Mindfulness

Mindfulness kommer från buddhismen men är inte religiöst. Det handlar om att man ska leva i nuet. Vi, eller jag kan ju säga jag, lever ofta i framtiden -- tänker på när jag ska ta ut kometen på tur, när jag ska duscha, när det kommer folk, när vi ska handla mat och vad jag vill ha då. Med min sjukdom måste man planera rätt minutiöst för att man ska kunna knö in en aktivitet i det aldrig sinande flödet av soffliggande.

Det är också lätt att tänka på den avlägsna framtiden, den där jag är frisk, där mina syskon får barn, när Mikaels barn gifter sig osv.

Sen är det både lätt och frestande att leva i det förgångna. Om en människa pratar om saker de gjorde för 20 år sen, så förstår man att den människan kanske upplever att den tiden var livets höjdpunkt, och så har det bara gått utför sen dess. Det är ju trist. Jag försöker ha många olika erfarenheter i nuet, det gör det lättare att leva i det.

Igår åkte vi på spontanutflykt. Mikael ville ta ett simpass på Torvalla men vi var för sena. Han släppte istället av mig på Port 73 där jag svettades i provrummet över vilka byxor jag skulle köpa, ett par jeans och ett par svarta byxor hade jag tänkt mig. Under tiden hade Mikael varit på Jula, men var besviken för att han inte behövde köpa nåt.

På väg hem stannade vi på J:s McD, det skrev jag om igår. Utanför ser man en stor Sibavägg i nån terracottafärg. Det växer några klättergrönsaker där som är oerhört vackra. Jag kände mig glad som såg dem.

För att kunna leva mindfullt måste man komma ihåg det. Det är där det oftast faller för mig. Men härom dagen när jag tog kometen till brevlådan, körde jag så långsamt att jag hann se mig omkring istället för att bara kolla så jag inte krockar. Vägen hem är vacker vilken väg man än väljer. Massor med grönt på kyrkogården, världens vackraste rondell med mera.

Det ger glädje att leva i nuet, att se och upptäcka. Att inte ha bråttom.

Och för att tala emot mig själv ska jag nu säga att man också kan ha glädje av att ta ut framtiden i förskott. Om man som jag vet att jag ska hemifrån den 9 september, kan jag börja tänka på vilka kläder och skor jag ska ha. Jag kan glädjas åt goda nyheter två gånger.

Men det är däremot ingen vits med att oroa sig för nåt mer än högst en gång.

Jag fick brev från mammografin på SöS i veckan, och en halv sekund innan man öppnar det blir man lite skraj. Men man sliter upp kuvertet och ser att allt är som det ska. Sånt är det ingen idé att gå och bekymra sig för.

"Skjut inte upp till morgondagen vad du kan ha glädje av idag", stod det i dagens klokbok.

Jag brukar alltid ta ut roliga saker i förskott. Varför inte njuta av dem två gånger, eller ännu fler?

Men då måste man också våga. Våga tänka tanken att trots att man tagit ut glädjen för det i förskott blir det kanske inget av det, just nu. Men det tål man. Man vet att man har en framtid smockfull av små vackra upplevelser, lukter, syner. Och ljudet av bra kramen under fötterna. Det lär vi få uppleva många gånger till! Förutom ni som bor i Göteborg och mest har slask. Fast då hade jag köpt ett par supersnygga gummistövlar.

Just nu är jag inte säker på vad jag ser fram emot, lax tror jag, men jag är å andra sidan ohemult nöjd med tingen som de är. Solsken genom fönstret, liggsårsmadrass i sängen. Kan man ha det bättre?

8 kommentarer:

Sara sa...

Mindfulness är också att inte döma, det försöker jag komma ihåg ibland. Så här känns min arm (inte "jag har ont i armen, det suger"), jag känner mig eländig (inte "...och mitt liv är förstört". Det handlar om att inte dra för stora växlar på saker. Inte vara melodramatisk. Varje gång jag värderar en sak distanserar jag mig en aning från den.
Du skall icke döma handlar på det viset också om att inte alltid lägga en värdering i varje upplevelse. Nu blev det lite religiöst i alla fall, men vissa saker är universella, så du får ursäkta!

Anja Olergård sa...

Tack för påminnelsen! Jag dömer väldigt lätt. Men du har rätt i att mindfulness också är att bara konstatera och sen stoppa. Så här är det, inget dåligt eller bra. Eller ska man bara låta bli att värdera om det är nåt dåligt? Nu blev jag osäker!

Sara sa...

Du blandar ihop mindfulness och positive thinking tror jag. Du får större frid och det är mera pacing att inte jaga upp sig och glädja sig för mycket, men å andra sidan kan du ju njuta i stunden och sen njuta i nästa ögonblick igen. Det enda du inte behöver är att intellektualisera. Enkelt va? :-p

En långvarig förkylning sa...

Jag dömer iallafall vädret lite mindre sen jag köpte mina snygga gummistövlar, så spot on! Sen kan man ju lätt jaga upp sig på att man inte är bra på att tänka på nuet, men vitsen är ju att kunna ha förmågan att åter föra tankarna åt rätt håll, om och om igen. Kram❤️

Anja Olergård sa...

Ni är så kloka. Tror ni jag kan säga till Mikael att jag behöver ett par snygga gummistövlar för min mindfulness :) Han är visserligen inte lika lättlurad som jag.

Sara sa...

Nä men han är en god make, det smäller högre än att vara lättlurad! Btw så har jag hål på gummistövlarna sedan minst två år tillbaka. Får fundera lite på om det betyder nåt ...

Sara sa...

Förresten, har gummistövlar möjligen nåt med acceptans att göra? Det lät som en väldigt snyggt uttänkt analogi!

Anja Olergård sa...

Jomenvisst. Att inte behöva kura ihop sig i regnet utan frejdigt uppleva nuet, torskodd och vacker dessutom, det är vad jag menar med atc! Men Mireille got me started.