Tänkte att jag kunde somna nån gång vid två. Hade käkat skinkmacka (måste få i mig mer järn, räknas smörgåsskinka?), risifrutti och pepparmyntste (kramplösande, för min livmoder som tror att hon har nån roll att fylla i min kropp, fast jag i många år har medicinerat henne till arbetslöshet, eller ska vi kalla det som prydnadsorgan? Tog i alla fall mina sömnpiller, la mig med en puls på 74, vilket är ok vilopuls för att vara jag. Kl 2.22 tittade jag glädjande på klockan. Slöglodde på fejan, pinterest och Zaras skor, som de ändå sällan har i 42. Vaknade sur idag. När kyldörrstängningen gjorde ont i huvudet förstod jag var klockan var slagen. De två rätt snälla värktabletterna verkade inte, så jag tog en triptan. Har legat ner hela dagen efter det. Halvt lam. Vet inte om det är själva migränet eller medicinen, men jag får som 50-kilosvikter fästa vid armarna. Jag ÄR inte ens tillfälligt förlamad på riktigt, men det känns så. Armen duger inte ens till att luta huvudet på.
Men Mikael har handlat mat och vi umgås vid tvn. Säger hur dåliga alla program var, pratar lite istället, läser skrifterna tillsammans. Snarkandet börjat nästgårds. Jag ligger i soffan och ser på nåt hjärndött som jag över huvud taget inte har en aning om vad det var, det flyttas till papperskorgen rätt efter visning. Och detta skrivs visst inte kronologiskt. Ni får gissa lite.
Klockan blev nåt på 3 och jag tänkte somna 3.33. Men icke. 4.44. Nothing. Då släckte jag ändå och försökte vara optimistisk och tro att jag skulle kunna somna. 5.36 gav jag upp, tog Alvedon mot magen och fler sömnpiller. Åt duktigt en skinkmacka, eftersom den förra verkade ha lämnat ett tomrum efter sig vid det här laget. Är hela tiden rätt lugn, det är ingen vits med att stressa upp blodtrycket till kastratsångarnivå, dvs onaturligt högt.
Kör alla mina trick, varm oboy som ska dels ge mig det sömnverkande som finns i varm mjölk, men också socker för att jag ska bli trött och dåsig när sockerchocken går över. En dutt lavendelcreme vid tinningarna för ytterligare lugn. Öronproppar, ögonbindel, alla kuddar med olika uppgift på sin plats.
Man kan fråga sig hur trött jag är. Eller om jag lyckas gå upp till kyrkan, om två timmar...
Män ja ä inte bitter. Jag har nämligen märkt att ögonlocken ibland kan signalera att de är redo för att stängas. Och stängas av också. Zzzzzzz.
----------------------------
Hej igen. Söndag kväll. Jag har ju sagt att jag inte ska skriva på nätterna för att jag inte fattar hur borta jag är. Sorry för ovanstående. Har i alla fall försökt korrigera stavfelen även om det finns mer att önska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar