Ojdå, jag verkar ha glömt gårdagens/nattens kalenderinlägg! Sorry! Jag beställde kosttillskott och sen måste jag ha somnat.
Det gick också åt skogen med gårdagens uppgift, att skicka ett vykort till mamma. Jag tänkte flera gånger under dagen på vad hon har gjort men ärligt talat så hade jag så ont och var så irriterad att jag inte kunde tänka. Jag inser ju också att jag inte kommer att lyckas hitta ett kort här hemma och absolut inte ta mig till ett frimärke och en brevlåda. Värdelöst. Idag är allt ursäkter, och det känns såklart dåligt.
Däremot har mamma och pappa gett hela familjen en underbar julklapp! Johan och flickorna kommer hit några dagar i januari! Det är så fantastiskt när de sponsrar resor, eftersom jag såklart föredrar när de kommer hit istället för att folk härifrån reser dit. Nu får ju jag del av besöket, och alla andra också. Jag fick en sån positiv chock när jag läste nyheterna. Är så glad och ser så fram emot det! Tjejerna fyller sju år den 19 och 20 januari. De börjar bli stora!
Ja, jag skäms fortfarande för att jag förvarnar om att höja mamma till skyarna och sen inte ens kan komma på nåt att säga. Men helt ärligt hade jag en ovanligt dålig dag igår. När alla de vanliga symptomen är typ dubblade. Då är det svårt att vara positiv, svårt att tänka alls. Åt bara mackor (ja, det där med lchf börjar urarta) för att jag har eksem i hela ansiktet och jag vet inte riktigt vad det beror på. Men ostmacka har jag alltid tålt. Idag blir det pannbiffar och rotfruktsgratäng och jag mår lite illa av tanken. Har ätit glass varje natt, en fusk-Magnum, för att det enda som är riktigt skönt i halsen är nåt kallt som bedövar det onda.
Ja, förlåt att jag är så självupptagen och beklagar mig så mycket. Det har min mamma verkligen inte lärt mig.
_________________
Dagens uppgift är: Vad är det mest minnesvärda din pappa gjort för dig? Besök honom, berätta det och ge honom en kram.
Det kommer jag inte heller att fixa. Men jag ska be Mikael köpa socker och så ska jag göra chokladkola som pappa har efterfrågat. Men vi har inga adventsljusstakar uppe, och inga vinterdäck på, och Mikael har jobbat sju dar på raken. Så jag vet inte hur fort allting kommer att gå. Det är fruktlöst irriterande att inte ens kunna vara snäll när man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar