Idag när jag gick till mitt dagliga utflyktsmål soprummet såg jag mellan oss och grannen ett träd som var fullt av knallröda blad. Det var fullkomligt breathtaking! Det står ett likadant träd mellan grannhusets soprum och första villan åt andra hållet. Sen har vi några träd till, men de var mer normalt gula. Men jag undrade om de där röda träden har sett ut så varje år, och jag har missat det! Jag hoppas inte jag går så blint omkring att jag inte ser naturens skiftningar och skönhet. Himlen var förresten helt makalös idag. Hög och knallblå, molnfri. Riktig höstluft. Och det var bara tre grader varmt förut ikväll. (Men 24,3 i sovrummet).
Dessutom var jag ganska duktig idag när jag gjorde potatis- och purjolöksoppa. Hela tiden när jag skar purjon så koncentrerade jag mig på vad jag gjorde, hur de olika gröna nyanserna varierade och matchade, hur det lät när den vassa kniven skar i purjon, hur det kändes att skära potatisarna. Jag hade riktig mindfulness. Problemet är dock fortfarande att om jag gör en sak, är mindfull medan jag gör den, så finns det ingen hjärnkapacitet kvar för att komma ihåg att vila. Tycker ärligt talat att det är väldigt frustrerande att behöva ta pauser mitt i saker. Jag vill gärna köra på tills det är klart. Men jag måste lära om. Inte bli frustrerad av att sitta ner i fem minuter. Fast det är ju inte vila att sitta ner. Och jag kommer aldrig upp ur soffan om jag bara legat där i fem minuter. Jag får inte ihop det. Mindfulness börjar jag komma ihåg oftare och oftare, men inte pacing. Kanske att jag har anpassat tempot lite, jag kan röra mig långsammare nu än förr. Men bara när jag kommer ihåg att tänka på det. Annars är det hets, hets, som vanligt. Morfars gener är starka.
Undrar vad jag ska upptäcka i naturen i morgon. Eller i lägenheten. Ja, alltså, jag vill verkligen inte upptäcka naturen _i_ lägenheten. Spindlar, vik hädan, tänk inte ens tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar