Fynd

Minns så väl hur jag och mormor gick och tittade i tygaffärer i Göteborg efter fynd som kunde bli avslutningsklänning osv. Min mintgröna trevolangerskjol i sexan var en favorit som jag inte kan glömma. Och hon var alltid så noga med att fynda. Hon kunde köpa en stuv för 10:- och sy sig en kjol. Hon kombinerade alltid mode med prismedvetenhet och det har jag kvar. När jag har köpt nåt och visar upp det för Mikael visar jag inte bara plagget utan också vad det kostade. Till mormors ära. Här är hon i sin ungdoms glans dagar.



Nu köper jag ju inte saker i affärer utan på nätet. Och det mesta jag köper är begagnat, eller kanske oanvänt men köpt av privatperson. Det gillar jag också.

Mina senaste fynd är faktiskt på skofronten. Har inte köpt sko i affär på ca 10 år men det här är vad jag fyndat mer eller mindre nyligen. Har blivit kallad Imelda men numera är jag ganska modest.

Sköna gympaskor i min favoritfärg, 200:-

Handgjorda skor från Portugal med skinn inne och ute. Sitter som en handske på foten. Liten för stor rosett för min smak men det är bra att gå utanför sina bekväma ramar ibland. En hundring gick de på.


Sen ett par skor, också skinn även på insidan och som nog är tre år vid det här laget. Så sköna så det liknar ingenting. Minns inte vad de kostade, en hundring eller två, och skinnet är fint som snus!


Har faktiskt likadana eccostövletter som min syster. Men jag köpte mina för ca 300:- på tradera. Kommer inte ihåg om de var oanvända eller minimalt använda. Tänker att det inte är läskigt att ha min systers skor på mig och främlingars fötter behöver inte skrämmas. De flesta människor är ju faktiskt rätt fräsha. Och det är helt klart värt en tusenlapp att nån har haft skorna på sig ett par gånger men inte trivts med storleken eller dyligt. Men dessa har jag haft i två säsonger så slitet är mitt. Ser att de skulle behöva en omgång skokräm. Det har jag inte tänkt på på många år. Jag vet inte ens om vi har nån skokräm och var den i så fall är. 

Men detta var lite av min hobby. Måste väl kalla det så, att shoppa och fynda.

Bästa semestern

Jag kommer ihåg när min familj kom och hälsade på när jag hade bott i Schweiz och vi åkte till Italien tillsammans. Jag minns att vi var på stranden och i staden ihop och att jag översatte åt en familj som inte kunde prata med receptionen. Och sen minns jag hur alla var i samma rum och läste varsin bok. När vi var klara bytte vi och så fick man läsa fem böcker på fem dagar. (Johan bodde i England och var inte med.) Jag minns att nån hade en Mrs Pollifax-bok med sig.

En annan gång när Ellen och jag var två veckor på Gran Canaria hade vi med oss en fantastisk hög med böcker av Alistair MacLean (uttalas MacLäjn, inte MacLin, se även hur Reagan uttalar sitt namn) och vi läste en per dag. Nu är det ju böcker, inte litteratur, men i avkopplingssyfte är jag inte kräsen.

Böcker är absolut den bästa semestern. Man hinner självklart göra annat också, som vara på stranden, turista, äta gott. Men det finns inte mycket som är så avkopplande och påfyllande för mig som att läsa böcker.



Pengar är inte smak

Någon av dessa heter Delphine och är prinsessa. Bilden är från nåt nyligen. Jag tycker bägge ser helt förskräckliga ut. Pengar kan inte köpa smak. 

Nu kan jag dö

Keanu Reeves har ju kontaktat mig vid ett par tillfällen, helt legitimt förståss, och det är ju trovärdigt eftersom han är så sympatisk. Skulle säkert stöta på en svensk kvinna. Men jag har mitt på det torra och Keanu Reeves som back-up om nåt skulle hända.

Mina andra män är Gilbert Blythe i Anne på Grönkulla. Och Mr Darcy i Pride & Prejudice såklart. Colin Firth ÄR Mr Darcy.

Så när det var en som la in badscenen från P&P kunde jag inte låta bli att kommentera

Och ni kommer inte att tro vem som helt legitimt och trovärdigt svarade:

Pm jag dör efter detta så älskar jag er alla och ni har bidragit till att mitt liv har blivit fantastiskt! Tack, alla. Thank you, Colin.
 

Annat mått

Har kollat på friidrott ikväll. Älskar det! Och vissa får det att se ut som om det är så enkelt. Det var några långdistanslöpare som sprang bredvid en kvinna som hoppade tresteg. De sprang nästan lika fort. Jag gissar att långdistanslöparna kan springa 500m fortare än jag springer 100m. De får det att se så enkelt ut! När Jakob Ingebrigtsen hade vunnit var kamerorna på honom när han interagerade med publiken osv. Jag såg att han fick dra så djupa andetag. Han hade verkligen kört slut på sig själv.

När det är männens 100 meter så erkänner jag att det är som att titta på ett musikaliskt underbarn. Man fattar inte att vanliga människor kan bli så fantastiskt bra. De har också så explosiva kroppar, jämfört med Ingwbrigtsen somär lång och smal. Deras kropp formas efter vad de gör. Och tvärtom såklart. En kort tjej blir inte höjdhoppare, om hon inte heter Stefan Holm då.

En tjej stötte kila och hon var verkligen tjock. Ursäkta. Men det är visst inte en nackdel i den typen av sport. Jag blir glad att det är lite kroppspositivism bland alla de där kropparna som verkligen ser ut som Gud avsåg på sin bästa dag.

Vid nåt tillfälle var det två funktionärer som sprang bredvid banan. Vilka klåpare de såg ut som. Men det var ju för att de andra inte bara var bra löpare utan fantastiska. Så vanliga såg ut som om Mikael skulle ha lågt socker och försöka spela schack mot en världsmästare.

Det var en ganska duktig journalist som intervjuade många av vinnarna. Frågor som hur de ser på loppet, sin största utveckling under säsongen, planer för framtiden på mång sikt och nu. Den tjeckiska spjutvinnaren var så söt, han hade väntat på att säsongen skulle vara över så han får vila. Vila, vila, vila.

Givetvis började jag ju tänka på det. När friidrottssäsongen är över så antar jag att de kanske blir lite sämre på sina sporter. De kan inte kasta eller hoppa så långt när de är inne i en annan typ av period, en viloperiod. De slår inte sina rekord då. Och ingen tycker det är konstigt!

Men jag tycker ändå att det är oacceptabelt att jag inte gör personbästa fastän jag verkligen är inne i en viloperiod. Här blir inga barn gjorda, fast jag menar att här blir inga rekord slagna.

Men det är inte fel. Perioden av vila är nödvändig efter en tuff säsong. Och i vilopausen är det återhämtning som gäller. I ett senare skede börjar de hålla på med fysträning och finslipning tekniskt och börjar pressa sig själva igen. Men inte nu.

Jag vet ärligt talat inte varför jag tycker att regler gäller alla människor på jorden utom mig. Så speciell är jag inte!

Jag ska verkligen tänka på guldmedaljören som ser fram emot att bara vila. Det är ok att göra det i perioder. Att min sån period har varit i 29 år hör inte till saken. Man vilar så länge det är nödvändigt. Och den som vilar är inte en sämre idrottare. Det är bara så cykler fungerar.

Inte döden men vikten

Astrid Lindgren och hennes systrar lär ska ha börjat sina diskussioner med Döden, döden, döden, för då var de färdiga med det ämnet.

Jag känner likadant för Vikten, vikten, vikten.

Jag är inte säker på vad jag väger längre, senaste gången jag kommer ihåg det vägde jag nog 112, kanske 114, och sen efter det vägde jag mig en gång till och jag blev så chockad att jag inte ens kommer ihåg det längre.

Minns också när jag var det tjockaste jag nånsin varit, 93 kg, och Mikael och jag började med LCHF och jag hade ett diagram i badrummet. Det gick så fint neråt men jag tror jag fick gallsten då, och klarade inte av att undvika både det som gav gallsten och det med kolhydrater. Typ allt grönt gav mig gallstensanfall. Sen har jag börjat äta LCHF lite halvhjärtat en gång till men då blev jag så dålig att jag inte orkade fullfölja. De två första veckorna när kroppen ställer om från glukosdrift till fettdrift är jobbigare för mig ju sjukare jag är. Känns som om jag svälter, bokstavligen, och är så matt att jag knappt kan resa på mig. Och huvudvärk är väl abstinens av socker. 

Men så ja, jag är tjockare än nånsin. Och nu är det dessutom två mediciner jag går upp i vikt av. Och om jag inte tar dem sover jag inte. Så jag har att välja mellan att inte sova eller vara fet.

Mikael har gått ner 12 kg. Först gick han upp två kilo, som säkert var svullnad för hans mage var enorm då. Men nu väger han alltså hela tolv kilo mindre. Så nu väger jag helt bestämt mest i det här hushållet. Grattis till det. 

Det var en sån söt tjej som duschade mig i torsdags. Vi pratade om kroppar och om samhället och om att orka visa sig i bikini. Hon var bara 21 men sa att hon inte orkar lägga energi på att tycka massa saker om hur hon ser ut. Jag skämdes för att jag är 53 och inte har kommit dithän.

Men vikten, vikten, vikten.

Vilket alltigenom ointressant ämne egentligen! 

Hjälp, hur kan man lägga sån energi på det? 

Masspsykos, nån?


Småbarnstips

Såg följande bild hos dottern till min goda vän Ulrika:

Spännande fråga

Vad är det finaste nån kan göra för dig? Vad är det värsta?

Tänk på det en stund.

Jag tror att det just nu är ge mig blommor eller mat. Det är så väldigt stora tjänster. Men det visar också på att jag har kommit en bit på väg som kan vara föremål för tjänster som jag inte kan betala tillbaka och det är ok. Jag vet ju själv hur det känns att göra nån glad, och enligt matematiken måste folk som vill hjälpa ha någon att hjälpa. Så det får vara jag.

Mikael sa nåt roligt idag, men jag har glömt det. Men jag minns att jag svarade att så känner jag för att duscha. Typ Tänk vad jag ska okynnesduscha precis när jag känner för det när jag blir frisk. Han är faktiskt sämre än jag nu. Jag är ju rätt van att bedöma vilka saker som ligger på gränsen för att jag ska klara dem och vad följden blir om jag gör dem, och Mikael får mina överansträngningssymptom av mycket mindre aktiviteter än jag. Han kan låta pigg och vanlig och sig själv på rösten, precis efter att han har sovit. Men så varar det en minut eller två. Skillnaden är väl att han inte måste leva resten av sitt liv på detta sättet. Självklart hoppas vi att han blir bättre och även helt frisk så småningom. Men det kan man aldrig veta.

Men sen är också en av mina favoritgrejer att göra bara att höra av sig lite kort. Säga nåt om livet och hur det går och att de tänker på mig. Det blir jag så fantastiskt lycklig av.

Men vad är då det värsta man kan göra mot mig? Skada nån jag älskar. Då blir jag inte snäll. Jag var på väg flera gånger att ringa sjukhuset och skälla ut nån. Nu är jag inte en person som lätt skäller ut folk, men jag är en person som lätt blir känslomässigt berörd om det inte går bra för nån jag älskar. Och då vill min känsla för rättvisa jämna ut saker.

Men det värsta man kan göra mot mig? Vara elak såklart. Säga nåt som är sant men sätter mig i dålig dager. Manipulera mig blir jag arg om man försöker. Tycker det är ett så osunt och självförhärligande sätt att kommunicera att jag snarare säger vad som helst snarare än det de försöker lura ur mig. Jag respekterar om man säger Jag känner mig osäker på mig själv just nu och skulle behöva en komplimang. Om man istället beräknande och spelat osäkert sänker blicken och säger Hur ser jag ut? så är det som att tända smällare i baken på mig. Jag svarar hellre Vad tycker du själv? För de vill ju uppenbarligen att jag ska svara precis vad de själva nämligen tycker. Men nope.

Det är ju inte så allvarligt, det är bara en stark reaktion från min sida. Folk sårar mig inte när de manipulerar, men de sårar min intelligens och vår vänskap, om vi hade nån.

Vad sårar mig verkligen? När folk som borde veta inte har en aning. Inte vet nåt om mina symptom men ändå vet precis hur jag ska hantera symptomen. Men det är också mer irriterande än sårande. Men om det är nån nära som gör det då skulle jag bli sårad, inte så mycket av kommentarerna utan av att de inte vet nåt om hur jag känner och att de borde veta det. Jag kräver inte att många ska veta hur jag har det men om nån vet men inte vet, då har de medvetet valt bort att lägga viktiga saker angående mig på minnet. Rent generellt blir jag mer arg än sårad när folk säger dumma saker om ME, men det är inte många av dem som sårar mig, de irriterar mig mer.

Vad svårt det är att hitta sätt man kan spara mig på. Jag tror det värsta är att påpeka nåt negativt jag gjort. Typ Det var inte smart eller Det var elakt. Om det också är sant är det riktigt illa. Så kanske är den värsta sårande repliken en som jag själv måste hålls med om, annars blir jag inte sårad. Nej, så är det nog. Om nån säger att enligt hennes erfarenhet är människor med ME psykiskt sjuka, lata och uppmärksamhetstörstande, då blir jag inte sårad för att personen helt enkelt har fel. Jag gillar inte att hon tror det om mig men jag tänker ju inte det om mig själv. Men är det nåt om mig själv som jag håller med om och skäms för, då vore det hemskt att få höra det av nån annan. Mikael säger aldrig nåt annat än att jag är snygg, men om han nån gång skulle klaga på mina valkar så hade det varit fruktansvärt.

Men ju krångligare det blir att navigera i mitt känsloliv, desto bättre styregenskaper behöver man in

fattar ni?

Jag har tydligen en privat florist som har glatt mitt hjärta på sistone. Det här är dagens bukett. Den går inte att fånga och ge rättvisa och jag vet verkligen inte hur man tar foton på blommor. Men så maffig och vacker!

Waco, Texas

Det går ett program som kan heta Fixer Upper och som handlar om ett gift par som driver en firma som renoverar hus, nåt med Magnolia heter firman. Jag känner inte igen hur små eller stora diverse städer är i USA men stället där de renoverar heter Waco i Texas och priserna där gör mig fullkomligt knäsvag. Härom dagen hade de köpt ett ruckel för 100 000:- och renoverat det för en miljon. Huset var på 230 kvm. En miljon här får man inte ens en enrumslägenhet för. Jag har kollat på två hus idag, ett ruckel där halva huset var en byggarbetsplats för 4,5 miljoner och ca 110 kvm samt ett ungefär lika stort med vansinnig planlösning för 6,5. 

Lägenheten ovanför vår är till salu tillsammans med en annan tvåa i området, bägge för 1,45 miljoner. Det är en tvåa på 53 kvm. De var nyligen värderade till 1,65 men räntan gör väl sitt till också. Men att man kan få ett jättestort, nyrenoverat hus i Waco för de pengarna. Otroligt. 

Jag har kollat vad det står om Waco på Wikipedia. Det är känt för att FBI och ATF stormade högkvarteret för en sekt på 90-talet och dödade ca 80 personer. Dr Pepper uppfanns där 1885. De har ett universitet. Befolkningen är ca 120 000 (2007) jämfört med Haninge kommun som har knappt 100 000 (2023). Ytan i Haninge är 455 kvkm (bara land, mer än 3ggr så mycket hav också) och Waco 218 kvkm. Vi ligger 3 mil från en miljonstad men Texas har 28 miljoner invånare och 1/2-1 dussin miljonstäder.

Jag är i alla fall amazed över prisnivån där. Men vi vill inte bo där så man får väl äta kakan eller ha den kvar, inget annat.

Pay it forward

Som alla vet så har den här veckan och förra varit ganska hemska faktiskt för att Mikael har varit så dålig efter operationen. Jag hoppas att jag satt in foto av några av de buketter jag fått från Maria K-m, men jag har säkerligen glömt att tacka de som stöttat verbalt, t ex Sara O. Barnen med partners har slutit upp som en mur kring sin pappa och har varit där och stöttat och hjälpt honom på alla möjliga vis. Min familj har stöttat mig när det har känts övermäktigt, vilket är nästan hela tiden faktiskt, och Patric B har skrivit meddelande till Mikael vilket han blev oerhört glad över för att det var så oväntat. Jobbigheten i Mikaels mående och oron från min sida har faktiskt matchats av omtanken hos de personer som stått runt mig hela tiden. Idag fick jag ännu ett kärleksbevis, som jag ska skriva om i ett eget inlägg (det förstår ni varför sen när jag gör det). Mikael har också flera gånger blivit rörd av de kärleksbevis han mött. 

Och återigen, man ska inte döma en tjänst efter hur stor den är för den som gör den utan efter hur stor den är för personen som får den. Och den här tiden har jag verkligen haft som en pläd av omtanke på mig. Människor kan hjälpa så mycket!

Därför bestämde jag mig för att Pay it forward idag. Jag har i princip varit missnöjd med flera aspekter av min vårdcentral de senaste 15 åren, med några undantag. Men idag mötte jag tre personer där som hjälpte mig så jättefint. En var läkaren som ganska smärtsamt men effektivt gav mig hörseln tilbaka genom att suga bort klägg som satt fast på min trumhinna. En sköterska kom och gav mig ett plåster när jag hade klämt fingret i rullstolen. Hon i receptionen var så trevlig. De tre såg inte på mig vad jag har känt av oro de här dagarna men deras bemötande gjorde att jag kände mig glad och stärkt. Och hjälpt. Man ska aldrig känna sig dum för att man tackar nån. Jag ska inte tycka att det är nåt så litet, för den här veckan har jag ju känt att mänsklig stöttning inte är litet utan ENORMT. Jag såg en dokumentär om Penélope Cruz ikväll, eller delar av den i alla fall. Hur hon tyckte mänskligt beteende var intressant och att hon studerade det för att bli en bättre skådespelerska. På ett sätt känner jag att jag är intresserad av medmänsklighet, och att jag vill studera det för att bli en bättre medmänniska.

💜

P.S. Mamma, det är en sak jag är osäker på i svenska språket och det är de och dem. Så skulle det varit "tacka dem som" i första stycket? Om du kan förklara skillnaden och hur man vet vilket det ska vara så blir nog inte bara jag glad utan kommentarsfältet.

P.S. Det är bra att erkänna svagheter offentligt, det gör en ödmjuk, men ändå så är det en övning i att känna att det faktiskt inte förändrar ens värde på nåt som helst vis. Och jag är inte lärare i svenska och får ha ett grammatiskt svart hål.

Sifo, äntligen

Äntligen var Sifo frågat mig nåt jag dels orkar svara på och som jag känner till. En gång ringde Sifo och undrade om mina shoppingvanor i Stockholms centrum. Jag har bott här i ca 15 år och har aldrig handlat nåt i centrum utom biobiljett, lösgodis inför sagda bio, mat på restaurang. Jag tror jag var inne i en kontorsbutik på Söder efter botox en gång men jag tror inte jag köpte nåt. Kan man shoppa mindre i stan än så, nej knappt.

Men den här gången frågade de om hur många fysiska varor jag köpt de senaste 30 dagarna och jag var lite sur för att det inte var 60 dagar för då hade jag fått med lite mer intressanta grejer. Men de frågade vilken nätbutik jag hade köpt flest varor från och då var jag tvungen att svara Apotea. Det är ju inte ett så väldigt hippt och creddigt favvohak typ.

Men jag har handlat på Ginza, Adlibris, Tidningskungen, Tradera såklart, Zizzi, H&M, kanske ännu mer som jag glömt nu. Amazon såklart, förmodligen både .se, .de och t o m .co.uk. eller om Amazon uk var ebay.co.uk istället. Jag minns inte vad jag köpt där. Har nog också köpt saker från Amazon.com men det var inte den senaste månaden. Det var flera månader sen. Pappas och mammas respektive födelsedagspresenter.

Usch, sicka bovar till föräldra jag har. De siktar på att leva 4 år till. Jag tycker 15 låter bättre! Jag är inte redo att bli föräldralös. Men jag sa till dem att ni dör inte förrän jag har gift mig så att jag har nån att älska istället för att ens närmaste är mamma och pappa och så dör de.

Fast de är 78 och borde teoretiskt sett snart bli gamla. Vet inte om gränsen går vid 80. Inte alltid. Men om fyra år är de bara 82. Det tycker jag är lite snålt att ge upp andan då. Jag tror jag siktar på 84 för dem men gärna 85. Men det finns ju 90-åringar som springer och handlar på egna ben och har mer ork än jag.


Vilken dröm!

Den här stod utanför min dörr idag. Det är Maria K-m som gjort den av grejer i trädgården. Jag är helt, vad heter det, mållös. Har aldrig varit såhär nära att vilja gifta mig igen, för att jag vill ha den som brudbukett. Hon spottar ur sig konstverk som om det var det naturligaste i världen. Makalöst. Gud har fått order (nja) av mig att rulla ut röda mattan åt henne. Hon har också tvättat mina fötter en gång. Ja, mållös.

Rätt tänkt

Såg på nåt avsnitt av en sjukhusserie. En läkare är fd narkoman och pratade med en annan fd narkoman som skulle föda barn. Hon sa att varje gång hon slutat för någon annans skull, som sin mamma eller syster, så höll det i ett år och sen föll hon tillbaka. Men när hon slutade för sin egen skull så är hon fortfarande ren åratal efter.

Jag tänker en del på det. Jag är ganska duktig på självkritik. Och att döma mig själv. Jag vet inte riktigt än vad jag för ut av det, men jag funderar på olika situationer som kommer upp och vad som triggar en viss grej i just den situationen. Och så kanske jag börjar hitta saker, det är ju faktiskt mitt gebit, förutom att jag läser. Men jag analyserar, ser mönster, hittar teman i skeenden och händelser.

Alldeles nyss har jag varit uppe och rotat i kyl och skafferi efter nåt litet att äta eftersom jag har lite överansträngningsångest och inte vågar försöka somna. Då går jag upp och äter nåt och det ger mig kraft att våga ta itu med det igen på riktigt sen i sängen.

Men när jag la mig tog jag bara fram telefonen för att släcka lampan i fönstret. När jag gjort det skulle jag lägga ifrån mig mobilen men fick en impuls att spela bara ett spel.

Jag ville verkligen det. Och att måsta förmena sig det man vill är ju inte en win-win situation.

Men så kom nästa tanke: Det är inte bra för mig. Och nej, det är det verkligen inte. Jag fastnar uppe och gör allt annat än lägga mig, vilket ju precis är vad jag gör nu, men det var för att jag inte kommer ihåg det här senare och jag ville skriva ner det.

Jag har ju börjat tänka ibland på vad som är rätt för oss istället för Mikael och mig som individer. Bara att man skiftar fokus från sig till oss gör skillnad. Det sandpapprat bort sånt som bara är bra för mig. Inte för att man inte får göra nåt som är bara bra för en själv, det kallas Att inte hamna på hispan för man inte har haft egentid på åtta år och att man inte vet hur tystnad låter eller hur det skulle vara om bara vuxna hade vettiga samtal med en hela dagarna istället för att nån ropar Mamma! ungefär 888 gånger i timmen.

Så nej, Vad är bra för oss?
Och lika viktigt
Vad är bra för mig?

Därför lägger jag mig utan att "ska bara spela ett spel". Och nu känner jag mig nöjd med beslutet och stolt över att jag gör det. På samma gång som jag får poäng hos mig själv för att jag fattar så bra beslut.

Godnatt!

Eller tvärtom

Mikael ska opereras i fingret. Det skulle behövas 2-3 stygn och operationen skulle ha 4-6 minuter. Eller om det var tvärtom. Haha. Men han skrek nyss till i sömnen för att han hade råkat försöka flytta på täcket med det onda fingret. Jag gör likadant fast för mig är det tummen. Jag har haft osedvanligt ont i den det senaste halvåret så jag ska fråga vad man kan göra åt det.

Jämfört med den andra operationen. Jag ska inte skriva om andra personers privatsaker på min blogg men förra veckan eller så gjorde de en endoskopk och han såg vävnaden. Den var nekrotiserad bredvid tumören men tumören själv var opåverkad och till synes mycket välmående trots strålningen. Det tog mig flera dagar innan jag kom på vad det är en liknelse för. Det är inte dåligt att vara svag. Ibland är det det starka som är dåligt, fel, oönskat, värdelöst.

No, sir

Jag skulle kolla lite vad som trendade på Amazon.

Och I beg to differ.


Jag köper det där med verktygen osv, men de där två skorna har INGENTING som helst att göra med mode. Gå inte på det! Kanske möjligtvis mode för såna som har köpt några av de andra produkterna på samma sida.