Såg en livs levande (ja, bildligt talat såklart, sååååå tokig är inte ens jag) iPad idag. Den förevisades dessutom i all sin glans, eller ska jag säga fat fobia eller vad det där lagret på pekskärmen nu hette, med alla sina appar och vad det heter. Jag kan sammanfatta det hela med att jag imponerad, men samtidigt inte riktigt hänger med. Jag är inte helt säker på vad en app är, i alla fall kan jag inte förklara vad det är. Jag vet vad Facebook är, och kan kolla videor på YouTube. Men jag vet inte riktigt vad Voddler och Spotify är. Nåt med film respektive musik. mp4 är nog en musikspelare som också spelar videor, men jag tror bara det. På nåt sätt tappade jag kontrollen över utvecklingen strax efter joystickens ankomst. Förstår precis på håret vad en mikro gör, fast jag kan fortfarande inte få den att tina ett kycklingbröst utan att eventuella utstickande delar börjar bli tillagade. Jag kan byta kanal på TV:n och sätta i en DVD-skiva i spelaren. Men om ni fångar mig i ett svagt ögonblick kan det hända att jag febrilt trycker på nån av knapparna på videon istället.
Jag börjar bli gammal, kan man väl sammanfatta. En gång för många år sen ville Elsa rita på datorn, men jag visste inte hur man gjorde. Och nu är hälften av alla 3-åringar ute på Internet ibland. Själva.
Fyller snart 40, men jag har ingalunda en ålderskris. Jag bara konstaterar att allt inte är likadant som när jag var ung. Största skillnaden är jag själv. Men jag blir bara bättre :)
1 kommentar:
Hihi! Jag älskar makens i-phone och vill gärna ha en själv, men en i-pad är "bara" en alldeles för dyr leksak.
Skicka en kommentar