Storknade över en artikel på Newsmill (läs den gärna om ni tål att bli upprörda) om en dom i ett fall av spädbarnsmisshandel som har undgått mig hittills (jag är visserligen ingen duktig mediekonsument, men ändå). Jag vet knappt hur jag ska kunna somna i natt! Jag har ont i magen!!!! Saken är som följer:
En familj med två barn kontaktar sjukvården tre gånger under det nyfödda flickebarnets 17 första dagar i livet på grund av blåmärken mm, men vården skickar hem dem med orden: Ingen fara.
Sedan kommer någon på att det är barnmisshandel och socialen tar barnen. Föräldrarna bönar om att sonen ska få komma till gudföräldrarna, som känner honom, men efter en natt där kommer han i familjehem. Han har vid ett tidigare tillfälle fått hastig feberuppgång och krampanfall, vilket mamman berättare för socialen, för vidarebefordran familjehemmet. M a o måste han hållas under noggrann uppsikt när han får feber. Detta har inte framförts, så pojken blir medvetslös (tror jag det var) och får åka helikopterambulans. Familjemamman chockas svårt. Socialen avböjde också föräldrarnas begäran om att pojken ska få psykologhjälp på grund av traumat att bli skild från sina föräldrar. På vilket sätt förbättrades hans liv av socialens insats?
Vid dotterns födelse har både farmor och mormor bott hos familjen i deras tvåa för att hjälpa till. Varken de eller mamman har märkt att fadern skulle ha misshandlat sin dotter på ett grovt och rått sått, vilket han döms för. Dagispersonal, släktingar mm vittnar också om familjen som funktionell och lycklig.
Vid rättegången berättare två svenska läkare om att barnets röntgenbilder visar på upprepad och ihärdig misshandel. Tre andra läkare (från bl a Oxford och Stanford) hänvisar å andra sidan till rakitis, engelska sjukan, en D-vitaminbristsjukdom (som ofta drabbar asiater som vistas i norden -- mamman är från Thailand och har vid senare tester testat positivt för D-vitaminbrist) som kan orsaka benskörhet och överföras mellan mamma och foster. Vid födelsen fick personalen använda tryck utifrån för att få barnet att vända sig i magen. Skadorna kan ha uppkommit då utgår man ifrån, även på ett friskt barn, let alone ett barn med benskörhet om nu så är fallet. Barnet har dessutom fått en liknande skada efter familjehemsplaceringen. Osannolikt att även familjehemmet skulle utöva grov misshandel mot barnet. Familjen anklagas istället i media för att köpa sig fria genom de utländska läkarnas vittnesmål.
Slutsatsen? Mamman har inte fått träffa sitt barn mer än en gång i månaden, bebin är kanske nåt år eller två nu, och pappan är dömd för grov misshandel och sitter 4 år i fängelse. Med 2 läkare mot 3:s vittnesmål?????!!!!! Och trots komplett avsaknad av övriga misstankar på misshandel både från socialen och polisen?!?!? Visst är ett barns hälsa och välmående första prioritet och överskuggar milsvida alla andra (-s) rättigheter, men är det för barnets välmående att sätta barnets far i fängelse på så lösa grunder och ta barnet från sin familj och sitt hem? Svaret är ett självklart nej!
Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att domen är felaktig, och att det här är ett skrämmande fall av rättslöshet. Men jag låtsas inte sitta inne med alla fakta. Motbevisa mig gärna den som kan, eller vet nåt mer.
Läs också mammans blogg och en annan artikel här.
2 kommentarer:
Gud vad bra skrivet av dig. Känner till fallet men du får verkligen med så mycket på inte alls så mycket text. Väldigt väl formulerat.
Det är precis så fruktansvärt som det låter. Och det är så tragiskt att de inte får upprättelse. Varför kan inte medierna plocka upp den här enorma skandalen!?
Skicka en kommentar