Läser Allt i hemmet just nu och en mamma pratar om att man måste involvera och lyssna på vad tonåringar har för behov i sina rum - det är så man får dem att vara hemma mer.
Jag kommer ihåg när vi flyttade från Gårdskulla till Fors. Jag skulle få välja tapeter och golv alldeles själv. Jag var 15, gissar jag. Det blev gammalrosa heltäckningsmatta som jag älskade, vita möbler (inkl en vit taklampa i textil med volangkjol från ikea för 2:-) och rosa tapet med blommor. Mamma trodde att tapeten skulle överfalla en eftersom det var rätt storblommigt, men färgerna var milda, och jag fick rätt, sa mamma, det _blev_ fint!
Det var stort av mina föräldrar att lita helt på min smak. Men jag har aldrig älskat nåt rum som det, jo, Sämgatan var nog ännu bättre (fast lägenheten på Ekängsgat var allra bäst).
Men man kan ju leva med naturbeige väggar hela livet, eller så kör man fullt ut med rosa heltäckningsmatta och en livslängd på tre år. Bägge sätten funkar. Jag vet vad jag föredrar. Jag har inrednings-ADD. "Bryt upp, bryt upp..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar