Allt med knugen å så

Jag tycker såklart synd om kungen och kungafamiljen. Inte kul att vara påpassad jämt, och särskilt när man inte ens har valt sitt kändisskap själv, som filmstjärnor etc.

Ett sorgligt spektakel, kränkande för kungahuset och en storm i en gödselstack. Så beskriver journalisten och författaren Herman Lindqvist den mediala turbulens Sveriges kung hamnat i. (Här.)

Kränkande, ja, men inte om det är sant. Själv vet jag inte om det finns några komprometterande bilder. Men med tanke på till exempel sonens liv och leverne, så ligger det inte långt att börja prata om äpplen som faller nära äppelträdet.

Men jag minns en dikt om att vara barn till en kung. Den börjar så här:

I am a child of royal birth.
My Father is King of heaven and earth!
My spirit was born in the courts on high;
A child beloved -- a Prince (-ss) am I!

Jag lärde mig redan som barn att när man är nåt särskilt så måste man uppföra sig som nåt särskilt. Om tio av mina närmaste vänner råkade gå på strippklubb skulle jag inte följa med in, för att det inte är värdigt en "prinsessa", eller en Guds dotter. Och för den delen skulle jag ha försökt välja bättre vänner in the first place.

Det är inte en definitionsfråga ifall jag har varit på strippklubb eller inte, eller om det finns komprometterande bilder på mig. Jag är verkligen inte perfekt, men det finns nån sorts lägstanivå som man kan kräva av folk som sägs representera oss andra och får betalt för det.

Inga kommentarer: