Ta ställning

J hade varit och lämnat blod härom dagen. Det är så man blir rörd. Varken Mikaels eller mitt blod godkänns, men ni som vill göra en insats men inte vet hur, lämna blod! Tänk vad det behövts blod i Bryssel idag.

En annan insats är att registrera sig som organdonator. Återigen är Mikael och jag icke önskvärda donatorer (om det finns nån ny läsare vill jag gärna meddela att man inte rekommenderar ME-sjuka att donera varken blod eller organ, eftersom man inte är säker på var i kroppen sjukdomen fysiskt sitter och hur den sprids) men annars hade jag inte tvekat en sekund. Du kan rädda liv, och många har gjort det. Det behöver knte vara att man ger nån sin ena njure. Det kan vara att man donerar blodkroppar från ryggmärgen, eller ett antal organ, t ex näthinnan, när man är död.

Det som rörde mig mest idag var hur en person återgsv att hon hade sett en röntgenplåt från en drabbad på flygplatsen. Hen hade en decimeterlång skruv i sig. Att man hatar andra är en sak, det är väl på nåt konstigt vis en rättighet. Men att spela falskt eller ha dålig sportsmannaanda, det tycker jag illa om. Jag förstår att IS ser oskyldiga, vita, kristna, barn, vem som helst, som fiender i sitt krig. Men det är inte att fajtas schysst.

Fast vi har gjort samma sak i Hiroshima och Nagasaki. T ex.

Men det är en sak att spränga sig själv och andra runt omkring, men en bomb med spik i? Jag försöker att inte vara rasistisk, men då kan ju vi spränga en bomb med fläskkött. Fast det är just det, att om man begriper bättre, så måste man agera bättre. Ibland när Mikael och jag grälar vill jag skrika att han är en idiot. Men det är inte att fajtas schysst, och jag vet det, så oavsett vad han gör eller säger så ska jag inte skrika idiot. Annars skulle ju världen vara en livsfarlig lekplats full av folk som betedde sig som tvååringar.

Men hur kan man vilja en främmande människa ont, vilja att hon lider så stor skada som möjligt? Hur kan man hata nån man inte känner? Tala om att de drar alla över en kam. Hela Bryssel är vår fiende, vartenda barn, varenda utvecklingsstörd, handikappad, fattig, deprimerad, lidande, spikskadad människa. Efter Paris blev jag ledsen. Nu är jag mer arg. Jag förstår också att man inte ska blanda in ilska i saken, för efter Paris var jag fortfarande logisk. Nu är känslorna mycket närmare ytan. Det var därför jag sa det med fläskköttbomb, som nån på Avpixlat säkert redan kommit på. Dem vill jag verkligen inte ta efter. Men en lång skruv?

Nej, jag tänker inte sänka mig till förskolenivå. Jag släpper ut lite ånga, ber att Gud ska hjälpa mig att sprida godhet i världen, och söker alla möjligheter jag har till det imorgon.

En tyst minut klockan tolv. Tyvärr hoppas jag att jag sover då.

Jag kan ha min tysta minut nu, 00:31.

1 kommentar:

Sara sa...

Det där med skruv och småspil är helt vedertaget när det gäller hemmagjorda bomber. Man spränger inte folk i bitar utan fyller dem med projektiler, för övrigt samma princip som att skjuta med hagelgevär.

Och på tal om att bråka schysst och vuxet så såg jag den här på fb för några veckor sedan:
Det är inte jag som är omogen, det är du som är en bajskorv!
Humorn är på topp här, för jag har fortfarande inte slutat fnissa.