Jag har ju varit sjuk i 22 år. Ofattbart länge. Men ibland kan man fråga sig varför jag inte lärt mig mer. Jag blir ju sämre och får lära om vad jag orkar och inte, men principerna är ju desamma, och dem verkar jag inte ha fattat än.
Som att jag gör mer än jag tror. Särskilt hushållsarbete, det tenderar man att undervärdera dessutom, för det ska ju bara göras.
Så nu sitter jag i sängen och är sur. Sur på febern och på mina fötter som har gjort så förfärligt ont idag. Undersidan, för att jag gick ur bilen till ica-posten. Och för att jag inte tycker att jag har gjort så mycket idag och inte borde må så här dåligt.
Känslan jag har gentemot min kropp är att den beter sig som en dålig förälder, som straffar hårdare än vad olydnaden kräver.
Måste bli vän med min kropp trots detta. Den gör sitt bästa i den här situationen. Att vara fiender tar energi. Numera måste jag skära ner på allt, hitta energi överallt. Det är som att leta efter enkronor bakom soffan innan man ska och handla, varenda liten slant räknas.
Ja, nu har jag hostat så mycket att jag väckte Mikael också.
Elvis har sålt en miljard skivor. Om det är nån som kan bli hjälpt av den informationen.
2 kommentarer:
Jag tror inte Elvis är så värst mycket gladare för det.
Men tänk om de pengarna, som låter mycket men som är lite i världsekonomin, bara vinsten av försäljningen av Elvis plattor, om det kunde gått till ME-forskning. Vilken skillnad det hade varit. Apropå att leta enkronor bakom soffan.
Tänk att det kan vara så svårt att lära sig och anpassa sig till en mindre stark kropp? Kram
Skicka en kommentar