Lycklig? Varför?

Gjorde nyss The Happiness Test på Oprah. Jag älskar test och fast jag redan visste att jag är rätt lycklig (extra lycklig med tanke på sömnen inatt dessutom) gjorde jag även detta test. Jag fick 90 av 100. Kul. Men det misstänkte jag redan. Fast fråga mig en annan dag; jag äter också taggtråd till frukost ibland.

En av frågorna var lätt att svara på, sådär intuitivt, men fick mig ändå att tänka efter lite noggrannare:

I know what inspires me, supports me and gives me strength.

Vad är det då? Typ lista?

Gud såklart. Mikael lika såklart. Ganska givna, men mer? Mamma, pappa, familjen. 

Sen blir jag ögonblicksinspirerad av nästan vem som helst som gör nåt bra. Nån som är snäll mot nån, som säger nåt snällt, bär sitt vittnesbörd i kyrkan fast man är blyg och inte tycker man har nåt särskilt att säga, nån som är tjock men som visar respekt för sin egen skönhet genom att ha fina kläder och sånt i alla fall, folk som spelar instrument och man hör att det ligger åratal bakom det där som bara låter lätt och vackert, nån som gör vad som helst bra -- lagar mat, sjunger, blandar färger, har coola strumpbyxor, tänker på andra, tänker på de svaga och gör nåt, folk som är i templet jämt för att de är på mission men som går "frivilligt" ändå på andra tider, folk som sliter i Primär och kanske har huvudvärk varje söndag men som älskar barnen mer, seminarielärare klockan fem på morgonen, vem som helst som försörjer sin familj och går upp fem på morgonen, eller sex eller sju, mammor vilken tid som helst på dygnet, bebisar som oförtrutet försöker vända sig eller ta ett steg, eller barn som ljuder sig igenom en enkel bok, passar sina syskon och låter bli att slåss, skriver brev till dem när de är på mission. Syskon som är vänner. Fast då imponeras jag lika mycket av föräldrarna, som har lärt dem det.

Och sen kommer hela långa listan med musik som inspirerar och stärker, och dikter och böcker som också gör det, kanske också konst (om den inte är så konstig). Här tänker jag inte ens börja name names, för det blir bara orättvist då. Det går inte att välja nån. Men återigen, nån som är bra på vad de gör inspirerar mig.

Och det kanske är det som är nyckeln till att inspirera andra. Man ska vara duktig på något som Gud har gett en och man själv har utvecklat till något större genom slit och träning. Det kan inspirera vem som helst. Och vem som helst kan också vara en sån inspiration, eftersom alla har fått nåt fint inom sig av Gud och som man kan göra större genom att träna sig. Och jag tror att man blir rätt lycklig om man fokuserar på att använda sitt goda, sitt unika, för att stärka, hjälpa, inspirera andra.

Och att pedofiler borde låsas in och nyckeln kastas på havets botten är bara en annan grej som jag tror kan göra människor lyckliga. De drabbade i alla fall.

Men nu får det räcka med lycka. För en liten stund i alla fall.

1 kommentar:

Emilia Å sa...

Jättefint inlägg! :-)