Mina syskon och den enda ingifta jag numera har fick julklappar för ganska lika summor pengar. Ellen kan ha fått för mer, men så är det också mest synd om henne just nu.
Ifall någon jag ger till i familjen inte ger någon julklapp till mig, så skulle jag undra om de var så fattiga att de inte ens hade råd med lakrits (det kan man alltid ge mig). Eller om vi har haft en falling out som jag inte vet nåt om. Jag skulle bli ledsen för att personen inte brydde sig. Så är det hos oss.
Jag tycker inte heller man ska ge presenter för 100:- till ett barn och för över 500:- till ett annat. I allmänhet alltså, och om inte nån ska på mission och får en kostym eller så. Jag höll mig kring 250:- till alla, fast mamma och pappa fick för lite mindre för de flesta av deras grejer var till båda. Hade mormor och morfar levt och gett mig en present, hade jag skämts ögonen ur mig om jag inte hade nån present till dem. Kanske bara en bit hushållsost och en osthyvel om deras gamla började gå i stycken. Men det är vanlig enkel hyfs.
Men så är det det här med att blanda familjer. Alla familjer gör olika. Vi tycker inte i allmänhet att man ska posta presenter till andra länder, förutom till missionärer. Posta grejer till vuxna människor? Då är det kanske en annan sak med småbarn. Nu har vi bara ett par barnbarn som råkar ha haft besök härifrån nära bägge de senaste jularna. Klart man vill ge dem grejer och visa kärlek, men att ge grejer betyder inte detsamma som att visa kärlek. En av familjens numera före detta hade faktiskt med sig det kloka från sin utspridda familj -- dem man träffar på jul/ födelsedag, dem ger man presenter till. Ibland kan det inte hjälpas att man hittar något som passar perfekt till nån på andra sidan Atlanten eller så, och "reglerna" står inte skrivna i sten. Jag firade inte jul med nåt av mina syskon i år, men jag ville glädja dem ändå, nu när det fanns resväskeplats till skillnad från dyrt porto.
Men vad gör man egentligen? Jag satt och flyttade in i vår väggalmanacka för 2013 och frågade M om hans mammas sambos födelsedag. Han hade ingen aning. Han kanske bara inte kan det i huvudet, fast han brukar ringa och gratta kanske. Men visst blir ingifta perdoner medlemmar i familjen på samma villkor som de andra? Paul fick värdelösa presenter av Mikael och mig i år, men allt vi hade kommit på gick åt skogen så till slut var vi desperata. Och jag skäms. Det är inte ok att de ingifta får dåliga/billiga presenter, medan barnen får dyra/ riktiga? Det tycker jag visar på en illojalitet från familjens sida. Den nya hör ju ihop med familjen med eviga förbund. Jag har bokstavligt förlorat en bror i höst, när min svåger gick bort. Jag tycker det blir så när man investerar tid och intresse i familjens nya medlemmar, som ju har kommit för att stanna, inte bara på besök.
Däremot håller jag med kungen om att pojkvännerna inte ska vara med på julafton förrän de är förlovade och har bröllopsdatum. Tidigast. Julen är för Familjen känner jag. Mikael och jag firade inte vad jag minns jul ihop förrän vi var gifta. Självklart är julen en bra tids att visa kristuslik kärlek och bjuda hem nån som inte har familj eller "plats på härberget". Men allt det här är ju "regler" som man får komma överens om tillsammans i familjen. Tror det behövs familjeråd här hemma.
För om Mikael tycker att Gösta inte ska få något grattiskort på hans födelsedag, vilket jag tycker är oartigt och oomtänksamt, så betyder det att hans barn inte skulle ge mig nåt kort heller. Jag tillhör familjen, lika mycket som Gösta, Allan, Paul och Pernille. Ska bara kolla att jag inte hetsar upp mig i onödan och att Mikael håller med mig, fast han inte kom ihåg Göstas födelsedag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar