Jag minns hur jag läste en litteraturkritikbok av Elaine Showalter när jag skulle skriva C-uppsats. Hon är en den som startade feminist literary criticism och det var den kritikgenren jag skulle använda mig av på min Austen-bok. (Till och med hade jag tänkt mig att bygga hela uppsatsen på en fråga som hon senare visade sig ställa i den boken. Så då kunde jag inte använda den, för att hon hade kommit på den först. Men det visste inte jag förrän min handledare frågade...)
Hur som helst, ett eller ett par år efter detta läste jag irriterat att sagda Elaine Showalter har sagt att ME/CFS inte är en sjukdom utan bara en föreställning, dvs it's all in your head. (Wikipedia nämner "widespread controversy, especially with her work on illnesses".) Vad hon som litteraturkritiker har för specialistkompetens som gör att hon kan fälla en sådan kommentar, döma ut miljontals människor (man räknar med en prevalens på 0,4% tror jag, you do the math) världen över och räkna med att bli trodd, det vet inte jag. Men jag blev så besviken. Hon kallade mig i princip lögnare och kverulant!
Folk ska inte uttala sig om sånt de inte begriper sig på.
Harold Bloom har nu gjort samma sak. Han måste anses vara en av USA:s främsta litteraturvetare och är professor i engelska på Yale. Han är dock 81 år gammal och är jag snäll så skyller jag på det. Han har nämligen skrivit en politisk debattartikel om mormoner. (Romney får bära hundhuvudet för allt nu!) Trots tidigare rätt så korrekta uttalanden om kyrkan, tydligen, har han nu helt spårat ur och beskyller bland annat en stor del av sina medamerikaner (de som inte är liberala som han) för att "live in a fantasty world and are too stupid to understand what their own interests are" (citerad i en artikel av Mark Paredes. Blooms original finns i New York Times Sunday Rewiew.)
Jag hinner inte läsa mer än ett par rader av Bloom förrän jag kommer till uttalandet att mormonerna är lika långt från de kristna som muslimerna är. Ja, om man med det menar att muslimerna inte tror på Kristus och mormonerna gör det, då är det ju rätt... Och i så fall är Bloom själv mindre kristen än en mormon, för han tror inte heller på Kristus. Han är jude. Tala om att kasta sten i religiöst glashus.
Så trots att jag ofta, ofta har en åsikt, ska jag försöka att inte bli som Bloom och Showalter. Det är dömt att misslyckas. Behöver bara dessa två fadäser som exempel. Men jag är å andra sidan inte känd. Folk tror inte bara på mig för att jag är känd, intellektuell, välrenommerad. Eller, det är jag ju inte. (Jag kan inte ens uttala mig om skönhetsprodukter på ett sätt som övertalar någon.) Så jag tror inte faran för mig är överhängande. Men jag kanske borde ha en bild på en nypa salt i min header.
Det kanske fler borde ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar