Börjar tröttna

Att säga att jag börjar tröttna på bröllopet är väl nästan att ta i i underkant. Jag antar att jag inte behöver säga vad det är för bröllop som jag tröttnar på.

Dessutom blir jag irriterad av nån anledning, när Victoria & Daniel har fest med 200 av sina närmaste vänner. Och så finns det hundratals paparazzifoton på massa för mig okända kvinnor i alldeles för likadana långklänningar och lika okända män i smoking. Förutom Per Gessle, honom kände jag igen, och de nordiska prins- och prinsessparen. Det får liksom inte finnas så mycket pengar på ett ställe. Bill Gates säger att alla rika borde ge bort hälften. Och jag får en dålig smak i munnen av allt det här. Jag vill inte påstå att det är antirojalism, men nåt är det.

Läste dessutom ett blogginlägg som fick blodet att börja gunga:
Varje gång jag ser er [Victoria & Daniel] påminns jag om att vårt statsskick är en bisarr personkult, som dessutom används i kommersiella syften, och det gör mig deprimerad.

Och just det där med kommersiella syften blev jag irriterad på härförleden. De visar ju hur mycket kungligheter som helst i alla möjliga varianter på TV, och härom dagen var det nåt med Märtha Louise. Hon har avsagt sig sina kungliga uppdrag och sin titel, och får inte längre något apanage. Men i de böcker hon ger ut kallar hon sig ändå prinsessa, och i samband med änglaskolan marknadsförs hon också som prinsessa. Jag vet för lite för att ha en åsikt, men sen när har det hindrat mig från att tycka? Jag tycker det stinker kommersialism om det, och antingen är man prinsessa och kunglig, med allt vad det innebär, eller så är man det inte.

Dessutom börjar det talas i media om hur fel det är att diktaturer som Nordkorea har bjudits till bröllopet. Men så gör man visst, heter det. Och det är inte OK, tycker jag. Man bjuder inte en mördare till sitt bröllop, även om "alla andra" brukar göra det. Det tycker jag har med rätt och fel att göra, och att konvenansen inte ska få styra i det läget. För då har kungligheten inget med statsstyre att göra, bara coola fester. Att vara statschef, om än opolitiskt, måste medföra vissa plikter mot landet och mot mänskligheten. Annars vill vi ha en president, som kanske kan börja arbeta mot felaktigheter i världen. Så kan kungahuset leva på sina egna pengar, som andra överklassfolk. Som sagt, Bill Gates ger bort hälften. (Om det inte är världens smartaste mediedrev.)

Inga kommentarer: