har ju några i familjen som kan gifta sig, men de dör kanske om jag kommer i en sån.

Skulle ta kort med Mikael med några såna gamla kläder. Fy vad kul!

Till Ellen

Lillan, du är större än jag på många sätt, kanske de flesta. Och du sliter hårt utan mycket vila. Därför får du den här buketten. Jag älskar dig!

Så resesugen

Vill åka till:

Neapel, Capri, Amalfikusten.

Toscana

Venedig

Cinque Terre

Lyon, en matvärldsstad, och Provence

Bergen, Basel, Luzern, Spiez, Interlakenlmrådet osv

Och gärna Sardinien och Sicilien igen.

Och norra Italien med sjöar och fjäll vid Gardasjön.

Och så vill Mikael till Rom och vi kom på att om vi hyr hotellrum lite söderut, men som han kan åka tåg en halvtimme och sen vara i Rom, så kan han bese Rom på dagarna och jag kan vila mig på rummet, eventuellt bada i nån pool, beroende på årstid, och så äter vi ihop på kvällarna. Det låter gudomligt.

Sen vill jag fortfarande till Trosa och Nynäshamn i sommar.

Och självklart är jag redo för en buffé på Ålandsfärjan. Längtar!

Bilden är från Spiez.

Dagens äkgenskapråd

Egentligen borde det inte heta kär-lek, för om man ska få den att hålla så är det inte lek utan allvar som gäller. Men här har nån sagt nåt klokt.

Och som bonus ser ni prinsessan Mary och kronprins Fredrik av Danmark som vårdar sin kärlek.

Vart är ni på väg?

Vart är vi på väg?! Vart är USA på väg? Vart är världen på väg? Lättare och mindre komplicerat att vara en fårskalle.

It don't matter if you're black or white

Byråarnas kamp

Vilken vinner? Den blåa, moderna, eller den gröna, gustavianska?

Konstigt nog säger jag blå. Den ser mer ut som en helhet, med konsten och allt.

Min besatthet

Jag är så sugen på en riktigt god, hemmalagad lasagne med rejält med ostsås. Ojojoj. Måste Mikael och jag gå på restaurang eller? Jag vill helst göra en egen. Kanske på fredagkväll, när han inte är hemma. Ska det bli min hemliga mat- och bakkväll?? Å, vad roligt det låter!

Och till sist en liten garlic bread stick som ser gudomlig ut.