Är helt på Gunillas sida

Igår kände jag mig lite tom på skriveri, eftersom jag haft mors dags-talet att tänka på och fila med på två veckor. SÅ jag bestämde mig för att börja leta efter nåt annat att skriva. Ville inte bara skriva ett blogginlägg, inte ens ett djupt och allvarligt, så jag började leta efter skrivartävlingar. Ja, eftersom det gick så bra i den förra...

Hittade visserligen en på ICA-kuriren. Det skulle vara en novell på temat nyckeln: Är det en verklig nyckel? Leder den till ett hemligt bankfack, en mystisk bakdörr eller en ny lägenhet? Eller är det en symbolisk nyckel, den som gör att man äntligen förstår sin partner, meningen med livet eller är det nyckeln som öppnar porten till lyckans land? 

Man kan vinna en Macbook air för nästan 10 000:-. Och så blir man publicerad. Men jag är lite motvillig. Jag får en dator (som jag inte vill ha) och de som ger ut boken kommer att tjäna bra mycket mer än 10 000:-. Och om man nu ändå vinner, kommer det att gå att använda det när man skickar in manuskript till förlag? "Jo, ni kanske tycker den här boken är värdelös, men då har ni fel, för jag vann en novelltävling med ICA en gång." Hmm, känns inte troligt.

Jag kanske lurar ihop en nyckel-novell ändå. Men nu glömmer jag vad som var meningen med det här inlägget. Gunilla skrev om den onämnbara Camilla Läckberg. (Och jag har bara läst en bok av henne, av ren nyfikenhet, och tyckte den var rätt dålig, och jag köpte den under seriös påverkan av sömnpiller och minns inte ens händelsen, så vi kan låtsas att det aldrig hände.)

Till saken hör att jag hittade nån annan sajt med skrivtips och sånt. Om man inte vet hur man ska börja, eller inte har nån historia som gömmer sig i ens hjärna, kan man skriva upp fem saker. Bara saker, inte som man gillar eller ogillar. Jag spånade fram glass, hund, smärta, kärlek, ovisshet. Sen skulle man skriva tre ställen man gillar att vara och det var lättare: semester, middagsbjudning, ICA. Sen tre rädslor: Sjukdom, getingar/spindlar, inte älska sig själv. Sen, och nu börjar det närma sig pudelns kärna, tre personer (även kända) som jag ogillar, varpå jag snabbt kom på Victoria Silvstedt och sagda Camilla Läckberg. Personer jag gillar var svårare, särskilt om man ville ha kända namn som säger folk nåt. Men det blev såklart Mikael, mamma och Rigmor Gustafsson. Och inte bara för att hon sjunger, utan för hur hon verkar vara.

Sen sa skrivsajten att om man filurar över sina listor och väljer en från varje område har man snart en sak som är viktig för handlingen, en plats, något som skrämmer en, en good guy och en bad guy. Tanken på att ha Camilla Läckberg som en bad guy i en novell var förvånansvärt njutbar.

Och för er som inte tänker lika bra som jag kanske jag måste förklara varför jag inte tycker om henne.

Hon står för en massa saker som jag inte tycker om. Hemskt orättvist, men jag har lassat på henne allt från vänsterfeminism till ny karl-nytt barn-mentaliteten, till en orimligt irriterande självkänsla. Jag stör mig på hennes långa hår, som ju måste betyda att hon tycker att hon är snygg, fast det är hon ju inte. Och så har hon sån självkänsla när det gäller sitt skrivande. Fast hon skriver dåligt, ointressant, "plebejiskt". Jag är inte för litterär för att älska deckare, men hennes är bara dåliga. Och hon fattar liksom inte att hon borde tagga ner lite för att hon inte är så bra som hon tror. Och det stör mig. Folk som inte fattar att de är dåliga stör jag mig på. Och om de ändå lyckas blir jag ännu mer störd. För att då kunde ju vem som helst lyckas, däribland jag,och är det då mitt fel att jag inte har skrivit ett gäng böcker och blivit översatt till massa språk och blivit film? Nej, det får inte vara mitt fel. Det måste vara Camilla Läckbergs fel.