Ett års lycka

Såg en intressant grej i SvD idag. Mer än intressant, faktiskt. En kvinna prövade alla lyckoteorier hon kunde hitta, under ett helt års tid, och skrev en bok om vilka som funkar och inte. Artikeln var så bra så jag klistrar in den här i sin helhet. Om du inte vill bli lycklig, eller inte vill läsa om hur andra har blivit det, kan du sluta läsa nu. Blondinbella har visst också en blogg som du kan läsa istället :)


(Böcker måste vara lycka.)

Den här morgonen är Gretchen Rubin lycklig. Hon sveper in på ett fullsatt kafé på New Yorks Upper East Side och tränger sig ner vid ett hörnbord. När hon lämnade barnen utanför skolporten var de glada och fnittriga. Hon hade sjungit för dem under frukosten, hoppat jämfota under tandborstningen och skapat en lätt, skön atmosfär mitt i morgonstressen.

– Det funkar verkligen! säger hon entusiastiskt. Sjung och hoppa på morgonen. Har du testat det?

Det var en regnig dag för drygt två år sedan som författaren Gretchen Rubin bestämde sig för att bli lyckligare, berättar hon. Egentligen borde hon ha varit fullkomligt tillfreds med livet. Hon var gift med en bra karl, hade två välartade barn, ett vackert hem och flyt i karriären. Till och med badrumsrenoveringen hade gått fint. Men det som fattades var känslan av verklig lycka.

Boken The Happiness Project kom ut i USA i julas och har blivit en bästsäljare där. Gretchen Rubin själv har upphöjts till något av en modern lyckoguru och synts flitigt i tidningar och på tv.

Under ett år levde hon efter en salig blandning lyckoteorier från både vetenskapsmän och popkulturpersonligheter: Plutarchos, Benjamin Franklin, lyckoforskaren Martin Seligman, Dalai lama och Oprah, för att nämna några. Hon täckte in allt och malde ihop teorierna till en ny livsstil.

– Jag är förvånad över hur bra många av teorierna funkar, säger Rubin. Jag är verkligen lyckligare.

När Rubin startade sitt projekt visste hon att hon inte hade möjlighet att förändra sitt liv radikalt. Att söka lyckan genom att flytta till en solig, exotisk strand låg inte inom räckhåll. I stället ändrade hon sina vardagsvanor. Efter flera månaders gedigen research i historiens lyckolitteratur visste hon vad som borde höja lyckonivån: sova mer, träna, kramas, gräla på rätt sätt, skaffa fler vänner, inte skvallra, utmana sig själv, städa garderober, leva i nuet, skriva tacksamhetsdagbok, meditera och utöva skrattyoga. Bara för att nämna några teorier.

– Att vara lycklig är ett jobb, slår Rubin fast. Det är som att gå på gym och träna sina lyckomuskler.

Envist testade hon teori efter teori och ibland tappade hon modet. Att byta livsstil är alltid svårt och Rubin upptäckte hur tidskrävande det var att bli mer lycklig. Att träna mer, äta bättre, gå till sängs tidigt och knyta nya kontakter kräver planering.

– Jag fick stålsätta mig för att klara av att hålla fast vid alla nya lyckorutiner. Det var kämpigt. Jag tog till trick, som att ringa vänner som kunde peppa mig om jag hade en dålig dag.

Under sitt lyckoprojekt drog Rubin flera slutsatser, som hon själv tyckte var överraskande.

– ”Fake it till you feel it”, säger hon. Om jag känner mig sur och nere en dag så tvingar jag mig själv att le. Och efter ett tag känner jag mig mer lycklig.

Att uppträda som om man vore glad, uppsluppen och lycklig gör faktiskt att man blir det. I sin bok refererar Gretchen Rubin till vetenskapliga försök som visat det. Fastän vi tror att vi uppträder som vi känner oss, så är det ofta tvärtom. Vi kan styra våra känslor med kroppsspråket. En studie visade att folk som injicerat antirynkmedlet botox kände sig mindre arga än andra, just för att de förlorat förmågan att göra arga miner och rynka pannan.

– Att fejka och låtsas att man är glad när man inte är det är tufft, säger Rubin. Jag hade väldigt svårt för det i början. Men det är helt galet hur effektiv metoden är.

Lyckosökerskan Gretchen testade också tesen Låt inte solen gå ner över din vrede.

– Förut klagade jag alltid för min man vid läggdags. Jag tog upp alla småsaker som gått fel under dagen. Men att vädra sin ilska gör ingen lyckligare. Tvärtom. Så nu har jag helt slutat att gnata.

Gretchen Rubin pekar på vetenskapliga studier som avfärdar tesen om att det är viktigt att ventilera. Det är rent nonsens. Att ge luft åt irritation betyder för det mesta bara att vi känner oss mer irriterade.

Att ordning och reda skulle höja lyckonivån är inget som vetenskapslitteraturen tar upp. Men Gretchen Rubin noterade att frågan om hur man bringar ordning i fullpackade garderober och byrålådor fulla av omaka sockor var något som populärkulturen vältrade sig i. I veckomagasin och soffprogram i tv är ordningsexperter ständigt återkommande.

– Jag har kommit fram till att yttre ordning skapar ett inre lugn, säger Rubin.

Nyckeln till lycka på ordningsfronten är inte att bli mer organiserad, menar hon. Strunta i att köpa allehanda organisationsprylar, som specialgalgar och förvaringsboxar.

– Det enda du behöver är sop­påsar. Jag städade just ur min garderob igen och skänkte bort en massa kjolar som jag ändå inte använder. Problemet är att vi är dåliga på att slänga saker. Min glesa garderob gör mig faktiskt lycklig.

Under året med lyckoprojektet försökte sig Gretchen Rubin också på mer andliga metoder. Men att meditera fungerade inte alls och skrattyoga-klassen tyckte hon var så fånig att hon inte klarade av att stanna tills lektionen var slut.

– Hypnos trodde jag skulle vara en snabb genväg till lycka. Men där gick jag också bet.

Gretchen Rubin radar upp de tre största förändringarna i livet efter lyckoprojektet: fler vänner, mer sömn och mer sång.

För att bli mer lycklig ser hon till att vara utvilad och går och lägger sig redan vid tio på kvällen. Sjöng gjorde hon nästan aldrig tidigare, men numer är trallandet en självklar morgonrutin.

Bra relationer med andra människor hamnar längst upp på listan över vad som gör oss mest lyckliga, det är de flesta experter och filosofer överens om (förutom Sartre som sa att ”Helvetet är andra människor”).

– Jag har fått väldigt många fler vänner och det gör helt klart livet rikare, säger Gretchen Rubin stolt.
Under projektåret jobbade hon intensivt för att få nya kontakter. Hon startade eller gick med i elva olika diskussionsgrupper. Dessutom började hon blogga och fick nya vänner den vägen.

– Alla måste hitta sin egen väg och forma sitt eget lyckoprojekt, säger hon. Jag har förstått vad som fungerar för mig.

Hon fiskar fram ett excel-dokument ur jackfickan och visar att hon gått systematiskt till väga. Hon har radat upp över hundra lyckolöften, regler som hon följer. Här finns löften om att sjunga, sova och allt annat. Håller hon bara sina löften kan hennes historia få ett traditionellt sagoslut:

Och så levde Gretchen Rubin lycklig i alla sina dagar.

1 kommentar:

Monica sa...

Jag älskade den där artikeln. Visst går det att göra sig lycklig! Jag är själv ett bevis på det. :-)