Idag har det varit alldeles sprängfullt i mitt huvud. På ett bra sätt, ja, eller vad man ska säga. Jag har känt mig alert i huvudet, har känt idéer poppa upp, och tusen saker jag vill komma ihåg, tänka över och skriva om. Har liksom fått blogginlägg i huvudet varje timma på dagen.Och det gjorde att jag insåg en sak. Jag har blivit beroende. Jämför med när jag började blogga, 21 april 2007 (på Elsas fyraårsdag), då jag kunde gå dagar utan att veta var nästan blogginlägg skulle komma ifrån. Nu har jag fler idéer än jag har ork och tid att tillbringa framför datorn. (Det luktar nya lakan i sovrummet nu istället för zoo.) Och det har varit jättebra för min skrivande gen. Jag har lärt kroppen och sinnet att förknippa upplevelser med skrivlust, nästa skrivtvång! Så som man känner sig tvungen att skriva dikter när man är så kär så man spricker. Sån är jag jämt nu, fast inte nödvändigtvis med kärleksdikter. Och så har jag ju fått ur mig en rätt ansenlig mängd ord, sådär som när man lär sig ett instrument och måste spela tradiga etüder i ett par år för att få med sig tekniken.
Annars kan jag bara säga att av de 4,7 tonnen choklad finns det nu avsevärt mindre kvar. Den där kladdkakan med frosting som M köpte på ICA för 64:- strök med ikväll. Han skar en normalstor bit åt mig efter middagen. Hälften är fortfarande kvar! (Både av min bit på tallriken och av kakan i formen.) Jag kan ta en tugga i halvtimmen, för det var den mäktigaste kaka nån av oss nånsin har smakat! Så ni som vill äta choklad imorgon kan veta att det bara finns 4,6 ton kvar nu. Men de räcker låååååååååångt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar