Fastnade på Newsmill. Livsfarligt för en sån som jag, som lätt blir överdrivet upprörd av dumma människor.
Det senaste är nån Joel som kommenterar på en tjejs artikel om att hon har gått upp 20 kg från sin supersmala vikt och folk frågar om hon är gravid. Hon talar om dubbelmoralen i "Vägra storlek 0", som ändå är allas ideal. Han Joel kallar hennes vikt för fetma. En anorexiperson med 20 kg på sig är inte fet. Och att folk frågar henne om hon är gravid säger mer om folks dumhet än om hennes vikt. Man frågar ingen om de är med barn!
Dessutom vill Joel införa fetmaavgifter eftersom fetman kostar samhället så mycket pengar.
OK. Alla ska betala sina egna vårdkostnader, är det så? Jag har faktikst varit inne på idéen förr, men insett att det blir så svårt att sätta gränser mellan dumhet och, ja, livet. Rökning och alkohol ska vi dock inte snacka om. Lungcancer och skrumplever blir dyrt för individen. Självklart självpåkallat. Ett benbrott i skidbacken? 50 000:-. Sicken idiot som åker skidor, det är ju farligt. Påkörd? Sorry, du var säkert dum och såg dig inte för. En miljon för några månader på sjukhus och sen palliativ vård. Räcker en miljon förresten? Somliga går upp i vikt av mediciner. Första gången jag åt en viss sömnmedicin gick jag upp 6 kg och slutade med den av "fåfänga" skäl. Andra gången gick jag upp 40 kg och hade inget annat val än att äta medicinen. Inte sova eller vara fet? Lätt val när man får betala sin egen, självpåkallade fetma. Vad följderna är av kronisk sömnbrist behöver vi inte ta upp. Men det är ju också ens eget fel om man inte kan sova. Man ska bara sänka temperaturen i sovrummet och köpa en bättre kudde, och inte oroa sig så mycket.
Han Joel kommer dock att bli riktigt dyr. Kostnaden för dumhet? Obetalbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar