Nu ska jag skryta om min man.
Igår satte jag fram lite julsaker som stått i lådan några dagar. Och så bytte jag lakan till några juliga påslakan, men blev trött.när jag höll på med kuddarna, och bestämde mig för att inte.byta underlakanet också. Nu blir väl inte.det.gjort förrän nästa år, eller.när jag nu får en gnutta energi som räcker.till lakansbyte. Eller så får jag bara be Mikael. Han gör ju allt annat...
Men.det.geniala var detta. Idag har jag dels haft svår migrän. Treon gjorde ingen nytta alls, så jag fick ta ett sånt där helvetespåhitt, triptan, som jag får huvudvärk och migrän av. Men förutom det har jag haft ont i hela kroppen av att ha röjt omkring med sladdar vid golvet, gardiner vid taket, massa pyssel i höfthöjd, och sammantaget en öm Anja. Så idag har jag bara stoppat hyacinterna i sina boningar och ställt ut dem i lägenheten. Men mått uruselt.
Så säger min man, eättare sagt dick han förklara det lite tydligare en andra gång för jag visste inte om jag förstod första gången. Men såhär är det (jag ber om ursäkt till känsliga läsare för matematiken, men det kunde bara.göras på det viset). Igår gjorde jag 3/3 och idag 0/3. Jag kände igår att det var fel att hålla på tills jag inte orkade mer, men jag kunde inte direkt komma på vad det var dåligt för. Fast om jag hade gjort 2/3 igår av vad jag orkade, dvs vila innan jag blev trött, vad hade hänt då? Då hade jag kanske orkat göra nåt idag också. Kanske 2/3? På två dagar blir det nämligen 4/3, dvs MAN FÅR MER GJORT OM MAN VILAR ÄN OM MAN INTE VILAR. Har ni hört nåt så nymodigt? En absolut paradox, som jag ju ändå fått bevisat för mig är sann. Jag har aldrig förr hört det presenteras så, och nu var det så lätt att förstå!!! Vald vila ger mer aktivitet, tvångsvila är bara plågsamt.
Tror min man får börja på Sköndal och förklara saker för de sjuka. Alla har ju hört om pejsing, eller pacing, men ingen vill göra det för vi tycker att det tar aktivitet från oss och ersätter den med vila vi inte vill ha.
Men om vi ser det på Mikaels sätt, så ger vi oss själva vila, och som belöning höjs vår aktivitet!
Jag brukar ju säga det där med att män och kvinnor är olika och vive la différence! Men inte bara det, Mikael är sportare, jag musiker. Jag har lärt mig att spela och öva och öva hundra gånger mer än jag vill och känn för all del inte efter om du har ont i ryggen (vilket jag ofta hade som cellist) utan kör bara på. Man måste spela skalövningar och etyder tills man kräks.
Mikael har lärt sig att man ska hålla igen, planera sitt energiuttag jäfört med tiden, och absolut ha en spurt kvar i sig i slutet. Det är allt jag inte lärt mig. Klart man inte kan lägga sig ner under pågående konsert, men vad gäller övning så har jag aldrig nånsin planerat för att ha nåt var i slutet. När man har övat en halvtimme så har man. Eller spelat stycket åtta gånger, eller spelat det felfritt tre gånger.
Och så är jag humanist, och tänker inte på världen som något exakt, eller något som kan förutsägas. Världen styrs av känslor som kan blossa upp och bilda en litterär rörelse när Simone de Bouvoir skriver en bok. När? det vet man bara efteråt, när det redan hänt. Så mäter jag.
Så mäter inte mikael. Han är van vid att allt går att mäta, att nån annan vid något tillfälle redan har mätt det, och att det finns presenterat på sånt sätt att nån annan kan dra slutsatser utifrån det uppmätta och sen bevisa dem med hjälp av det uppmätta.
Det.är.därför.vi.är.olika!!!!! Alla behövs! Jag behöver Mikaels hjärna! (Hans hjärta också, det har jag redan. Mmmmm....)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar