Vårt sovrum är precis på håret för litet för sängen. Den får plats, det är inte så --och sängborden också -- men man kan inte öppna och stänga dörren, för att ena sängstolpen är 1-2 cm i vägen. Vi hade beslutat oss för att göra något åt detta i år. Har INTE lust att köpa ny säng bara för en centimeter. Mikael funderade på att göra ett hörn av stolpen diamantformat istället för rätvinkligt. Men såga/slipa och måla om lät inte lockande, även om det inte var jag som skulle göra arbetet.
Men så kom JAG på den smått geniala idén att ta bort golvlisten vid huvudändan. Då skulle sängen kunna stå ända in till väggen. Skulle det göra nån skillnad? Tillräckligt? Min man fixade det igår. Och nu kan vi stänga dörren! Det gjorde gott för min sömn, kan jag lova. Och stackars Mikael behövde inte känna sig som en fånge i påbjuden timslång tystnad. Han har inte klagat, det är mest jag som har tyckt syn om honom. Att inte få göra ljud i sitt eget hus är ju snudd på misshandel. Men nu är allt fixat. Så jag är glad, nöjd, lättad och TACKSAM.
Dessutom är jag grymt glad över att jag ibland kan bidra med något. Jag glömmer så mycket, lagar aldrig mat, handlar aldrig, att det är väldigt gott för min känsla av att vi är ett team, inte en sjukling och en vårdare.
1 kommentar:
I sanning genialt!
Skicka en kommentar