Jag har ju lite konstig näsa, så är det. Inte bara tidvis tjutande och rinnande, men ibland är den helt vansinnig i sitt sätt att lukta. Ibland räcker det att jag ser en rejäl koffert falla till marken så dammet ryker i en gammal Westernfilm, så känner jag plötsligt hur det luktar damm och jag blir lite hostig. Och ibland kan jag känna på väg till bilen: Det luktar vanilj. Ibland förstår jag att det är inbillning, att min hjärna skapar något som inte finns (det gör den till exempel med smärta också, inte fullt lika gulligt som påhittad vaniljdoft), men ibland kanske det faktiskt luktar så som jag tror.
Det var näsan. Hjärnan. Den är också lite si och så. För vad sägs om följande superointelligenta vana:
Man sitter helt fredligt i vardagsrummet och surfar på sin dator och skriver så fort man kan för man borde verkligen gå och lägga sig istället. Så känner man en liten liten lukt. Man är inte riktigt säker på att det är vad man tror att det är, så man drar ett djupt andetag, ända från tårna, för att bli på det klara.
Och jo, visst är det.
Hjälp. Måste sluta andas!
-- Det luktar fis!
Varför går jag på det varje gång?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar