Likhet och skillnad mellan robotar och människor

Härom dagen såg Mikael och jag på ett program på nån BBC-kanal med James May från Top Gear. Det handlade om robotar. Mikael kommenterade att när de är små (mindre än människor i alla fall) och inte riktigt mänskliga, men med vissa mänskliga drag, så tycker vi de är söta.

Men om de är större än mäniskor upplevs som skrämmande, typ som Frankenstein. Dessutom, när de är tydligt plåtaktiga osv ses de inte som farliga. En av robotarna i programmet rörde däremot ansiktet (som såg hudfärgat men lite gummiaktigt ut) som en riktig människa, med miner och allt, och den roboten var riktigt creepy.

Alltså finns det nån gräns mellan vad som är riktigt mänskligt och vad som är nästan mänskligt, och de upplevs olika.

Tänkte också på min vetenskapliga teori om kroppsdelar. När de sitter fast på kroppen -- fingrar, naglar, hår osv -- så tycker man att de är fina, eller i alla fall normala, och man kan till och med stoppa dem i munnen. Det är inget läskigt att slicka på en nagel eller sitt finger förutsatt att man har viss kunskap om att de inte nyss har befunnit sig i en gödselhög eller så.


Men när man har klippt naglarna så är nagelklippet superäckligt och man skulle aldrig få för sig att stoppa det i munnen. En avhuggen arm är också riktigt läskig, fast en arm som sitter fast på kroppen inte alls är skrämmande.

Det kanske är så att om en människa ser lite för underlig ut, så upplevs kanske människan som omänsklig, och det är obehagligt. På samma sätt upplevs en robot som obehaglig om den är för lik en människa, utan att ändå vara det.

Hur kommer det sig då att dockor inte är farliga?

Inga kommentarer: