Förutom en något mesig titel har jag inget att klaga på gällande Donna Leons Natt i Venedig. Paola och kommissarie Brunetti var lika färgstarka som vanligt, Venedig-och matbeskrivningarna var lockande och väldoftande, och boken var lika mysig och lättläst som hennes deckare brukar vara. Och så har hon ju ett och annat att säga om Italien och världen, även om hon inte skriver några tunga samhällskritiska epos. Jag gillar de här böckerna skarpt! Den här var inte hennes sämsta.
Och som sagt, den största fördelen var nästan att man kan sluta läsa så den påverkar inte nattsömnen. Nu ska jag börja på en Patricia Cornwell (om Kay Scarpetta) och den blir det nog värre med. Kanske måste läsa min KBT-bok om sömn emellan. Eller inte.
1 kommentar:
Älskar Donna Leons böcker. De får mig att vilja flytta till Italien, fast jag vet att italienare är crazy, de kör som galningar och maffian finns typ överallt. Men som sagt, böckerna är bra...
Skicka en kommentar