Någon kanske väntar sig en sovincident idag och jag vill inte göra er besvikna. För Mikaels mobil ringde för väckning bredvid mitt huvud, och väckte mig med öronproppar och hela 9 piller sömnmedel i mig, för första gången en dubblering av allt, eftersom det går åt skogen varje dag. Så även idag då, kan man säga. Telefonskrället låg lika nära Mikaels öra men han var som döv. Jag stängde av den och försökte väcka honom. Ha! Hur väcker man en sten. Jag gick upp och var bara tvungen att svära, så ilsk var jag, och eftersom jag inte svär så har jag inga bra ramsor att ta till vid sådana här händelser, så det enda jag kom på och upprepade inuti huvudet var "J@¥|a... jag vet inte". Lagom lyckat. Sen insåg jag när han absolut inte vaknade när alarmet ringde efter snoozen att han var lika död då, att han kanske har lågt socker. Det brukar han aldrig ha på morgnarna, men i. Mitt sömnsjuka läge kunde inte jag räkna ut det. Så jag mätte hans socker, som var ok lågt för att inte ha ätit än. Jag bad honom säga en mening på fem ord. "Ja, det kan jag." Men då blev jag så orolig för massa saker, om han skulle ligga och krampa när jag hade tagit nya sömnpiller, så trots att ilskan inte gått över ställde jag mig och storbölade en kvart. Sen insåg jag att svordomar och gråt är väldigt slöseri på promlemlösningskapital. Och så lugnade jag mig och bad att Gud skulle hjälpa mig. Och så fick jag rätt tankar om sockret så jag slapp bekymra mig, jag skrev en lapp till Mikael och bad (inte stick och brinn som var min första impuls) att han inte skulle lämna Vanna hos mig för hon stör mig när jag sover. Och så tog jag nya piller och somnade efter bara nån halvtimme. Tror väckarklockan ringde sen när jag skulle till läkaren.
Och läkaren såg förvisso en vaxpropp. Jag har mig veterligt aldrig haft nån, fast en gång förra veckan när jag spolade med gummisula efter revaxörkuren, så tappade jag nåt som var nästan svart och hårt, och det var nog en liten del av den! Och hos läkaren fick jag följa med till öronrummet! Så oerhört spännande! Där luktade det sjukhus och det var massa silvriga byttor och verktyg. Han använde nån liten dammsugare för att suga ut den, men det gick inte, så han fick faktiskt dra i den med en liten krok, om jag nu minns rätt. Den satt rätt dåligt till på trumhinnan också och satt fast så hårt att det började blöda lite. Till slut fick han loss den, han är en riktig riddare. Men som sagt, nu gör trumhinnan ont och är svullen, men det vet jag ju att det går över om ett par dar. Och det var en riktig höjdpunkt där i öronrummet! Hoppas jag får fler anledningar dit :) Så roligt när man hittar nåt nytt smultronställe.
Har också fått Naproxen som jag varit utan i en månad. Det var som att få bomull i huvudet. Fortfarande ont, men försiktigare. Och i morgon ska jag börja ta blodtryckssänkande, så då hoppas jag huvudvärken minskar ytterligare.
Men nu måste jag skynda mig att skriva inlägg om klänningarna. Jag borde låta bli faktiskt. Borde prioritera sömnen. Jo, jag vågar inte annat. Det tar längre än man tror. Men imorgon! Jag har redan sparat ner massa bilder. Hoppas ni sover gott i natt! Verkligen! <3
(Ja, detta glömde jag att posta igår fredag. Stay tuned för lördagens sovrapport.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar