Idag har vi varit på middag för Johanna som fyller 21 imorgon. Vi stannade sen till på Statoil för att tanka och Mikael stänger dörren, men öppnar den igen för att dra i spaken som öppnar tanklocket. Plötsligt minns jag första gången vi lånade pappas bil och ska tanka och ingen hittar spaken. Själv har jag suttit i bilen tusen gånger när pappa har tankat, men inte hade jag nån aning om var spaken sitter. Jag försöker leta i minnet, men hittar inget.
Men så plötsligt ser jag för mig hur pappa böjer sig ner mot sätet, och att han sen tankar. Jag tittar på det stället, och ser en spak. Som öppnar tanklocket såklart. Mitt undermedvetna hittade det åt mig.
Undrar om det är så det är när man har blivit vittne till ett brott. När man liksom först efteråt vet att det som just hände måste man komma ihåg på ett särskilt sätt. Och hur tvingar man hjärnan att minnas något som just då verkar totalborta? Om den person man mötte på väg ut från ICA var ljus- eller mörkhårig, lång eller kort? Omöjligt? Det kanske funkar på samma sätt som när man inte kan komma på vad en skådis heter, eller hur en låttext fortsätter. Man tänker lite, tänker lite till runtom det första, försöker vidga tankecirklarna ännu mer, och sen när man har spridit tankarna som ringar på vattnet men inte kommit på nåt, så släpper man det och så fortsätter det undermedvetna att arbeta med det. Och i nästnästa reklampaus kommer det plötsligt -- "Jennifer Gardner". Så kanske det är. Men jag vet ändå inte om eller hur jag skulle komma på nåt jag har glömt, som vad Jonte hade för byxor på sig på middagen idag eller vad det var för färg på Thomas pullover.
Fast just nu undrar jag egentligen bara vad allt det där är som jag har glömt av att jag minns. Det skulle vara spännande att få reda på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar