Nu blev det äckligt!

Igår hade jag sett en annan fullmatad fästing på golvet, men jag hade typ nåt i händerna redan så jag tänkte ta bort den så fort jag fick händerna fria. Men jag glömde det såklart, minnet är ju kortare än ett lillfinger på mig.

Kom på det imorse igen, men då mindes jag inte var jag hade sett den, och eftersom jag hade försovit mig till kyrkan så hade jag inte tid att leta.

Men nu har jag hittat den. USCH! Den sa nämligen splatt när jag klev på den på dörrmattan. Som väl var var det en sån där Borris från IKEA för fem spänn, men det där splattande ljudet och den stora blodfläck som nu är på mattan ÄR SÅ ÄCKLIG!

Jag har fått halv fästingfobi och ser små prickar över hela lägenheten. Nyss gick jag lös på ett strumpludd med en meter hushållspapper och halvt mord i sinnet. Måste hitta ett mellanläge mellan fobi och äckel och vad man nu säger om man är normal.

Eller köpa fästingmedel till jycken. Plötsligt vågar jag knappt klappa henne.


P.S. Förresten har Mikael gått ner i vikt nu när han har gått ute med hunden i timtal per dag. 0,2 kg. Sicken tur!

Inga kommentarer: