Jag mår ju rätt kass efter resan, plus att jag dessutom har varit hostig, halsond, snuvig, febrig och inte orkat klä på mig kläder sen vi kom hem. Så jag var liiiiiite trött när jag ställde mig i duschen idag. Jag skippade midsommarfirandet från typ 12-16, som dessutom var i regn, men på kvällen skulle halva familjen komma, inklusive de där små typerna som är extra goa. N ritade en teckning av oss där vi höll varandra i handen (att jag inte dog) och B ville gärna sitta i mitt knä vid middagen. Vi lekte en del när morfar lekte med N. Pratade också med K, fast det blir ju alltid för lite och man kommer på tio saker till man undrade. Men trots att jag har en rätt så kass dag blev den så härlig! Särskilt med lite hostlindrande te före sänggåendet.
Och det var så mysigt med barnen. N berättade hur han hade hjälpt till att fylla en container till afrika med filtar, kläder, bänkar, hygienartiklar osv. Vilken erfarenhet, att göra nåt åt världens elände när man är fem. Det lät som hans pappa hade varit med också och sånt blir jag rörd av.
Sitta på fanget. Jag dör. Och jag blåste på hennes ramlade knä. Så tacksam för de stunder jag får känna moderskänslor. Eller plastmormorskänslor. Hur snabba var man förresten med hen? Är det inte viktigare att byta ut plast-?! Att bara säga extra- gör ju det hela vackrare. Men jag får väl bara vara Anja då.
N är en fin kille. Ja, honom är jag lite kär i. Men när han går i 120 km/h får han gärna trötta ut morfar.
En annan gång hade han frågat mig och Mikael om vi var kärester. Det frågade han inte nu. Antingen kommer han ihåg att vi var det, eller så uppför vi oss inte så att han misstänker det. Och det är ju kris då! Idag var jag lite sur på Mikael och jag tittade in på honom när han sov och tyckte han såg så fin ut tills jag kom på att jag fortfarande var sur.
Om han dog i sömnen skulle det som hände inte betyda någonting. Och nån dag är ju hans, eller min, sista. Vi borde ta vara på tiden, inte peta med småsaker. Fast för den som petar är det stora saker. Jaja, sover vi ordentligt i natt är vi nog de bästa vänner igen. Mycket smidigare att sova än att reda ut saker i timmar när man är övertrött. Fast jag är ju ingen expert.
N ritade oss hand i hand, sa han. Det blir inget lip, för jag har migränkänningar. Om det ändå är nån som lipar kan ni väl släppa en tår för N och B och deras kärlek. Tack, det uppskattar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar