Blissful bride? Nä, sur

Mamma och pappa minns hur jag nån gång som typ 1-2-åring (?) kom och sa: "Ja inge glad". De imponerades av att jag kunde känna skillnaden och artikulera den. Samt att det var glad som var det naturliga tillståndet.

Idag håller jag med. Är Sur med stort S! Har bara sovit 7 timmar två nätter i rad. Och idag är jag inge glad! Är inte labil och gråtig, men sur och irriterad. Och tröööööött. För trött för att klä på mig, för trött för att höra om den minsta lilla grej som krävs att jag gör eller ens att Mikael behöver göra.

Sur och trött, vilken otrevlig kombination. Sådär som om jag ätit tigerkött till frukost. Men nu irriterar jag mig bara på att middagen inte kommit än för jag börjar bli hungrig. Kommer nog att störa mig på hur mamma andas när hon kommer hit med maten. En sån dag är det. Men hur knäpp är jag? Jag ska försöka skärpa mig så hon inte märker det. Tala om bita handen som föder en...

Lite svårt att älska sig själv när man är så vidrig. Och det krävs för mycket kraft att motstå kroppens intuitiva griskhet och omvandla den till glädje. Så jag får bara hålla tyst. Tills det går över.

P.S. Ellen hade fått en lapp med hotellets namn på kinesiska som hon skulle visa för taxichaffisen utanför flygplatsen. Sen hade hon också ett telefonnummer som skulle ringas om chaffisen försökte blåsa henne. Hon hade kommit fram ordentligt och fick beställa lunch enbart med hjälp av pekningar. Hon har verkligen hamnat i en annan värld! Men lunchen blev inte ormhuvuden eller kycklingfötter utan nåt pitabröd med kött och grönsaker i för fem spänn, så det har börjat bra. Imorgon ska hon gå till kyrkan och sen till nåt turistigt, vad det nu var. Spännande. Stuffe sa att Kina är så annorlunda att det lika gärna kunde ligga på en annan planet. Tur att Ellen är så cool. Åka ensam till Kina och utbilda folk i ett par dar, det hade jag nog fått magknip av.

Så, nu känns det bättre. Det kanske ligger nåt i det där om att glömma sig själv.

Inga kommentarer: