Värsta irritationen

Mamma och pappa har svenskakurser med de amerikanska tempelmissionärerna.

I söndags fick jag se en vedervärdig syn, ja, fullkomligt vidrig!

Mamma låg i sängen och läste en svensk grammatikbok. Ja, det var såklart en amerikansk bok om svensk grammatik. Jag får hjärtklappning bara jag tänker på eländet. Boken används visst på MTC i Provo. Dem hade jag lite högre tankar om än så. Exempelmeningarna i boken är fullkomligt hejdlösa. Jag minns tyvärr -- som väl är??? -- inte några specifika meningar, men de var i stil med: En gube bode i en lådda, förutom att meningarna dessutom hade legio grammatiska fel Jag blev nästan lite illamående. Av stavningen, grammatiken och hur vansinnigt fel det mesta var och lät. Och att det används som läromedel?!?!?

Sen blev inte saken bättre av att mamma visade mig en stencil där det förklarades hur svenska alfabetet uttalades. A hade de inga direkta problem med att beskriva, men B skulle visst uttalas som det engelska baye. På allvar?!?!?! Med fler diftonger än till och med skånskan? Inte konstigt att att amerikaner som pratar svenska ofta låter som, ja ursäkta, ett skämt. Minsta tolvåring i Sverige får lära sig i skolan att andra språks ljud inte är likadana som våra, till exempel att man uttalar R på ett lite annat sätt i franska än vad vi gör. Det är ju liksom det som är grunden för främmande språk, att de inte är som vårt!

Jag baxnar. Bokbränning låter lockande.

1 kommentar:

Stina sa...

Det där var det värsta jag hört!