Ett lättsammare inlägg...

... om än något på dåligt humör.

Jag hade budat på tre nagellack på tradera (jodå, nya och oanvända). Ett Isadora med bred pensen och snabbtorkande (och de stinker minst) i mörklila, ett Essie Bordeaux (sugen att prova Essie som är så hajpat) och ett Chanel i nude.

Vi har haft problem med Internet omväxlande med det trådlösa, och jag förlorade Isadora- och Essienagellacken med en spänn styck för att jag inte hade nån uppkoppling och inte fick "varningsmeddelandena". Bägge gick för 40 spänn styck och jag hade bjudit 39. Nu är Chanellacket uppe i över 100 kronor men jag har lite tappat sugen. Egentligen vill jag inte ha ett nude, det liksom bara hängde med i farten. Ett mörkt vinrött var vad jag helst ville ha.

Och så gjorde jag det dumma misstaget att kolla in massa jullöpare och juldukar. De får däremot gärna vara både gamla och använda. Tyvärr har jag öga för saker, och trots att det finns dukar för 9:- blev jag kär i den enda som gick över 400:-. Men jag hade fasligt många dukar i min bevakningslista. Telefonen plingar varje gång det är 15 respektive 3 minuter kvar tills en auktion avslutas. Det har låtit som om jag har en stalker. Eller åtminstone som att telefonen har hamnat i julmode och spelar Jingle bells hela tiden.

Jag hade verkligen tänkt fota mina traderagrejer i början av den här veckan, och sen skriva annonserna i slutet, och sen på helgen ta fram julgrejerna. Men så blev jag försenad redan från början för vi var inte färdiga med önskelistorna till jul tills i söndags, som jag hade planerat, så allt hamnade efter. Och nu sitter jag vid datorn och använder upp morgondagens tid!

Jag önskar mig faktiskt någom som ville förbarma sig över mig och hjälpa mig med fotograferingen. Det är energikrävande att fota, mäta, skriva in storlek och mått och tvättråd på datorn. Om jag få sitta vid datorn och skriva och nån annan mäter och kollar tvättråd och lägger plaggen fint för fotografering, så skulle det gå så mycket lättare. Mamma är dålig i ryggen, så henne kan jag inte fråga. Hon har förresten redan erbjudit sig men blev dålig i ryggen innan vi hann. Min besökslärare i kyrkan (min kusin!) har en whiplashskada, och alla studenter man kunde tänkas fråga har säkert som mest att göra nu i skolan i december. Och så kommer deras föräldrar vilja ha hjälp inför första advent.

Jag kanske kan fråga Charlotte, vår hunds mamma. Hennes utbildning till sjukhymnast är ju tidvis praktisk, så hon kanske inte har tusen boksidor hängande över sig jämt. Tror ni jag vågar? Jag som avskyr att vara beroende av nån... Men Mikael går ju ut med hennes hund varje dag, plus att hon blir rejält lekt med och kliad här hemma. Så jag kanske vågar fråga henne om hon kan? Jag tror jag ska det.