ME i media, jippie!

Här är dagens klipp från Malou efter 10 med ME-sjuka Pernilla Zethreaus och landstingspolitiker Ella Bohlin (Kd). Ett jättebra klipp på drygt 10 minuter. 10 värdefulla minuter! Titta gärna!

Klipp: https://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio/3948313?utm_source=maloueftertio_fb&utm_campaign=maloueftertio

Bäst i världen!

Inatt gjorde jag allt för att somna så tidigt som möjligt eftersom jag hade ett vård besök kl 13.00. Tyvärr har jag väldigt många års erfarenhet av att inte kunna somna och dessutom vakna och inte kunna somna om, att jag har stenhård koll på alla parametrar. Om jag går och lägger mig för tidigt, eller, det spelaringen roll när jag lägger mig i sängen, med lägga mig"menar jag släcka och försöka somna". Och om jag gör det för tidigt, hur trött jag än är, så vaknar jag efter för få timmar Och måste ta mer inslmningsmexiciner för att få sova några timmar till. Det är inte hela världen för mig personligen, men det är väldigt dåligt att behöva ta dubbla doser sömnmediciner. För om jag går och lägger mig några timmar senare sover jag oftast mina nödvändiga 10h. Jag har givetvis försökt ändra på det här genom att sätta klocka och vakna en kvart tidigare så att jag ska kunna lägga mig en kvart tidigare, men den långa historien är att det inte låter sig göras. Problemet är inte bara fysiologiskt, numera har jag skaffat mig många sömnrädalor, men det är så pass fysiologiskt att de vanliga sömn-kbt-råden faktiskt inte funkar. Främs för att en normal kropp hämtar ikapp sitt missade sömnbehov nästa natt genom att öka andelen djupsömn, så att man på så sätt blir piggare ön vanligt på färre timmar. Om jag sover för lite en natt sover jag tvärtom ännu sämre nästa natt. Och jag har redan för lite djipsömn även om precis alla parametrar är optimala. Så jag har inte lyckats lösa det här problemet på annat sätt än att sova så mycket det går, när jag kan det. Och min dygnsrytm normaliserades med 3 timmar när jag fick åtgärdat min d-vitaminbrist och det gjorde stor skillnad. Men jag är, lång historia blev ändå lång, oerhört beroende av min sömn. Jag blir mycket sjukare av att sova 8 timmar (en natt är illa nog, men för jämnan skulle vara tortyr), och på samma sätt blir jag motsvarande bättre om jag istället sover 12 timmar. Det gör jag nästan aldrig, förmodligen eftersom inga sömnpiller varar så länge.

Så in att la jag mig lite för tidigt, men tänkte att jag måste försöka med tanke på tiden idag. Som förresten vårdpersonen blev ombedd att ha tidigast 15.00, men vad jag förstår bara ignorerade. En annan historia. Och vid nio vaknade jag, klarvaknade. Gick upp och skulle räkna ut vad jag kunde försöka ta för ppiller när Mikael säger att åt:n är sjuk. Visserligen vill jag inte ha nåns magsjuka om det var det, men jag har redan väntat i tre påmander på den här tiden. Hjälpmedelscentralen har dessutom vårdgaranti på 20 dagar, så de där ytterligare två månaderna vet jag inte vart de tog vägen, grrr. Men då behöver jag inte fundera på vad jag ska ta, för jag behöver inte gå upp kvart i 12, så jag tog en halv dos stilnoct och en halv dos melatonin och somnade bra på det, sösmånknglm. Och jag för ju alltid anteckningar över sömnmedel, sömn tider, shmptlm, aktiviteter osv. Och dagen var alltså sådan:
*Sömn. Avbruten, 7h plus 3h45. Dvs bara 45 min mer än vanligt.
*Ork. Jag låter er gissa. Jag har idag bytt våra påslakan, letat fram min försvunna Josh Groban-julcd, tappat en glasdalahöst och böjt mig ner efter bitarna plus dammsugit (vi har fått en sån där käck Electrolux som är lätt och sladdlös och som jag orkar dra ett par tag med om det krksar, av en kvinna i kyrkan) upp på glasplatsen, tagit bort diverse sommarluftsfläkt och bokhög i sovrumsfönstret och satt dit adventsljusstake och julstjärna och den fina Josef å Maria i tyg som ni kan få se nu, bytt glödlampor istaken tills jag kom på vilket som var sönder, men bara hängt upp julstjärnan. Den ska sitta på utsidan av mörkläggningsgardinen men måste byta lampa i den och det är så struligt att böja isär de där metallpiggarna, så vi får se hur det går. Ja, och så har jag städat i och på mitt nattduksbord, sorterat och lagt undan böcker, torkat med fuktig trasa och allt. Och sen lagat middag. Och pratade med Charlotte som kom för att hämta med Vanns. I vanliga fall är jag död av att ha rest mig ur soffan och pratar högst tio ord. Idag var det ingen ändå på nåt!
*Värk. På tre månader, som min hälsodagbok just nå går tillbaka till, har jag haft 2 av 2 i huvudvärk alla dagar utom en när jag hade 1. Och 2+ har jag haft mer än en handfull gånger. Jag tror också att jag tagit smärtmedicin specifikt för huvudet varje dag under samma period, kanske med undantag av 3-4 dagar. Idag skrev jag 0 på huvudvärk. Tog givetvis inga piller heller. Mina ben känns som efter vilken dag som helst, dvs mjölksyretunga, men såhär blir det om jag går och hämtar posten, sitter på en stol eller går ut till bilen. Detta gör inte mer ont än mina små aktiviteter brukar göra och då har jag tryckt in en veckas aktiviteter på en eftermiddag.

Eftersom jag många gånger sovit 10h45 men inte har mått så här bra dvs pigg och smärtfri på kanske 5-8 år så är det ju nåt som måste analyseras. Det enda jag kan komma på är att jag sov hela natten på insomningstabletter. Den andra sjoket på 3h45 var nog bättre kvalitet på, pga nytillsatta sömnmedel, än vad jag brukar ha i slutet av sömnperioden när det mesta håller på att lämna kroppen. Problemet är att det inte är ett rimligt alternativ att ta sömnpiller två gånger per natt. Eller jo, kanske, om jag bara tar en halv dos varje gång? Ska träffa min le-doktor Ulla i övermorgln. För tänk om det här gick att återupprepa? Laga enkel middag varje dag, vilken lyx! Och kunna byta lakan ibland, våra luktar alltid zoo. Och orka projekt hemma som Sälja på tradera. Orka träffa familj, vänner, min man på dejt. Jag ville gärna se Mordet på Orientexpressen men har inte orkat. Läsa böcker kanske?

Jag är helt hög på vad min egen hjärna fantiserar ut. Att klä på sig är inte en grej man behöver räkna som aktivitet och därmed räkna bort nåt annat. Tänk om jag kunde ta en komettur ibland, luktapå naturen, posta ett brev! Börja ha kort och frimärken hemma! Lyssna på mig! Även om jag bara går ner från sängbunden 23h45 tillbaka till 23h30 så blev jag glad. Men idag känns det som om jag var uppe två timmar! Kanske mer för jag räknade inte ens påklädningstidenoch såna varjecagsgrejer som mat som aktiviteter, så kanske hade jag 2 1/2 h uppe ur sängen idag, med lite sittpauser.

Jag kan mycket väl tänka mig att landa där. Att ha 20 sov- och vilatimmar och 4 att sitta upp och göra saker, det låter så fantastiskt att jag kunde ha vunnit hela världen! Frisk? Jag skulle jubla för 4 timmars lågmäld, ointellektuell aktivitet i hemmet.

Imorgon firar jag och hjertevennen 10 år som par. Jag kommer ihåg var jag stod när han först kysste mig. Jag gick och höll hans hand i Linköping, dit vi åkt för en Real Group-konsert. Splendid evening! Åt också pepparbiff men hålla handen var det coolaste. Och hans läppar på samma adress som mina. Det var början på en vetenskapligt grundlig oskuleringsundersökning. Tack för kärleken, tack för Mikael!

Ännu mera ME i media!

Två lysande artiklar på SvD:s webb idag. Intervju med 15-årige Johan och Per Julin, samt intervju med Jonas Blomberg (fantastisk rubrik: ”Behövs kriskommission för sjukdomen ME”). Låt oss göra allt vi kan för att sprida dessa två artiklar så brett det bara går!

https://www.svd.se/behovs-kriskommission-for-sjukdomen-me 

https://www.svd.se/finns-ingen-behandling-som-kan-gora-johan-frisk 

Den ena artikeln är öppen (förutsatt att en ej läst upp maxantalet gratisartiklar på svd.se för en månad, då kräver den Premium.) Den andra kräver Premium. 

OBS: Ni kan alla komma åt samtliga artiklar på ett enkelt och helt kostnadsfritt sätt! Det finns två pågående gratiserbjudanden. Bägge innebär att ni bara behöver fylla i era uppgifter och så får ni digital tillgång på direkten.

Erbjudande A: Två månaders digital gratisprenumeration – kräver att ni kommer ihåg att säja upp

Det går att enkelt läsa dom låsta artiklarna genom att nappa på ett pågående erbjudande om gratisprenumeration av SvD digitalt (Premium). 

Om du klickar på en låst artikel, säger sidan att du måste vara prenumerant för att läsa. Det kommer upp en ruta där det finns ett erbjudande om två gratismånader. Bara klicka där och följ instruktionerna. 

Det vore jättebra om många blev gratisprenumeranter för att kunna låsa upp ME-artiklarna – det skulle sända en stark signal till SvD om att ME lockar läsare, vilket vore guld värt. Så be gärna vänner och bekanta att göra detsamma.

Erbjudande B: En månads gratisprenumeration – avslutas automatiskt

Det går också att läsa dom låsta artiklarna genom att använda ett erbjudande om en månads gratisprenumeration. Denna variant behöver ni ej komma ihåg att säja upp, det går automatiskt. Den innebär kostnadsfri prenumeration av digitala Premium samt tidningen (papperstidning antingen på helger eller hela veckan) i en månad. Gå in på www.svd.se/jul2017 och fyll i dina uppgifter. Den digitala tillgången startar direkt. Denna prenumeration avslutas automatiskt efter en månad.

Här är alla dom bra artiklarna:

https://www.svd.se/alvtegen-om-sjukdomen-bestamt-mig-for-att-beratta

https://www.svd.se/virus-misstanks-orsaka-kronisk-utmattning 

https://www.svd.se/behovs-kriskommission-for-sjukdomen-me 

https://www.svd.se/finns-ingen-behandling-som-kan-gora-johan-frisk 






Kungliga frisyrer, kungliga smycken

Silvia bar Drottning Sofias diadem och hon har burit det vid 18 Nobelmiddagar. Hennes diadem och övriga smycken var en vacker och inte minst gnistrande kontrast till den fina frisyren som lik som bara flöt ihop dör bak, men mest var de ett komplement till hennes enkla, mörklila klänning i rak modell. Vid första anblicken ser den lite för enkel ut, men Silvia ser magnifik ut. Mycket på grund av tiaran och den tjusiga frisyren.


Victoria. Jag vet inte vad tiaran heter, men vi har sett den förr och den har stora akvamariner. Victorias frisyr var också fantastisk, ett ormbo under hårnät typ, fast fint och i ordning. Hon var Smäll av-snygg!


Madeleine var med på prisutdelningen men inte middagen. Hon hade en lite för slarvig uppsättning för min smak, man undrar vart allt hennes hår har tagit vägen. Annars var det mycket snyggt med massa lila ädelstenar.


Sofia har sitt privata diadem som hon fick av av svärföräldrarna i bröllopspresent. Förut satt det smaragder på toppen, sen inget, och nu fanns det pärlor. Henne frisyr var en normal låg uppsättning.

 

Prinsessan Christina fru Magnusson var nog frisk från sin cancer så hon kunde komma. Hon hade ett nyupptäckt ståldiadem som jag tror att Sofia också har setts i.

Temat för Nobelfesten

Såvitt jag förstår är temat is, kanske i den bredare vyn Sveriges årstid vid tiden för Nobelpriset. Pristagarna har ju t ex fått besök av Luciatåg.

Jag brukar sällan förstå mig på underhållningen. Jag såg temat i dräkterna och vid nåt av numren såg det ut som nån tutade i ett ishorn. Och Vivaldis Vintern förklarar ju sig själv. Cullbergsbaletten dansade i trappan, bara det är ju coolt.


Bordsdekorationerna var stora underupplysta isskulpturer.Jag kommer inte på vad ordet heter, men det är som en obelisk. Det är i alla fall is som ju smälter under kvällen. Men det har man tänkt på! Oasis ska ju suga upp vatten innan man gör blomsterarrangemangen, men här finns det torr Oasis som kommer att suga upp smältvatten.

Obeliskerna är gjorda av is från Torne älv av det kända Ishotellet. Just formen obelisk kommer från Nobelservisen som har sex obelisker som ska symbolisera de sex priskategorierna. Det var i alla fall ohemult vackert med de där isskulpturerna.


Nobelmenyn

Här är Nobelmenyn 2017 – tre lyxiga rätter

Här är årets Nobelmeny – och en detalj sticker ut: Det vegetariska.

Helt passande för prinsessan Sofia, säger Expressens Karin Lennmor.

– De flesta är skeptiska till en vegetarisk förrätt, säger kocken bakom menyn.

 Vid årets Nobelmiddag bjuds gästerna som alltid på en lyxmiddag av rang. Kocken bakom menyn Tom Sjöstedt, som bland annat driver restaurangen Lilla Ego i centrala Stockholm. Sjöstedt har bland annat utsetts till Årets kock och har vunnit guld i kock-VM tillsammans med svenska kocklandslaget.

För desserten står hovkonditorn Daniel Roos.

Men Nobelmenyn är något alldeles extra – och här är den.

Förrätten

Till förrätt bjuds gästerna på pressad och torkad jordärtskocka, serverad med kålrabbi smaksatt med ingefära och lättrostad kålbuljong.

Huvudrätten

Huvudrätten sen: Krispig lammsadel, potatisterrin med Svedjanost, gulbeta, saltbakad selleri, äppelsallad och lammsky kryddad med rosmarin.

Efterrätten

Och givetvis följer en efterrätt med. Där serveras frostig blåbärsbavaroise med blåbärsglass och citrontimjan, limesylt, limecurd och limemaräng.

Vinmenyn

Vinmenyn består av tre olika viner. Ett mousserande, Taittinger Brut Réserve. Ett rött, Domini la Cartoixa Formiga de Vellut 2014. Och ett vitt, Viña Errazuriz Late Harvest sauvignon blanc 2016.

Kocken om speciella detaljen

Bland de oväntade detaljerna i menyn finns förrätten – som är vegetarisk.

– Det var inte svårt att få igenom, kanske, men de flesta är skeptiska till en vegetarisk förrätt. Då hade vi kunnat ge vika för det och blandat in något animaliskt. Men nu är alla jättenöjda hittills. Jag är personligen riktigt nöjd, sätter vi det här kan det inte bli något annat än succé, säger kocken Tom Sjöstedt i Expressen TV:s Nobelsändning.

__________________

Min egen kommentar om menyn efter att ha sett ett inslag om förrättens olika komponenter är bara WOW! Förrätten bestod av kanske 15 delar. Det var färger, former, texturer, mjukt och hårt. Jag skulle verkligen önska mig att få äta en sån middag nån gång.

Jag hade gärna hittat riktiga bilder på maten. Det lilla jag såg om hur man satte ihop förrätten var helt makalöst.

--Här har jag hittat några bilder på maten. Man får inte fota på middagen men jag är glad att några smygfotat i alla fall.

Konditor Daniel Ross och kock Tom Sjöstedt står för middagen.

ME i SvD, artikel 3

Tredje gången gillt, måste man säga nu. Dagens tredje artikel om ME i serien i SvD var jättebra och korrekt. Tyvärr bakom betalvägg, men jag ska köpa mig en prenumeration som tack för två fantastiska artiklar. Rubriceringen är dock bristfällig, för att inte säga felaktig, men när allt annat är bra så får vi bara svälja det och bara glada.

Dagens artikel tar upp forskning i USA och gör mig hoppfull. Det är dels så många saker som bevisligen är fel, även om det inte är många saker som kan bevisas på en kvart när man är hos läkaren, vilket är vad FK vill ha. Men alla dessa felfunktioner måste gå att reda ut och finna dem som är orsak.

Ett av de mest intressanta forskningsresultaten är följande, beskrivet med brasklapp både för minnet och förståndet: Celler från ME-sjuka som läggs i friskt serum/plasma börjar fungera normalt. Friska celler som läggs i ME-sjuks serum/plasma blir sjuka. Sjuka betyder i det här fallet funktionsodugliga. Alltså verkar det finnas nåt i ME-sjukas blod som styr att cellerna inte kan fungera som de ska. Funktionsodugligheten tror jag är syreupptagningsförmåga bland annat.

Hur som helst, en jättebra artikel och det kan behövas för att väga upp för den igår.

Om ME i media

I förrgår fanns en intervju med författare Karin Alvtegen som har ME i Svenska Dagbladet. Artikeln är bra och upplysande, viktig och personlig. Vetenskapsjournalist Henrik Ennart har gjort ett fantastiskt jobb tillsammans med Karin och andra i rme. Artikeln gjorde mig mycket glad.

Tyvärr blev det platt fall. I en uppföljande artikel blandas sjukdomen helt felaktigt ihop med utbrändhet och får dessutom den helt nya namnet Kroniskt utmattningssyndrom, som är en blandning av det gamla namnet på ME, Kroniskt trötthetssyndrom, och namnet för utbrändhet, Utmattningssyndrom. Varför är det så dåligt undrar ni? ME är en neurologisk sjukdom som sedan många många årtionden av WHO klassificerats som G93.3. Utmattning brukar stå under psykisk sjukdom, t ex F48. Det är som att blanda ihop impotens och prostatacancer. Mer har de inte gemensamt. ME är inte en stress- eller utmattningssjukdom utan en fysisk sjukdom som för de allra flesta följer på en infektion. Om man blandar ihop sjukdomarna kan det leda till att en person med ME blir sjukare både på kort och lång sikt. Det mest utmärkande för ME är nämligen inte trötthet/fatigue (som ju förutom vid utmattningssyndrom också förekommer vid flera sjukdomar som MS och cancer) utan PEM, Post-Exertional Malaise eller ansträngningsutlöst försämring. Kort sagt betyder det att allt man gör som är en ansträngning för kroppen leder till försäkring. Är man lite sjuk kanske en ansträngning är att gå en promenad. För en svårt sjuk kan en överansträngning vara att bli vänd i sängen. Försäkring en är mer eller mindre omedelbar, upp till 72h timmar efteråt brukar man räkna, medan försämringen också kan bli långsiktig och permanent och personen alltså kan förlora värdefull aktivitetsförmåga och livskvalitet. Det innebär att om en patient har ME men läkaren behandlar hen som om hen har utmattningssyndrom, så blir patienten för det första inte frisk och förbättras som vården förväntar sig, för det andra kan man också permanenta den tillfälliga försämringen, med andra ord leda till allvarlig vårdskada. Flera av mina bästa ME-vänner har blivit försämrade av att vården felaktigt har sett dem som utmattade och gett dem den behandling som då hjälper, men som de har blivit sjukare av och inte hämtat sig från på både fem och tio år. Karin beskriver i intervjun att valen man kan ställas för är absurda, som Ska jag tvätta håret eller svara på ett e-mail? Så det är inte någon liten missuppfattning som inte gör nåt, utan en vetenskapsjournalist på SvD har en seriös stämpel och folk tror på vad hen skriver på ett helt annat sätt än en artikel i Metro eller Expressen. Att en inflytelserik journalist har bidragit till att vidmakthålla skadliga missuppfattningar känns extra tråkigt. Så jag är hemskt ledsen över dagens artikel men hemskt glad över den om Karin Alvtegen igår. Dock är Karins artikel inte taggad med ME utan med utmattning, vilket jag hoppas att SvD ändrar på. Läs gärna artikeln om Karin, men klicka helst inte på den andra. (Länken till Karins intervju lägger jag här:
https://www.svd.se/alvtegen-om-sjukdomen-bestamt-mig-for-att-beratta). Om ni gillade artikeln får ni gärna klicka gilla, kommentera, eller dela.

Jag kan också tipsa om ett kommande inslag på TV4 i Malou efter 10 nästa vecka. På själva Luciadagen ska Malou få besök av Pernilla Zethreaus, fd partisekreterare och numera ME-sjuk. Pernilla är mediavan och brukar ha huvudet med sig i dessa sammanhang, så jag har all tilltro till att inslaget kommer att spegla sjukdomen och kunskapsläget. Min Mikael var på ett möte med henne en gång, och efteråt fick jag den finaste komplimang jag fått när han berättade, med lite indignation!, att det varit en trappa upp, så han hade burit Pernillas väska och hållit henne i armen i trappan. Då kände jag mig sedd och förstådd. Inte för att jag ÄR min sjukdom, men ni fattar.

Alla kan skärpa sig. Att vara trött har aldrig skadat någon. Det är bara att ta sig samman. Jag är också lite trött. Dessa ord skär i mig som knivar. Att någon tror att jag väljer att vara sjuk istället för att som alla andra bita ihop är en grov förolämpning. Att jag väljer att ligga ner hela dagen istället för att jobba, ha hobbies, dejta min man eller leka med min 6-månaders brorson är en absurd tanke. Jag har inte det valet mer än en person med benbrott kan välja bort gipset genom positivt tänkande. Jag vill att alla inom hörhåll för min "röst" ska förstå att ME är en allvarlig sjukdom.

Upp å ner

Efter en fantastisk artikel i SvD igår om Karin Alvtegen och hennes ME, finns idag en katastrofal artikel om sjukdomen som blandar ihop fakta om ME med teorier om utbrändhet. Det var längesen jag såg sån kvalificerad sammanblandning.

Min i så många fall idol Dr Annika Dahlqvist har skrivit ett par meningars kommentar till artikeln på sin blogg och som gör mig ledsen och bekymrad. Hon frågar sig om sjukdomen är reell. Det är en osedvanligt oinsatt fråga, men inte en särskilt konstig replik efter artikeln. Jag vet att duktiga och kunniga medlemmar från rme har arbetat tillsammans med journalisten hela hösten och att vederbörande intervjuat både svenska och amerikanska specialister, och ändå blir artikeln ett sånt sammelsurium av felaktigheter. Kunskapsnivån om ME är bevisligen fortfarande mycket låg både i vården och hos allmänheten och inte minst Försäkringskassan. Detta är mitt svar till lchf-läkaren:

Du gav två alternativ (epidemi eller modediagnos) men inte det rätta, att ME/CFS länge varit underdiagnosticerat och fortfarande är det. Men tack vare två landstingsanslutna kliniker i Stockholm har patienter från hela landet fått diagnos. Prevalenssiffror säger att det borde finnas 40 000 ME-patienter i Sverige men endast ett fåtal har rätt diagnos. Och sjukdomen ME handlar inte om att vara outsägligt trött, det är en svårt handikappande multisystemsjukdom med immunologiska, neurologiska och kognitiva symtom. Däremot, pga långvarig underfinansiering forskningsmässigt, har man ingen biomarkör men det finns många abnomalier hos patienterna, dock inget enkelt bevis som doktorn kan upptäcka på en kvart på vårdcentralen. Objektiva fynd saknas dock också vid t ex migrän, depression osv, så brist på objektiva fynd betyder inte att sjukdomen är hittepå. Både diabetes och MS har kallats hysteri tills forskningen kom ikapp. Ovanstående artikel blandar dock friskt ihop ME/CFS, som förr kallades kroniskt trötthetssyndrom (G93.3 under neurologiska sjukdomar), med utmattningssyndrom (F dvs psykiatrisk sjukdom). Om FK lägger ME ihop med utmattnings- och stressjukdom följer man varken WHO:s klassifikation eller klinisk och vetenskaplig kunskap om sjukdomen. Läs hellre artikeln från igår om författaren Karin Alvtegen, som berättar korrekt om hur hon är drabbad av ME/CFS. Att det är en reell sjukdom står klart för alla som är det minsta insatta. Den som ännu inte är insatt kan åtgärda det hos t ex National Institutes of Health eller WHO, eller 1177.se.

Fattar ärligt talat inte

Man kan ju se statistik för sin blogg. Ibland kommer jag ihåg det och går in och tittar, kanske tre gånger om året. Men det är en sak jag verkligen inte fattar.

Jag läste nyss på nåns blogg, nån som skriver om sin statistik och är väldigt mycket mer medveten om den än jag, att hon märker tendenser i vilka inlägg som får flest besök och det är sorten si och sorten så. Jag har ju inte heller samma antal besökare på varje inlägg, men säg att jag har skrivit ett jättebra inlägg. Hur vet läsarna om det är ett superbra inlägg eller ett värdelöst? Hur kan man få högre antal besökare om man skriver nåt som folk är intresserade av? För hur kan folk veta det? Det vet ju inte vad som står där förrän de går in på bloggen, och då är de ju en besökare vare sig inlägget är bra eller dåligt? För det går ju ingen djungeltrumma precis, läs den å dens blogg nu för idag var den bra.

Fattar ni?

Min värsta/bästa gråtpsalm

När min danske pojkvän hade gjort slut med mig åkte jag och min syster till USA och stannade där över sommaren. Vi bodde hos Johnsons, nära vänner till familjen. Ellen och jag var ute och turistade och shoppade varje dag, turismen var oftast utomhus så shopping i ac-klimat lockade dubbelt. Jag köpte en klänning gör $6 och mycket mycket mer. Vi fick ringa hem tre gånger efter mer pengar. Sista gången tror jag att jag tvingade Ellen, för att de inte kunde bli arga på Lillan. När vi hade varit i en superstor notaffär spärrade visa mitt kort för man fick bara köpa för en viss summa per dag. Och jag tror jag köpte 20 böcker. Och jag tog 6 rullar film, ja, så längesen var det, så givetvis var det en katastrof när vårt bagage kom bort mellan Heathrow och Landvetter. Men då höll morfar en bön och bad att bagaget skulle komma fram inom en timme, och de ringde efter två. Close enough, han var djärv på det viset. Mina föräldrar var kloka som skickade iväg oss. Dels har jag så många goda minnen med min syster och dels kom jag helt över dansken, vi hade bara varit ihop en månad, men när man är 25 och man tror man har hittat den man kommer att gifta sig med så blir det lätt en stor sorg. I alla fall en besvikelse. Nu är jag jätteglad att jag slapp undan och fick Mikael istället!

Men den sommaren hörde jag en psalm för första gången. Kyrkans engelska psalmbok har ju ca 100 psalmer fler än vår svenska, men jag kunde i princip alla de amerikanska också. Jag spelar ju och man ville gärna hitta om det fanns några guldkorn. Och jag hade varit på mission och bara lyssnat på religiös musik i flera månader, så jag trodde jag hade hört det mesta. Men Reid, som har varit stämledare i Tabernakelkören (denna koloss på 360 man som ändå kan viska), spelade nån video där en sång fångade mig på stört. Både musiken och orden tog tag i mitt hjärta och i slutet stod jag i deras kök och storgrät. Den som känner mig förstår att psalmen var Come, thou fount of every blessing. Jag har väl numera klarat att höra den utan att gråta, men mer än så är det inte. Drömmen vore att ha tabernakelkören som sjunger den på min begravning. Här kan ni lyssna på den: https://youtu.be/yMjgemSir0E

Lång historia, men jag ska komma nånstans, jag lovar. Alltid när den psalmen är med på generalkonferensen (den världsomfattande konferensen kyrkan har två dagar två gånger om året) blir jag så glad och gråter ofta av glädje och när någon fras berör mig mer än vanligt. Bölmaskin. Och för inte så länge sen, när den då nyaste aposteln, äldste Renlund, som är kusin till min farbror Bengt, hade talat jättebra, så kom då denna älsklingspsalm. Och plötsligt zoomar de in på en söt, smått korpulent man i kören. Och han ser ut som jag, med tårarna rinnande nerför sina kinder! Jag kan verkligen förstå honom! Det måste vara mäktigt att få sjunga med världens bästa 360-mannakör och orden går ju rätt in i hjärtat dessutom. Jag är så kär i den där gråtande gubben. Jag känner mig som om vi har nåt gemensamt. Orden om Kristus och hans försoningsoffer berör oss båda två. Vi älskar psalmen och har en gemensam andlig upplevelse när vi hör den. Ja, min favoritsånggråtare. Så vem tror ni jag ser plötsligt mitt bland brödrecept, haute couture-klänningar och klädda granar och kransar på Pinterest om inte just denne mannen. Och han har visst blivit "viral" med sitt sånggråtande. Tydligen blev många berörda av honom, och jag bifogar hans historia längst ner här. Den kan läsas http://www.ldsdaily.com/personal-lds-blog/the-powerful-story-behind-the-choir-member-who-cried-at-conference/.

During the Saturday Morning Session of the 186th Annual General Conference of the Church, members were treated to a stunning rendition of “Come, Thou Fount of Every Blessing.”

However, something unusual occurred during the song and members around the world took notice. The usually peaceful and composed smiles of the Choir quickly changed as the camera focused on a single member, C. David Belt. Belt was shown crying and singing emotionally through his tears. Conference-goers quickly related.

We had the opportunity to talk with Belt about what touched him and how he’s dealing with all the attention. Belt has been in the Choir for almost nine years; this is his nineteenth time singing in General Conference.

"Every time I sing with the Choir, I am so very profoundly grateful,” he said. “I am amazed that, out of all the very talented people out there who would love to sing with the Mormon Tabernacle Choir, I get to stand before my Maker and sing His praises with this marvelous group of people."

One of Belt’s favorite things about being in the Choir is singing the arrangements done by Choir music director (and conductor/composer), Mack Wilberg. They are “so beautiful, so elegant, so thrilling,” Belt said. “It is as if he has bottled my Savior’s love, condensed it into the sweetest nectar, and I get to drink it.”

The special arrangement of “Come, Thou Fount of Every Blessing” is no different. As Belt was singing, he felt the power of the Atonement wash over him.

“Elder Renlund had just told that story about the Aaronic priesthood administering the sacrament for one person, and that the Savior performed the Atonement for each of us individually.  I began to weep as soon as the song began.  I love songs about the grace of Jesus Christ, how He paid for my sins.  It’s very personal to me.  We had just sung, He to rescue me from danger interposed His precious blood.  He paid for MY sins, for ME.  Then we sang, Prone to wander, Lord, I feel it.  Prone to leave the God I love!  Here’s my heart.  Oh, take and seal it.  Seal it for Thy courts above.  

I love my Savior and I am so very grateful for what He did for me.  Songs like that one really touch me.”

Belt is humbled and grateful his testimony through music has touched so many.

“I pray that I will be able to help someone in some small way. I’m just one of 360 voices, and we all love the Lord and love to sing His praises.”

That was one thing Belt wanted to make sure everyone knew: We all have the power to change the lives of those around us by sharing our talents. He opened up about another powerful experience he had with the Choir.

An elderly gentleman, tall and so thin he was almost gaunt, approached Belt and asked to speak with him. He was wearing a dark suit and dark brown fedora. It was March 14, 2014 and the Choir had just finished their Sunday morning rehearsal for their weekly broadcast.

The old man extended a bony hand and introduced himself.

“I need to tell you,” he said with a slight tremor in his voice. “I’ve been going through a really rough time in my life lately. My wife has dementia. I’ve been her sole caretaker for two years now. I came down here today, hoping to meet you. Every Sunday, when I watch ‘Music and the Spoken Word,’ I watch you. You sing with such joy and enthusiasm. You have literally saved my life several times.”

Belt was stunned and could only mutter a ‘thank you’ as he gripped the man’s shoulder. It was a very emotional broadcast for Belt, who looked for the man in the audience, but couldn’t pick him out. The experience has stayed with him.

“I know we do good as members of the Choir. We touch lives and hearts. But this sacred experience brought that home to me in a very personal way,” Belt related. “We each affect those around us, people we love, our neighbors, co-workers, or even total strangers. It might be a deliberate act of kindness or just a smile and a friendly Word. Or it could be just singing your heart out. And in most cases, you will never know whom you have touched and how.

Minns ni den lille trummarpojken? Han som inte kunde bidra med något vettigt till den nyfödde Kungarnas kung? "I'll play my best for Him."

Det är allt nån av oss kan göra. https://youtu.be/HhFTXYB69pw


I brist på snö

Ja, jo, alla har väl inte brist på snö. Men vi här i Stockholm, som brukar säga vi och mena alla andra också, eller om det möjligtvis är så att de bara menar sig själva för att ingen bryr sig om de andra? Hur som helst, en MEdsyster i Norrland (ursäkta luddigheten men jag är faktiskt så urusel på svenska landskap att jag bara på håret klarar Götaland, Svealand och Norrland) har satt ut fina snöiga bilder. Och Underbara Clara, hennes liv (som säkert är tillrättalagt för att det är typ livet hon tjänar pengar på, men det betyder inte att jag tycker hon är en mindre genialisk fotograf för det) vad var det nu, jo hennes liv ser så underbart snöigt och gammaldags mysigt ut att man smäller av. Den här bilden är från hennes blogg och är på deras nytillbyggda punschveranda. Vi pratade ju om verandor härom dagen. Den här är så vacker och med snö på så storknar man, så vackert är det!

Jag hade tänkt byta till jullakan för länge sen. Hade också tänkt få fram alla julsaker i mitten av november. Jomensåatt...

Skickligt

Kolla så snyggt man kan styla en Ikea-fåtölj! Om man har massa dyra pinaler. Vår Strandmon är inte så tjusig, men så är vi inte stylister nån av oss. (Bilden är frän Leva & Bo.)

På allvar, Ica?

Den här granen kostar 299:- på Ica och är "tillverkad av drivved".


Det tror jag inte ett ögonblick på. Det är ingen människa som har gått omkring på stränderna och samlat ihop drivved, de har tagit billiga träbitar, säkert småbitar som blivit över från någon träindustri, och kört dem i en "drivvedsmaskin". Jag tror de har en industristor torktumlare med stenar i för detta ändamål. ;-)

Det är inte lätt när man har blivit källkritisk och inte går på allt som står skrivet längre.

Mamma, som ju är från en generation där man kunde lita på det mesta som stod skrivet, upptäckte en lögn idag i en snyftartikel som låtsades vara från Ikea i Sverige, men det var översatt från engelska och sen var det reklam för ett casino. Jag blev stolt över henne för att hon har börjat tänka som de unga. Och inte är hon så rädd för (små) hundar längre, vilken utveckling man kan göra på äldre dar. Nu skojar jag, så gammal är hon ju inte :-)

Fattar ni den här då? Apropå källkritik. Barnbarnet N:s pappa skrev för länge sen att Neo hade lärt sig i skolan att det fanns nio planeter i Vintergatan. Dags att lära min son om källkritik, sa Paul. Först tog det mig en sekund, sen kom jag på att felet är att det bara finns åtta planeter, Pluto räknas inte längre.

Men det var ändå nåt som skavde. Ni kommer säkert på det. Jo, det finns åtta planeter i solsystemet, inte i galaxen!


P.S. Om nån kommer ihåg nåt som hänt i verkligheten och som jag inte beskriver rätt, så beror det inte på att jag medvetet försöker göra historien coolare genom att överdriva, utan att jag helt enkelt inte minns bättre än så. Sorry.

Sjuk eller sjukskriven

Aftonbladets Olsson Olsén har slitit hårt för att genustvätta Aftonbladet som arbetsplats sedan #metoo. Nu meddelas att hon behöver vara sjukskriven ett tag.

Jag önskar inte henne specifikt någon olycka, men jag önskar innerligt att hon skulle bli bemött som så många andra sjuka (varav jag bara känner till ett gäng med ME, så min insyn är ingalunda bred), med andra ord med ifrågasättande, misstro och borttagen försörjning. Att man behöver vila upp sig efter en pressande jobbsituation är ingen sjukdom, ingen rättighet att bli försörjd av staten. Inte för att jag tror att hennes ekonomi står och faller med några tusenlappar från fk.

Han sjukvårdsminister Gabriel Wikström har väl förresten varit sjukskriven länge. Ska han inte bli utsatt för samma som alla andra, dvs arbetsträning och jobbsök mot hela arbetsmarknadens normalt förekommande arbeten? Det kanske är hans arbete som gör honom sjuk och då ska han byta arbete, inte vara på betald ledighet från det som gör honom sjuk. --Jag säger inte att det är lätt att hitta balansen mellan försäkring och försämring.

Men är inte hela landet på väg mot en kollektiv utmattning? Vem orkar jobba, ha barn, laga mat, vabba, träna, besöka föräldrarna på hemmet, gå på utvecklingssamtal och lönesamtal, ha middagsbjudningar, shoppa och ha baksmälla? Och visa allt i sociala medier. Så här kan vi inte ha det. Alla borde få vara sjukskrivna och ha en Rut. Med barnen på dagis, för annars är det ju ingen vila. Faktiskt.

Pang, bom, krasch!

Plötsligt händer det. Man håller med Alex Schulman. Nu kan det blir precis hur som helst i framtiden. Inget är säkert längre. Om jag kan hålla med Schulman kan allt hända. Läs delar ur hans senaste krönika här:

Jag tittar på morgonteve. Någon av de kungliga bebisarna ska döpas och SVT pluggar hårt för dagens direktsändning. SVT har redan nu skickat ut en stringer som står och fryser utanför kyrkan. Han är lite tagen, för han har fått storvilt på kroken, vid reporterns sida står ”dopgeneralen” som fungerar som dopets ceremonimästare. Det är en äldre man klädd i en svensk vadmal-uniform som ser ut att komma från stormaktstiden. Han bär en massa medaljonger på bröstet och på huvudet har han en hatt med pappersfransar. 


Det skulle kunna vara en sketch. Eller ett lajv som gick för långt. Men detta är alltså allvar. Han ÄR dopgeneral och han HAR en smällkaramell på huvudet. Och den underdånige reportern ber att få bli vallad av dopgeneralen upp mot kyrkans ingång, så att han kan få promenera samma väg som dopgästerna kommer att göra om några timmar. ”Då kommer de upp den här vägen”, säger dopgeneralen högtidligt och pappersfransarna böljar häftigt när han gör en gest med handen. Han berättar sedan att slottsvakten hjälper till att hålla upp dörrarna för gästerna, och sen går alla in i kyrkan.

”Vad gör de där inne i kyrkan sen då?”, frågar reportern med vördnad. Gubben med kräfthatten svarar att gästerna då ”väntar” och ”kanske samtalar man litegrann”.

Reportern bockar sedan tre gånger till dopgeneralen, jo han gör faktiskt det, och med darrande stämma lämnar han över till studion med ett löfte om  att  ”det här kommer bli väldigt VÄLDIGT vackert” och reportern ligger kvar i bild några sekunder och det syns att han är helt utmattad av stundens allvar, han är på gränsen till kaputt av alla rörelser inom honom.

Sen börjar dopet och jag ska ärligt säga att jag inte tittade på det särskilt noga. Men jag slogs av något när alla kom. Carl Philip i uniform med en massa simborgarmärken på bröstet, han såg ut som Carl Hamilton. Och sen kom kungen i sin uniform, med ännu fler nålar och hängsmycken och berlocker, det var så många streck och fastnålade mynt att jag tänkte att han måste utkämpat många krig, på egen hand. Kungen delade ut en medalj till den nyfödde kungligheten. Det var Serafimerorden. Det som anses vara Sveriges finaste utmärkelse. Som man bara ger till exceptionella människor som gjort framstående saker. Vad hade bebisen gjort för att få den? Jo, fötts, som prins. 

Det är ju märkligt.

Vi rusar fram mot en ny värld. Allt går mot förändring. 

Och ändå står vi kvar – med detta. 

Jag tycker vi svenskar har kvittrat väldigt bra för kungligheterna. Men har vi inte kvittrat klart nu?

Snön lägger sig inte

Det hade varit trevligt med lite snö till första advent men det blir bara slask.

Så då kör jag fullt på åt andra hållet och ger er en somrig veranda. Och julrött hus.

Fast vi drack julmust till fredagsmys, det luktar hyacint i vardagsrummet och jag fick upp en marinblå stjärna i fönstret i vardagsrummet som överraskning till Mikael när han går upp imorgon bitti. Nu älskar jag jul igen och är inte stressad.

Men Mikael köpte en julkalender frön Bingolotto av en lite fotboll skulle för ett tag sen och idag skrapade jag första rutan. Fick hjärtklappning, det stod 50 000:- två gånger! Vi vann! Vi Vann!! Vänta, gick inte det lite för lätt? Läste instruktionerna (ja, jag är så van vid lotter att jag behöver läsa instruktionerna!) och det var visst tre samma man skulle ha. Jaja, lätt fånget, lätt förgånget.

Prins Gabriels dop idag

Nån sa att Estelle briljerade när hon hällde upp dopvattnet ur en kanna, men jag tycker briljera är lite starkt. Men vi släpper det.

Jag såg inte slå er men har sett små klipp och bilder i efterhand och måste såklart ha några åsikter om kläderna.

Prinsessan Sofia. FEM STJÄRNOR. Landslagsdebut där hon kommer ifrån, som dessutom är sydd av släktingar, är ett genidrag. Det jul röda blir jätte fint och personligt och jag ÄLSKAR hennes klädval.

Drottning Silvia. Oklanderlig, som vanligt. Jag tyckte hon såg ovanligt fin ut. Kappan och klänningen såg ut som en ensemble och var sådär tjocka i tyget som jag älskar. Och en fin vintrig färg.jättesnyggt, och skär ingen älskade jag också.

Kronprinsessan Victoria. Hon gör ju aldrig fel. Höga pluspoäng för frisyren, som är lik den hon hade på konserverande dagen före bröllopet, dvs urtjusiga. Kragen på kavajen och kavajen i sig ger jag också höga betyg.kjolen sådär. Jag håller med en del som sagt att det var tomtemorvarning på kjolen, men jag funderar på vad hon skulle valt istället? En vid mönstrad kjol? En kortare i fin rätt? Jag vet inte. Men Estelle i matchande röd kofta med broderier på och en absolut underbar grå klänning som har varit svår att hitta på kort. Ser så stor och fin ut med gråa strumpbyxor istället för vita ribbstickade.

Prinsessan Madeleine. Jag brukar ofta tycka att Maddes kläder är för moderna, hon hoppar på trenderna så mycket tidigare ön jag att när hon har dem gillar jag inte alltid vad hon har på sig, men så går det ett halvår eller ett år och man har sett det på H&M och då har jag fattat galoppen. Hennes kappa var sån. Jag tycker mest den ser oförenlig ut. Men hon hade säkert bara den rosa Valentinoklänningen på sig på mottagningen och lunchen och den är också svår att se men den verkar mycket lovande.

På det hela taget fantastiska klädval!

Modekärlek

Det sägs att spanska drottning Letitzias favoritdesigner är Carolina Herrera. Det stämmer säkert inte, men hon kanske är en av hennes favoriter. Sånt får man väl knappt svara på om man är drottning av ett land.

Jag tycker väldigt mycket om henne i alla fall. Hon har en ganska strikt och klassisk stil, mycket tjocka, frasiga material och underbara, klara färger. Har haft både en och två förälskelser bland hennes klänningar. Först kommer Letitzia och sen Carolina själv, följd av några favoritplagg.