Nämnde för mamma att jag har fått flera kommentarer på inlägget om hennes rättframma kommentar om mina söndagskläder. Hon har haft ruelse hela kvällen och undrar om hon aldrig ska våga säga nåt för att det hamnar på bloggen. (Säg nu inget Hmps för då skriver jag ut hela ditt namn!!!)
Så här måste det revideras lite:
A) Jag blev inte för fem öre sårad, eller nåt som liknar detsamma, av det hon sa. Inte heller känner jag mig mindre värd eller tvivlar på min mors kärlek, eller nåt annat negativt. Tvärtom, jag uppskattar att vi kan vara så (brutalt) ärliga mot varandra och uppskattar ännu mer att vi inte behöver gå omkring och vara rädda för eventuella felreaktioner mot det vi säger pga dålig självkänsla. Det är en frihet i vårt förhållande som jag värderar oerhört högt.
B) Om sanningen ska fram är nog vi barn ännu värre. Jag säger "vi barn" och hoppas att E också brukar säga till henne säga när hon är tantig så det inte bara är jag...
För: C) Mamma hade nämligen köpt ett par beigea sandaler som jag sa var tantiga, och ikväll kom det fram att hon har ägt dem i tre år men fortfarande inte använt dem. På grund av mig och mina kommentarer??? Gulp!!! Jag hade ju fortfarande mina kläder på mig med gott humör i söndags, fast hon inte gillade dem...
Slutledning: Man kanske ska vara lite försiktig med vad man säger. Inte för att någon är överkänslig eller ens känslig, men för att man bara ska säga sånt som bygger upp, för att man ska helt enkelt.
1 kommentar:
Oj, så det kan gå. Jag har själv en väldigt rak relation med min mamma vilket är oerhört skönt. Men ibland undrar jag om det bara är jag som är rak...stackars mamma i så fall.
Men hur stort är DC egentligen i Frankfurt, är det som i Sverige, och ligger det i anslutning till templet. Bäst att inte ha så stora drömmar då, kanske.
Hejsvejs
Skicka en kommentar