Eyrings tal

Vi var ju på IKEA igår, så vi missade lite generalkonferens. Men Mikael fick sig en rejäl dos när vi kom hem, då han förberedde sig inför de tal han skulle vara med och tolka på prästadömets session. Han gick till tempelområdet vid ett-tiden (inspelningsstudion ligger där) och kom hem strax efter fyra. På natten. Han är snäll.

Nu har jag i alla fall nästan vaknat och använde tiden till att lyssna på ett tal av Henry B Eyring. Han är en god man och en av ledarna i vår kyrka. Han hjälper kyrkans profet.

Talet handlade om att känna empati för de fattiga, och att göra något för dem. Jag tänkte med en gång på Japan och att jag fortfarande inte har skänkt några pengar. Put your money where your mouth is!!!

Han berättade en fin historia om några vars hem blivit översvämmat och/eller försvunnit i nån flodvåg, och deras reaktion var att gå till biskopen och fråga vad de kunde hjälpa till med, inte vad han kunde hjälpa dem med. En värdig och vacker reaktion på att ens hus är borta!

För mig är ingenting borta, men jag verkar ändå rätt fokuserad på det jag har.

Det jag har är dessutom lite mer sen igår kväll när vi handlade på IKEA.

Det var ett bra tal för mig. Jag behöver tänka på olyckligt lottade människor -- ett barn svälter tydligen ihjäl var 6:e sekund nånstans i världen!! -- och mindre på mig själv. Och om jag tänker på mig själv ska det var i termer av tacksamhet till Gud för att jag är så rik på så många sätt.

Nu ska jag duscha, äta frukost, och sen förbereda maten inför "barnens" besök. Tänk er det: att kunna duscha, vattnet strilar som om det fanns oändliga mängder av det, det är varmt eller svalt precis som man väljer på termostaten, och man behöver inte stressa som på campingen där femman tar slut rätt fort.

Och tänk er att kunna välja vad man ska äta, både till frukost och middag. Inte bara ris med nån krydda på, om man har tur. Eller en grönsak eller rot, samma varje dag. Robs son som var på mission i Ghana åt samma sak i ett år, nu har jag glömt av vad det var. Typ banan. Inget mer. Men så lever folk. Antingen har de inget att äta eller så har de samma sak jämt.

------------

Ser fram emot att lyssna på fler tal. Måtte min villighet och förmåga att agera hänga med de goda tankar jag får. Tror inte det kommer att gå. Men jag lovar att jag ska försöka.

Inga kommentarer: