Bekänna färg

Nu har det varit blidväder så länge och plötsligt är det inte plus nio ute utan minus nio. Jag har inte ens varit ute sen det snöade, inte ens för posten tror jag. Men imorgon är bilen på lagning och jag ska åka komet till naprapaten. Är lite nervös, för jag har rejält ont i nacken och dessutom gör det sven-ont medan man är där, på några av ställena, och man känner hur energin rinner av en. Men dagen efter, när alla spänningarna har släppt ääääälskar man henne igen. Men kan hon inte ge en några goa piller så man får det lite lättare? Hon har en punkt på höger kind som jag nästan får tårar i ögonen av. I alla fall gör det ont av det grövsta slaget, nej det är en väldigt kirurgisk smärta, väldefinierad i område -- en kvadratcentimeter känns det som, och ingen värk sprider sig. Men det är som att trycka på ett blåmärke. Hon säger att jag brukar säga varje gång att jag hade glömt att det gör så ont. Men hon botar ju mig, så jag vill gärna att hon trycker ändå.

Men vadå naprapaten, imorgon snackar vi att åka i hög hastighet och minusgrader. Jag vet inte hur många lager jag ska klä på mig. Jag är inne på 4-5 upptill, dubbla vantar, både mössa och pälskapuschong, två lager på benen, kanske tre om jag tar over-knee socks också. Och sen går kappan till stövlarna, men kappan flyger upp i fartvinden som inte är oansenlig, go vänner!! Så jag har dubbel fleecefilt som jag dels sitter på och dels har runt benen, som en gammal dam.

Hör ni inget mer från mig så kan ni kanske kontakta Mikael så får han hugga hål i isen och tina upp min djupfrysta kropp tillsammans med där fiskstimmet av sej (?) som frös fast i vattnet i Norge.

Men med dubbla handskar och dubbla mössor, och trippla resten, borde det gå bra imorgon. Annars kam ni väl meddela Mikael, eller om ni känner min mamma mer, att ni saknar mig och fråga om jag ligger infryst med några norska fiskstim. Jag tror det finns folk som gärna letar reda på mig om jag försvinner. Vilken komplimang!! Äntligen!

Nu, äntligen läsa tidning tills jag somnar. Mina tår är lite kalla, bådar inte gott. Pepp, pepp. Visst é man viking. Brunögda kanske kom hit senare, så mina förfäder var kloka nere i Europa och gick på universitet medan ni vikingar byggde båtar, bara marginellt efter Noa. Så vi som har bruna ögon och en vurm för bildning och kultur, vi kommer kanske från Florens eller nåt sånt, för att lära de barbariska nordlänningarna något hyfs och intelligent tänkande, vilket det här inlägget bevisar inte har haft full genomslagskraft.

Jag kanske fryser imorgon. Vi får se. Jag ska klä på mig ordentligt.

-- THE END!

Inga kommentarer: