En tumme av varje

Malala har fått fredspriset. Jag har nästan glömt vad det var hon gjorde, men har en känsla av att det var att hon kämpade för kvinnors rätt till utbildning mot talibanerna i Afghanistan? Och blev hon skjuten också? Hon är i alla fall bara 17 år, yngst nånsin. Hennes medpristagare liknades vid Gandhi, så synd att jag inte har en aning om var han verkar eller för vad eller vad han heter. Tummen upp i alla fall. Och en klapp i ryggen åt norska kommittén som de senaste åren har varit... låt oss bara kalla det för nydanande i sina tankegångar. Bara för att man inte håller med dem måste de ju inte per automatik ha fel. (Ingen säger till Mikael att jag sa så va?) Putin for fredspriset är ju ingen vacker hejaremsa... Så tummen upp för dem och kommittén.

Dagens tummen ner är sjukhuset som hade en 80-årig kvinna över natten efter cancerbehandling. Hon hänvisade till en toalett som var ostädad efter en patient med kräksjuka. En vecka senare är kvinnan död, i lungödem men p g a kräksjukan hon fick på sjukhuset. När hon ringde och var dålig ville de inte ta in henne p g a smittorisken (jaså, då smittar tydligen kräksjuka?!) och förstod inte hur illa det var med henne.

Semmelweis. Har vi inte lärt oss NÅNTING?!

Sen kan ju diskuteras att kvinnan kanske hade dött av sin cancer ändå, det förtäljer såklart inte historien. Men man kan ju inte avpolletera gamlas vård för att de ju ändå ska dö av nåt snart. Jag vet inte var gränsen går, men inte vid att ge en cancerpatient en kräksjukesmittad toa på sjukhus. Det är bara värdelöst.

Jag är så tacksam att jag har klarat mig bra efter galloperationen. Jag hade inte velat ha nån MRSA med mitt sjuka immunförsvar. Folk som redan är sjuka ska inte behöva kämpa på två fronter. Särskilt inte pga okunskap. Men vad är det för blind och döv person som inte vet att en vinterkräksjuketoalett har röda blinkande varningsskyltar. Bildligt talat. Det var nämligen brister i personalens kunskap, stod det, så nu ska de ha kräkkurser varje höst.

Jag säger inget mer om det, förutom Tummen ner.

Förresten fick jag magsjuka hos en kompis en gång i Göteborg och hennes pojkvän skulle ha tenta den morgonen, så hon ville skicka hem mig. Jag förstår henne fullkomligt!! Att paja en tenta är ju inte tre förlorade timmar utan kanske månader av ompluggning (man glömmer) och att behöva göra om den när ens klasskamrater gått vidare och man borde hänga på det nya och måste ha kvar det gamla på samma gång. Så hon körde mig till swebus på Nils Erikssonsplatsen, och jag kravlade mig in på första platsen bakom chauffören och satte min väska bredvid mig. En snipig tant kom och tittade kritiserade på mig, och jag hade ingen lust att hela bussen skulle höra att jag hade diarré och kräksjuka. Så jag bara tittade bort, och tänkte att räpiga tanter ska inte tro att unga är ohyfsade. For all we know kunde hon också ha dött av vinterkräksjukan som kvinnan ovan! Så jag räddade hennes liv!

Haha, får det också tummen upp?

Inga kommentarer: