Jag är för det första glad att det hemska i Norge inte hade med muslimer att göra. De vanliga normal-religiösa muslimerna har fått bära nog med hat för allt bin Laden gjort och det var skönt att vi fick rikta blickarna åt ett annat håll. Dessutom tror jag inte jag hade kunnat acceptera en utlänning som skjuter barn på läger. Så gör man bara inte. Man använder inte barn för politiska budskap och hämndaktioner.
Men en galen norrman är lättare att acceptera. För mig, inte för några inblandade och offrens familjer. Men förresten hade han ju samma agenda som terroristmuslimerna: Vi hatar er och era åsikter, så vi dödar er ursinningslöst. Varför är det mindre illa att det var en norrman? Och hur kan man avsky socialdemokrater så mycket att man måste döda dem innan de ens blivit gamla nog att rösta? Om det nu var barn i sin rätta mening, och inte nästan vuxna och ungdomar. På ett sätt orkar jag inte läsa om detaljerna. Jag såg nåt blogginlägg från en som var på ön igår. Han beskrev hur han vid ett tillfälle hörde killen ropa typ "Det är polisen, det är ok att komma fram nu." Då ropade nån tillbaka från gömstället: "Det måste du bevisa", och så svarade han med en ny skottsalva. Killen i bloggen skrev hur han låg blick stilla ovanpå någons ben och att någon låg på honom. När han vågade titta upp efter nån timme märkte han att de andra var lik. Att leka död är ingen lek. Usch, jag bara skakar på huvudet.
Försöker hitta på ett lämpligt straff till galningen. Men även om man gjorde samma sak mot honom som han gjort, skulle det säkert inte vara ett straff. Han måste ju ha haft noll medkänsla och inte förmått känna hur de andra kände sig när han gick omkring och försökte skjuta folk som simmade för livet. Vilket sjuuuuuuukt spel! Vad straffar man en sådan inte-längre-människa med? Kanske just med att ta hans spel. Han måste ha många skjut-alla-spel. Och så måste han delta i terapi. Socialdemokrati-terapi. Lära sig om alla fördelar som att sossarna har byggt folkhemmet. Och så måste han läsa om demokrati. I minst 1 000 timmar. Och få prov på det han ska ha lärt sig. Och för varje fel han svarar får han en stöt. Rätt i juvelerna.
Och när han blir utsläppt från fängelse (där han ska ha haft en skylt som säger: Jag har dödat oskyldiga barn -- fritt fram), om hundraåttio år, måste han gå omkring med en skylt som säger Skratta gärna åt min lilla snopp. Det enda som är mindre är min hjärna.
----------------
Jag skrev ju att jag itne skulle skämta, men ändå känner jag att humorn tjänar som en sköld mot verklighetens hela bild. Ett litet hörn i taget kanske jag kan ta på allvar. Men om Karolina varit en kvart sen igår??? Jag tror min hjärna går sönder. Om inte hjärtat går sönder först.
Tänk på alla begravningar.
(Hela min kristnad har jag kastat ut från fönstret. Satt den så lätt, som en fleecefilt som knappt väger nåt? Steget till öga för öga var bara en decimeter långt. Kan nån dra ut hans tänder utan bedövning? Långsamt? Och hans naglar? Före socialdemokrati- och demokratikursen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar