Pannkakslycka?

DN rapporterar om två amerikanska forskare som kommit på ett sätt att mäta den nationella lyckan:

Hedonometern följer över två miljoner engelskspråkiga bloggar och har under fyra år samlat in och analyserat cirka tio miljoner meningar. Orden värderas på en glädjeskala mellan ett och nio, där ord som kärlek, kyrka och pannkakor ger höga lyckosiffror medan begravning, självmord och våldtäkt ger bottenpoäng.

Begravning, självmord och våldtäkt förstår jag. Kärlek håller jag med om, kyrka också. Men är det inte lite sorgligt att vi är så fästa vi mat att vi blir lyckligare ju fler gånger det skrivs pannkakor? Jag kastar inte ens sand i glashus, för vid fler än ett tillfälle har M kommenterat att många av mina goda minnen kretsar kring mat, och många blivande minnen diskuteras i matform, t ex Vad ska vi äta när Ellen och Rob kommer. Men pannkakor? Blir man verkligen lyckligare av mat? Jag trodde det var en falsk föreställning bara? Som fick folk att tröstäta istället för att bara äta när de var hungriga?


Foto: Mat såklart

P.S. Om vi är inne på mat måste jag bara fråga er vad ni tycker om orden kompott och ragu? Idag kom pappa hit med "blåbärskompott", och eftersom jag bara kommer ihåg att det var mormor som använde ordet kompott, tänkte jag osökt på ett ord som bara farmor sa, nämligen ragu. Säger ni nånsin kompott och ragu?

P.S. Om man till ordet "pannkaka" lägger ordet "vilse" snackar vi däremot om allvarlig OLYCKA. Usch! Hemska program!!!

Inga kommentarer: