Någon person hade tydligen kastat en tegelsten i huvudet på strandmördaren i Sousse härom dagen och sålunda satt stopp för massakern. Givetvis kallar vi den mannen för hjälte.
Samma sak med passagerarna som störtade det sista planet i ingenstans på "nine eleven". Trots att de faktiskt mördade människor så var det bättre än alternativet.
Läste, visserligen bara rubriken, om en man som blivit frikänd för att ha mördat sin dotters pedofil. De flesta kommentarer hyllade honom (och rättsväsendet) som hjälte. Jag vågade inte läsa artikeln av rädsla för att hålla med.
Själv tycker jag nämligen som princip inte att man får döda eller egentligen ens skada någons pedofil. Men jag har väldigt starka åsikter om att rättsväsendet borde låsa in pedofilen och slänga bort nyckeln. Sen är jag inte heller säker på varför pingis och tv:tid har ersatt stenhuggning eller tvätteritjänst. Men det är en helt annan sak. Jag tycker att vi ska ha ett väldigt starkt rättsväsende som skyddar medborgarna.
Däremot tycker jag inte att vi ska ha en mäktig stat, eftersom staten i sig inte har som mål att skydda invånarna utan att förslava dem. (Jag vet, förslava har väl inte förekommit i offentliga texter på det här årtusendet. Men ändå.)
Jag tycker därför också inte om veckans mest omtalade domslut. Jag är självklart för lika rättigheter för alla människor (utom pedofiler faktiskt, men det är en känslomässig åsikt som jag inte står för i verkligheten, då faller nämligen alla andras jämlikhet också). Tycker det är hemskt att homosexuella par inte fått ärva varandra eller besluta om livsuppehållande åtgärder, som det var förut och i vissa av USA:s stater. Men jag tycker att man istället för att ändra betydelsen av äktenskap skulle ha nöjt sig med att ett gaybröllop juridiskt skulle leda till registrerat partnerskap. Sambolagen är ju å andra sidan inte lika tät som äktenskapsbalken, men en vigsel är ju också ett starkare åtagande än att flytta ihop. Jag säger bara Stieg Larsson.
Men min anledning att inte lyckligt svälja beslutet har faktiskt inget med ovanstående att göra. Att nio personer däremot får avgöra frågan och dessutom vara så oeniga det över huvud taget går med fem mot fyra (fast fem myror är fler än fyra elefanter, eller kanske just därför), det känns inte rätt. Om det nu är tal om att ändra konstitutionen, så skulle väl den lagändringen gjorts i det organ som ändrar grundlagar, dvs senaten. Många amerikaner tycker dessutom att dessa nio inte representerar folket (de är ju inte valda) utan staten (som ju utsett dem) och att frågan avgjorts på ett felaktigt sätt, med mindre makt till folket och mer till staten, fastän beslutet själv gav många invånare mer personlig frihet och jämlikhet.
Jag drar likheter mellan detta och mannen som mördade pedofilen. Folk tyckte att handlingen var rätt och då bryr man sig inte om att man inte har rätt att ta lagen i egna händer på det viset. Det är precis vad jag tycker i det här fallet.
Men jag tycker att rättsväsendet ska vara starkt, men inte staten. Staten har inte längre (särskilt som kyrka och stat är skilda) något med folks giftermål att göra. Någon kanske måste kontrollera så man inte gifter sig med sin syster eller av tvång, men annars kan vilka myndiga individer som helst få vigas. Under vattnet, i rymden, eller på klingon. Detta är fullkomligt självklart. Men om individer och stater börjar göra det som är rätt men på ett orättfärdigt sätt, då urholkas samhällets själva kärna och när ett tomt skal stöter på påfrestningar faller det samman.
Mitt sista exempel för dagen är Grekland. Hur kan en regering gå till val på att inte sänka fler pensioner eller a-kassor, på att inte göra några fler åtstramningar, när den regeringen inte har pengar att uppfylla vallöftena? Som det är nu lånar Grekland pengar av andra för landets dagliga verksamhet, och när ordet skuldsanering hörs i sammanhanget blir jag upprörd. Hur kan man få låna över sina tillgångar och utan säkerhet? Det är inte rätt när privatpersoner gör det och sen låter nån annan stå för kalaset i den personliga konkursen. Det är lika fel när stater gör det. Även om det är behjärtansvärt både att ge sina medborgare hög a-kassa och sina barn sommarsemester. Men att nåt är rätt innebär inte att man kan överse med att man når detta på ett orätt sätt. En del säger skit i det, resultatet blev ju bra.
Och jag blir ju rörd när jag tänker på dem som har diskriminerats bara för att de älskar lika. Vi säger ju hela tiden att vi gillar olika, och just det var ett spel med orden som kanske inte var så smakfullt. När jag sett fb flöda över av regnbågar i veckan har jag tänkt på de personer som bakom flaggan satt in en lycklig bild på sig och sin partner. Att verkligen se människan innebär i det här fallet att något skulle gjorts åt saken för länge sedan. Orättvisor skadar människor. Men jag är inte säker på att det som skett nu verkligen har varit en bra sak. I det korta loppet, väldigt bra för homosexuella. Och det behövde de. Men jag tycker inte saker har gått till som de borde. Civilisationer behöver följa sina egna regler för att överleva. Det låter som om jag ser för långt in i framtiden istället för att glädjas över nuet. Men jag tror inte på att göra rätt fel. Jag tror inte på lagligt fusk. Kanske är det heller inte så enkelt att avfärda vissa resonemang som jag gjort här.
Å andra sidan är jag en trögtänkande, migränig passionata. Det är inte för inte som ingen ber mig skriva ledare i tidningarna. Men på min egen blogg har jag rätt till min egen åsikt, och här får ni den med smör på, som man säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar