Desperationens ansikte


Detta är alltså pappa som "läser" instruktionsboken till nya TV:n. Med förstoringsglas.

Historien slutade först idag, med att Mikael räddade nåt med nån HDmi-signal (om det ens heter så) och sladd och nåt. Teknikens under. Men bilden blev bra. Och en fin vit platt TV har de nu i sovrummet. Nu ska de bara köpa en liten svart platt till vardagsrumshörnan också. Undrar vilken svärsom som ska instrallera den :) Själv ska jag gifta mig till en platt-TV. Den é snygg!! Däremot har han ingen salladsslunga, och verkar vara principellt emot såna. Men jag tänker nog ändå se till att om det ska bli någon önskelista, så ska det stå en salladsslunga på den. Det behvöer dock inte vara en sån där jag såg på Martha Stewart och som var designad i rostfritt stål med snurrfunktion som man drog igång med ett handtag på ett snöre och som kostade $250. Sen behöver vi nog en säng också. Mikael har en välanvänd sängram på vinden, men han tror den är 160 och min säng är 90 och det är billigare att köpa en ny sängram än en ny säng. Min är bara ett år gammal dessutom. Which reminds me, jag måste reklamera benfästena som har gått sönder. Se själva!


Sov gott!

Inga kommentarer: