Förvånad

Jag bor i Haninge kommun. "Vi" kämpar om att det tredje Ikea-varuhuset ska hamna i vår kommun istället för Globenområdet.

Därför läste jag med intresse den rätt långa artikeln om Ingvar Kamprad (det namnet kunde telefonen själv) i Aftonbladet (tror jag) nyss. Några saker som fastnade lite extra var hustrun Margareta. Hon gick bort 2011 efter 49 års äktenskap i sjukhussjukan. Visste inte att folk dog av det. Fortfarande glad för att sjukhusvistelsen i samband med galloperationen i vintras gick bra.

Det stod att han grät varje dag första året. Vilken urladdning! Tänk att folk övervinner sånt och inte bara överlever utan blommar till slut.

Vad tungt livet är för många, många gånger.

Jag har det inte tungt, men lite tufft. Migrän efter injektionerma och saroten som inte söver mig. Sov fem timmar inatt (jag vet att vissa med ME skulle vara lyckliga för det, men själv blir jag inte människa i varken kropp eller knopp på mindre än 10) och fick först feber för att jag duschade och när jag vilat bort den fick jag feber igen för att jag satt upp vid middagsbordet. En gång hade jag feber två gånger.

Förresten minns jag hur klokt min kära kusin (vars flickor jag är extra förtjust i) uttryckte sig när hon förklarade om min sjukdom för nåt barn: Anja får feber när hon gör för mycket.

Hon hade aldrig sagt: Anja är lite trött.

Denna kvinna är snart färdig läkare.

Det ni, världen!!

3 kommentarer:

Cecilia summerar sa...

Klok kusin! Febern har varit och är mitt mest tydliga symptom - och jag tror det har hjälpt andra att förstå bättre än om jag "bara varit trött".
Jag önskar att det tuffa ska lätta och huvudet bli lättare med. Tack för dina hoppfulla ord. ATT...

Sara sa...

Tänk att kunna ta kometen till IKEA! Vad praktiskt!

Monica sa...

Håller tummarna för er!