Var och handlade lite (nåja, inte sååå lite) kläder idag. Inne i köpcentrat såg jag en halvofräsch kille med värsta prillan halvvägs utanför munnen och med en GANT-tröja på sig. Stackars GANT. De har väl inte uttagningar och prov för sina köpare, men de kanske skulle vilja. [LÅGT]
Försökte sätta nån GANT-bild här för damernas förnöjelse, men de vill inte att man ska sno dem... Klicka här i stället om ni måste: Sukta
Har också filosoferat på en sak. När man gifter sig i TV på engelska, sägs det "for better or for worse". Och vi vill ju mena att ett äktenskap är ett förbund mellan tre parter -- mannen, kvinnan och Gud. Hur är man mot de olika "personerna" i äktenskapet? Det är lätt att älska sin partner i "better". Då går det liksom automatiskt. Men i "worse" går det inte så lätt. Då kan minsta lilla grej bli en orsak att inte älska personen, i a f inte sådär passionerat och frivilligt som annars. Och just i "worse" är det så lätt att älska Gud. Man ber så ivrigt som aldrig förr, och man ser Gud som sin bästa vän och pålitligaste allierade. Är man lika ivrig att tacka honom när det är glassigt i livet som man är ivrig att få hans hjälp när livets elakheter pockar på? Det är i alla fall inte jag, och det borde ändras på. Om man kunde älska Gud likadant i "better" och sin nästa likadant i "worse" har man nog kommit en bra bit på väg. Men jag ser skyltarna dit. Jag är på väg. Jag kommer fram om några tusen år. [HÖGT]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar