Katrin har det värst

Missa inte hennes kommentar på mitt förra inlägg ARG! Det är mitt hem! Aaaaaaaa! Hjälp!! Hon har det värst.

Fast igår hade Mikael det värst. Jag var på väg att lägga mig. Men de senaste dagarna har jag hetsat upp mig lite för mycket, och plötsligt, när jag stod vid fotändan av min säng, och dumt nog utan lampor tända, insåg jag att jag inte skulle se spindlarna som kunde vara på golvet. Så jag hoppade runt sänghörnan och flög graciöst upp i min säng -- utan att nudda golv. Men eftersom det var mörkt och jag var preoccupied, tänkte jag inte på att min säng inte var tom. Så jag landade på Mikaels handled. Han fick rätt ont. Och jag kunde inte ens med att berätta varför jag hade hoppat upp i sängen och landat på min käre make. "Det kunde ju vara spindlar på golvet" låter inte som nåt han vill bryta handleden för...

Jaja. Han bröt den inte. Ska man aldrig få överdriva när man vill?? (Jag är nog italienare när det kommer till berättandet -- om inte verkligheten är lika traumatisk som upplevelsen, så berättar man något som passar med ens inre trauma, och det är det som är ens sanning. Dagens kulturlektion.)

2 kommentarer:

Villeosagamamman sa...

Har alltid velat ha ett blogginlägg uppkallat efter mig. Känns fint. Vann jag nu?

Anja Olergård sa...

Du vann inofficiellt när du sa det där med döda fem getingar i taget, och så vann du ännu lite mer med getingboet, och så hade du ju redan nästan vunnit VM med skelettet, och nu har du också blivit officiellt korad. Så, för sjutton, visst har du vunnit! Grattis. Första pris är en promenad.