Skulle ju baka banankaka till "svärmor". Tog som väl var fram ingredienserna i förväg. Hade inget bikarbonat. Blir visst ingen banankaka. Okej, men jag har Philadelphia-ost så då gör jag morotskaka. Men vänta, det behövs ju bikarbonat till den också.
Hmm. Kan inga andra lite festligare kakor i avlång form (hade en engångsform i aluminium som jag tänkte ge henne den i, så hon inte skulle behöva tänka på att lämna tillbaka formen). Kollade igenom mina recept. Kollade lite på nätet. Hittade inget som lockade. Allt var fel på -- har en god kaka med persikor, men den är för långpanna och då vet jag inte hur det blir med tid osv och vill inte riskera att baka nåt som inte blir gott.
Ringde mamma och bad om tips. Hukla-kakan är lätt och fint och jag får väl lägga så mycket smörpapper i den löstagbara formen att den går att ta med sig hem igen. Fast den ska stå i kyl. Och den är så efterrättslik, som om hon inte hade kunnat göra nån efterrätt själv om hon ville. Och dessutom borde den serveras med hallon och grädde, och det verkar lite knöligt att komma dragande med det.
Okej, muffins då? Har jag nåt att lägga dem i? Ser lite fult att komma med dem i ett gammalt urdiskat glasspaket. Och mina plastpåsar har mystiskt tagit slut och jag har bara små små enlitersplastpåsar hemma. Har jag ingen korg eller nåt?? Glodde igenom mina skåp och hittade en ny glasburk med vackert gammaldags lock. Hade t o m prislappen kvar! Tur. Den var nog köpt för ett sådant tillfälle som detta.
Så då bakade jag muffins. Tre sorter. En med äpplen och kanel på, och en med hallonsylt i, och choklad med choklad i. Men inte är det slut på missflytet. Om inte Gud hade varit min vän hade jag nämligen gjort dem utan bakpulver. Fick plötsligt en konstig känsla av att jag inte hade använd teskedsmåttet. Kul att ha bakat dödbakta muffins till "svärmor".
Jaja, tryckte i äpplebitar i 1/3 av formarna. Och skedade i smet i nästa tredjedel, och hävde i hallonsylt. Hade i kakao och chokladbitar i den sista smeten och började skeda upp det också. Smeten var ovanligt tunn tyckte jag, inte så tunn att man trodde att nåt var fel, men det kanske räcker med att man har mätt slarvigt med 1-2 msk mjöl så blir det ju för tunt. Och det märktes. För eftersom äpplemuffinsarna hade stått så pass länge i formen, och jag hade såna där vanliga pappersformar, så var dragningskraften i smeten större än motståndet i pappersformen och några hade börjat svälla ut kring midjan. Och ja, tuuuuuur att jag tog bakplåtspapper under formarna, för tre stycken har svämmat ut över alla brädder.
Men icke är det färdigt. Min sista skrämselchock kom när jag såg en stor påse kanel och trodde att jag hade använt den istället för kakao. men sen så kom jag på att jag hade haft kanelen till äpplebitarna. Annars hade det varit en intressant smak -- 2 msk kanel i muffins... Nu börjar det likna amerikanskt godis...
Men det luktar i a f gott nu, och jag ska gå och scrappa kortet till henne. Tur att man alltid gör allt i sista sekunden... Och så vill jag måla tånaglarna till imorgon. Man får genast lite mer självförtroende av det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar